Bilolycka tydligen.

Och en sån där dag då man bara vill att alla ska få komma hem lugnt och säkert.

Känns som att vi står precis i mitten av en mycket lång radda bilar.

Så 05:48 kunde jag och Johan äntligen trilla hemåt i den bistra vinternatten som redan hunnit bli morgon. Två mycket trötta killar. Och det var inte riktigt försommarvärme, om man säger så.

I hotellfoajén hängde också Boris René med vänner. Lite trött stämning på den här bilden kanske, men det var mest avslappnat mys.

Jag och Boris fastnade i ett jättetrevligt samtal som bara pågick och pågick. Det blev aldrig av att vi tog oss upp i hotellet för att ansluta till nån efterfest. I stället blev det te (och några klunkar vin) och massor av trevligt samtal om livet, universum. Ja, allting faktiskt.

Och Warners Calvin kom ner och gjorde oss sällskap också.

05:38 tog vi den här bilden. Då hade äntligen vår tv-producent Johan fått klart med allt tekniskt strul och lyckats få hem vårt tv-inslag från efterfesten,

Och då tackade också Boris för sig och begav sig mot sitt hotellrum för att sova.

När festlokalen stängde klockan 03 var det många som redan begett sig till artisthotellet för att låta festligheterna fortsätta på olika hotellrum. Vår tv-producent och fotograf Johan hade fortfarande en del jobb kvar att göra så jag höll honom sällskap i hotellfoajén på artisthotellet medan han klippte och grejade.

Men runt omkring i hotellet hördes stoj och lek. Den här fina bilden fick jag från Warners Calvin och Mariette som undrade om jag inte skulle komma till dem.

Där bjöds det nämligen på Mariettes eget bubbel.

Det hade givetvis Mariettes bästa vän Alisa sett till att ordna igen, precis som hon gjorde förra året. Här ser ni For you-bubblet som Joy Deb njuter av på Mariettes efterfest (Tack till Radioplays Elaine Mooe för den här bilden).

Jag hann aldrig upp för att smaka tyvärr, trots att Alisa förvarnat mig om att hon ordnat det.

Var festen i Örnsköldsvik var någonstans? Ja, det kan man verkligen fråga sig. För den här skylten guidar i vanliga fall besökare till samma byggnad för att säkerställa att man hittar rätt.

För att kunna hysa alla Melodifestival-gäster hade restaurang Bella liksom svällt ut och lyckats kila in festen mellan biblioteket och SFI:s lokaler, intill hörsalen.

Museet såg jag aldrig till, men det låg säkert där någonstans också.

jag tänker att vi ändå måste närstudera Skowronskis insats i de föregående bilderna. I en liten bildserie som jag vill kalla: ”En hyllning till schlager-Robban”.

Snabb som attan glider han in i bilden, så snabb att linsen knappt hinner registrera mer än en spökskugga av hans närvaro.

Oj, det gick nog lite för fort. Här hamnade han ju bakom ett stort huvud. Det blir inte bra.

Men här, här blir perfekt, nu dags att koppla på det största leendet, och visa att vi har riktigt kul på festen.

Så, har nån tagit bilden eller. Orkar inte hålla leendet längre, nu blir det stelt. Är vi färdiga? Tack.

Puss och tack för den här veckan, Robert!

Sen skulle jag ta bild med en av mina absoluta favorittjejer på turnén också, Cecilia Félix Caballero som är presskoordinator och ansvarig för pressrummet och massor av annat, men ändå alltid har tid att prata och hjälpa till och bara finnas där.

Men den bilden fick jag inte vara ensam på. För lite annat härligt schlager-kreti och mello-pleti letade sig in i bilden också.

Eller vad sägs om Schlagerprofilernas Ken och Radioplay/Schlagerfestens Anders.

Och så ser ni ju Mello-Robban i bakgrunden också, skivbolagsbossen Robert Skowronski från Warner music.

Två av mina absoluta favoritkillar på hela Melodifestival-turnén är artistansvariga Pierre Bredstenslien (ni förstår varför jag så sällan skriver ut mer än hans efternamn, va? Så många chanser till felstavningar) och Carl-Philip Landin som alltid har en kram över när man behöver det som mest.

Jag har fem bilder från det här tillfället i min mobil. De här två är de skarpaste. Så ni ser, det är inte bara jag som tar suddiga bilder.

Det gick inte så bra för mig när jag skulle försöka att fånga Olivia på bild. Typ 43 personer lyckades kliva in mellan oss varenda gång jag skulle fota hennes urcoola höga silverfärgade stövlar och sen hela henne.

Till slut kunde hon inte göra annat än att skratta och jag fick nöja mig med suddiga bilder.

Till det så hade jag ställt ifrån mig min dryck för att ta bilderna. Och då hann en snabb diskplockare ta med sig mitt fulla glas till vasken.

Olivia bara gapskrattade åt mina misslyckanden och sa:

– Du får en ny chans nästa vecka. Precis som jag.

Snabbtänkt!

Här är klockan snart halv tre och Elias är kvar på festen och pratar med sina låtskrivare.

K-One tycker att jag lägger upp för få bilder på honom i bloggen, så jag tänker att vi kanske zoomar in lite på den här.

Nu tror jag att han är nöjd, eller vad tror ni?

Han ser typ skräckslagen ut. Som att jag kom på honom med några dumheter. Och samtidigt vet man inte med K-One, för han är full av dumheter och bus hela tiden.