Vitrysslands Aleksheev har ett mycket märkligt nummer som fokuserar på en ros som följs av en kameraman och som ska se ut som den kastas mellan honom och dansaren på olika sätt.

Hon skjuter den också med pilbåge och han fångar den i handen. Mot slutet av låten hissas han upp på en plattform.

Väl däruppe vänder han sig om och avslutar låten med att visa att han typ blivit genomborrad av så många rosor. Jag vet inte om det här ska vara romantiskt och vackert, men för mig ser et bara ut som något riktigt äckligt ur en gore-skräckfilm.

Jag vill kräkas varje gång jag ser det. Det får mig verkligen att må illa och jag förstår inte hur de har tänkt med det här alls.

Netta får börja om efter några minuters trixande.

Loop-effekten funkar och hon väcker omedelbart uppmärksamhet med sitt kycklingkacklande som blivit låtens signum.

Hon har bra energi och attityd på scenen och sluttonen är imponerande.

Nu Israel med storfavoriten Netta och låten Toy. Hon har en loop-teknik i sin musik som hon inte tillåts använda i Eurovision, därför tvingas de göra ”loopningen” av hennes röst live med körer.

Men efter bara 40 sekunder tvingas Netta bryta. Henric von Zweigbergks röst hörs i högtalarna:

– Jag är ledsen, vi har ett tekniskt problem och måste bryta där.

Litauens Ieva Zasimauskaite (låt det vara enda gången jag skriver hennes efternamn) börjar sittande på scenen och gör väl det hon ska, sjunger som man förväntar sig.

Hon avslutar låten på en bro och levererar Eurovisions mest smöriga ögonblick, när hennes man plötslgit kommer upp på bron och de kysser varann.

Tjeckiens Mikolas Josef har varit tvungen att ändra sitt nummer sen han skadade ryggen under första repet.

Nu står han mest still på scenen bakom ett mickstativ. Dansen överlåter han till sina två dansare. Även om han ändå får in swish-swish-kid-dansen och hinner leka med ryggsäcken.

Han verkar lätt svettig och andfådd på det här första genrepet och lyser inte upp så mycket på scenen som jag hade önskat. Ikväll gör juryn sin bedömning. Då behöver han ha mer energi.

Belgiens Sannek kan inte riktigt leverera som hon låter på den inspelade versionen. Den här Bond-låt-light-varianten har många långa toner som Sannek hela tiden svajar på.

Albaniens Eugent Bushpepa gör ett stabilt rep och sätter även sitt falsett-hårdrocksmetal-skrik, som kanske inte riktigt passar låten så mycket i övrigt.

Islands Ari Olafsson påminner mycket om Johnny Logan i rörelsemönstret på scenen och vissa blickar.

Under hela första versen känns han nervös, men det verkar släppa i första refrängen. Han ser väldigt nöjd ut när han får knuffa till mickstativet.

Det här är en väldigt klassisk Eurovision-staging med kören som kliver fram intill honom.

Vissa fans har gått bananer över detta faktum att kören både syns och dessutom kliver fram till honom. Just för att det är så klassiskt Eurovision och väldigt mycket 80-tal.

Det lär dock inte påverka resultatet.

Azerbajdzjan är först ut i första semin och det börjar svajigt för Aisel som tycks tappa texten i öppningen. Eller så ska hon bara sjunga så lågmält att det inte hörs.

Det här är en svenskskriven schlagerpophistoria. Aisel använder sig av digitala effekter i tv-rutan, det återkommer hos en stor mängd av årets tävlande länder.

Men sången sitter inte särkilt bra idag.

Och när vindmaskinen gör så att hennes flyktiga tyger smiter åt under skrevet så blir outfitten också mycket märklig.

Oj, nu börjar det inne i arenan och de fyra programledarna är aningens lite för överspelta redan i första replikerna. De kan liksom inte sluta fnittra åt det faktum att de äntligen får gå ut på scenen.

Hela öppningen fylls av maritima referenser tills Daniela Ruah blir alldeles anfådd och inte kan komma på fler och vi som tittar tar en suck av lättnad över att det – förhoppningsvis – är över.

Men icke, vi får givetvis också en mistlur som brööööööölar igång hela tävlingen.