David Lindgren presenterar Jessica Andersson genom att med husdansarnas hjälp bränna av delar av hennes ”Give me your love”.
Moncho får till texten bättre nu ikväll, han har haft svårt att artikulera under tidigare rep.
Det färgglada numret får barnen på parkett att börja vifta med ballongerna, men det saknas ännu lite mer energi för att verkligen få det här att bli ett partynummer i morgon.
Jag vet inte riktigt hur det skulle ske, men jag saknar att conga-dansen inte går ut i publiken eller åtminstone ut på den främre plattformen.
Inför Moncho kommer mini-David tillbaka, John heter han, 11 år gammal. Han ger David lite tips om hur han ska vara på scenen. Det är bra.
Äntligen nån som tänkt till. Men skippa Davids svarande replik. För det funkar inte. Låt David bara suckande ta emot råden från 11-åringen.
John Österlund har varit med i Billy Elliott (så klart) och är nu med i Dramaten-föreställningen Häxorna.
Henric von Zweigbergk klappar om Barbi Escobar innan hon kör sin låt.
Rösten är skör. Ibland svajar det rejält utanför tonerna.
När bilderna på hennes pappa kommer upp på scenen tittar hon inte bakåt ikväll. Kanske för att känslorna riskerar att ta över.
Martin Almgren är första artist på scenen och han misslyckas inte.
Precis som väntat får han med sig publiken i handklapp. Han höjer sig verkligen genom att ha publik i arenan. Och hans röst passar perfekt till den här låten.
Efter att Fab Freddie pratat låtsas mini-David ta över presentationen av resten av programmet. Det är roligt. Tills dess att någon manusförfattare dödar Davids charm genom att ge honom ett klappa på huvudet-manus som absolut inte funkar.
Det här är sånt som manusgruppen fullständigt missar. Var är fingertoppskänslan?
Nej, hjälp! Stackars Fab Freddie ska skjuta ut t-shirts i publiken under kvällens sändning.
Det är sånt man gör i publikuppvärmningen, inte i sändning. Varför kan inte stackars Freddie få en vettig uppgift så han tillför något med sin värme och härlighet.
Hur tänker SVT? Hur tänker innehållsansvariga? Inte alls, verkar det som.
Nu kör repet igång, ungefär 7 minuter sent den här veckan. Publiken dränks i rejält motljus och sen ner i mörker. Och en ensam spotlight på David Lindgren på scenen.
Han börjar berätta om sig själv och sin uppväxt och hur allt omkring honom handlade om ishockey.
Han får sällskap av en ung pojke som ska föreställa David som barn när han drömde om att få sjunga och dansa.
Det är ett genomklassiskt musikalnummer som synts i tusentals föreställningar och filmer.
Snyggt och effektivt i sin enkelhet.
Och lillgrabben själ showen på ett snyggt sätt!
Hela numret är som hämtat från Billy Elliot och därmed oerhört snyggt genomfört.
Axel Schylström är ju en av låtskrivarna bakom Monchos nummer och har nu tagit plats i greenroom.
Och han har ett gipsat ben. För kvällen rejält blinggipsat, vad gör man inte för Melodifestivalen, ändå.
Men Axel har inte skadat sig i skidbacken. Han har ju en brännskada över stora delar av kroppen och har precis gått igenom en planerad operation som förhoppningsvis kommer att leda till att hudskadan förbättras och minskade smärtor, som han ständigt lider av.
Nu fick jag höra att Jessica Anderssons ena dansare, Åsa Engman, stannar på hotellet även ikväll. Hon har drabbats av influensan och behvöer vila sig frisk inför morgondagen.
Som jag förstått det handlar det också om att man inte vill riskera att nån annan smittas utan det är viktigt att minimera den risken.
Men det här kommer så klart kännas extra jobbigt för Jessicas team som inte kan visa upp helheten ordentligt ikväll.
Och extra jobbigt för Åsa också så klart. Hon är en av Sveriges mest erfarna dansare och koreografer och brukar sällan ställa in. Men nu är det bara att ge efter fóch stanna hemma på hotellrummet och vila sig frisk och inte riskera att föra influensan vidare.