Estlands Elina Nechayeva har seglat upp till att vara en av favoriterna i år med sin operapoplåt. Men tycker ni att ni känner igen hennes scenshow?

Kanske minns ni ryska Polina Gagarina som hade en liknande, om än mindre klänning i Eurovision i maj 2015?

Och Polina Gagarina hade nog i sin tur inspirerats av J Lo från mars 2015.

Och J Lo:s klänning är ju verkligen mycket lik Elinas…

Det är inget som helst fel på Aleksheev från Vitryssland, men jag mår illa bara jag tänker på hans nummer. Den här rosen som är i fokus och som dansaren först skjuter med en pilbåge genom hans hand och hur numret sen avslutas med att han är helt genomborrad av rosor. Ryggen ser liksom ut som en genomäcklig gore-skräckfilm. Jag vi llbara kräkas. Det finns inget förlåtande i de fem sekunderna som ryggen syns i bild.

Nettas låt handlar om Metoo och kycklingljudet kommer av att hon talar om för snubbar som försöker ge sig på henne att de är fegisar, kycklingar.

Mer info i min intervju med Netta, här.

Den här låten har varit fansens favorit i flera månader, men har dalat hos spelbolagen. Men vidare borde hon väl ändå ta sig?

Och jäklar vad hon får igång publiken inne i arenan. Väldigt mycket röj!

Litauens Ieva och hennes When we’re old är en av låtarna som har växt på mig här i Lissabon. Speciuellt så gillar jag stagingen. Förutom kanske det lite för smöriga avslutet.

För mannen som kliver upp på bron och omfamnar henne och kysser henne är alltså hennes äkta make.

Många av artisterna höjer sig verkligen till sändningen ikväll. Mikolas Josef från Tjeckien lyser på ett betydligt mer självklart sätt än de rep där han sett blek, svettig och fokuserad ut, nu ler han, och ser ut att ha kul på scenen.

Den här låten var så snuskig i sitt original att han blev tvungen att skriva om texten för Eurovison. Men den innehåller fortfarande fullständigt barnförbjudna textrader.

Såg ni förresten hur tagen Ari var efter att ha sjungit färdigt? Han har blivit lika tagen efter varje genrep, alldeles till sig och på gränsen mellan gapskratt och tårar varje gång. Det är fint. Och känns inte alls spelat som det gör i vissa andra fall.

Belgiens Sannek satt med hela sitt team och käkade middag samtidigt med mig på en restaurang här i Eurovision-området. Hon kändes avslappnad och det märks verkligen i tv-rutan. Så här bra var hon inte igår, men nu lyser hon in i kamerorna.

Nej, sången är inte helt och hållet där, och det är en väldigt typisk bondlåt light. Men det suggestiva har något…

Fråga mig inte varför jag har lärt mig jsust Eugent Bushpepas namn. Det är bara sånt som händer att man gör. Det är så coolt på nåt sätt. Fråga mig om nån annan artist och jag måste dubbelkolla både namn och stavning. Men Bushpepa har satt sig på minnet.

Tyvärr har hans metal-skrik mitt i pop-låten också satt sig på minnet. Och det går jag inte igång så hårt på.

Islands Ari har sett väldigt nervös ut i öppningen av sitt nummer på varje rep, men nu tycker jag att han får till det. Benjamin Ingrosso har jämfört honom med Johnny Logan och visst ser ni väl likheterna? Om än en mycket yngre version. Ari ser jämförelsen som vääldigt smickrande, åtminstone sa han det när jag pratade med honom.

Island älskar Eurovision och när de är i final brukar i princip alla islänningar som tittar på tv följa just Eurovision-finalen. Tyvärr blir det nog inte så i år. Det är en väldigt tuff första semi och Island ligger verkligen i botten av alla tippningar.

Azerbajdzjans Aisel har lyft sig från gårdagens genrep. Hon har varit ganska hård i sitt uttryck, men nu känns hon mer avslappnad tycker jag. Azerbajdzjan brukar alltid ta sig till final och det blir nog så även ikväll.

De där videoeffekterna som bara syns i tv-rutan kommer ni se återkommande under kvällen. Många använder det, eftersom det inte finns några led-skärmar på scenen i år.