Olivia Eliassons nummer är snyggt på tv-skärmarna. De självlysande dansarna är coola, men tar inte över eftersom Olivia bryter av så tydligt från dem. De förhöjer numret och kan tillsammans med Olivias leenden hjälpa det här numret vidare.

Egentligen tycker jag att låten är lite för svag och opersonlig, men tack vare numret och när Olivia ler och utstrålar säkerhet så kan det absolut ta sig vidare på lördag.

Rälskameran har plötsligt slutat fungera så Olivia får repa sina två sista gånger utan att den fungerar. Frustrerande, kanske inte så mycket för henne som för SVT-produktionen och tv-fotografen som inte får repetera ordentligt i Olivias nummer.

Olivias låt har ett märkligt slut, helt abrubt. Det skulle ha kunnat vara ett coolt break, men istället tar låten bara slut, typ mitt i.

Olivias dansare göms under filtar på scenen för att inte synas i hennes öppning.

Olivia Eliasson nu. Det är verkligen stencoolt när hennes dansare flyger i luften bakom henne och gör volter som man inte trodde var möjligt.

Olivia känns tryggare på scenen idag. Kostar på sig att le lite mer.

Hittade precis Boris René i arenan. Han sitter lite längre bak på parkett och hänger med dansarna.

Vad han gör här? Kanske en mellanakt, eller bara vill hänga.

I sista genomsjungningen får vi se pyrot igen. Nu är det ändrat till bara en snurra längst bak på scenen. Betydligt mycket mindre än igår alltså.

Tydligen är de här snurrorna så stora att fyrverkeriet blir svårt att kontrollera om det är för många snurror på scenen.

En andra genomsjungning nu. Robert är ju en scenpersonlighet ut i fingerspetsarna, så det är svårt att se stora skillnader mellan genomsjungningarna.

Det här är Gustafsson-humor rakt igenom, men samtidigt en väldigt tydlig dansbandslåt med skojtext.

Men nu fäster inte kardborrbandet när dansarna ska fästa manteln på Robert Gustafssons axlar.

Så Robert får klara sig med mantel över ena axeln och försöka avsluta låten lite på snedden för att hålla kvar den alls.

Mellan genomsjungningarna är Edward af Sillén uppe på scenen och ger Robert Gustafsson regi.

Han har också en faslig massa ackrediteringar på sig. Hela bandets skulle jag gissa.

Edward är i Örnsköldsvik som Rolandz regissör.

Även koreografen P-M Andersson är uppe på scenen och passar på att ge instruktioner till kören.

Dags för Rolandz nu och jag kan inte hålla mig för skratt när Robert Gustafsson skakar på vaderna eller juckar på scenen.

Det här är verkligen att dra Melodifestivalen till sin spets och göra parodi med extra allt.

Men frågan är om folk röstar. För i år har den här typen av galenbidrag inte tagit sig vidare i Melodifestivalen. Och inte heller de äldre herrarna.

Glädjenummer har funkat, i form av Moncho, Mendez, Sigrid Bernson. Men det ska bli spännande att se om Rolandz slår sig in i final eller andra chans.