Jag säger inget mer.

Nu tittar jag på bildskärmarna. Man har tagit bort en moln-transition mellan två bildklipp som såg väldigt billig ut igår, så det är bra.

Det är fortfarande lite problem med att Dotter försvinner in i mörker där kamerorna inte riktigt hittar henne. Det kan bli bökigt i morgon om det sker för tidigt i låten att hon helt försvinner. För då hinner man inte få känslan av vem hon är.

Det är viktigt att det inte känns för mycket musikvideo, för det har tv-tittarna ibland svårt för.

Men det är också snyggt när hela känslan är filmad nattklubbsspelning.

Man kommer henne tillräckligt nära för att ta till sig det hon sjunger.

Efter första genomsjungningen är Dotters nummerkreatör Rickard Engfors uppe på scenen för att gå igenom numret med henne.

Samtidigt försöker Melodifestivalens ljudtekniker att trassla med Dotters medhörning.

Snäckan sitter ju i örat under håret så om det inte funkar ordentligt blir det lätt lite trassligt.

Dotter gör sin första genomsjungning och det är lika säkert som igår. Hon känns tryggare och tryggare på scenen.

Det som igår kändes som att hon skulle kunna gå precis var som helst på scenen faller sig nu naturligt att hon hamnar på samma placeringar och i samma kameror naturligt när hon sjunger låten.

För att det passar sig att göra just så. Så bildproducent och tv-fotografer behöver inte oroa sig för att tappa bort henne.

I andra genomsjungningen ska jag kolla tv-skärmarna för att se hur det ser ut i rutan, om det har ändrats något stort där.

Det verkar som att någon i SVT:s kontrollrum har svårt att hålla fingrarna borta från olika knappar som spelar upp den förinspelade rösten som presenterar låtarna.

Under Monchos framträdande presenterade spökrösten plötslgit Jessica Andersson och nu när Dotter är uppe på scenen kommer spökrösten in igen mitt i låten och talar om för oss att ”melodi nummer sex, Dotter, med Cry”.

Tack, men vi vet det.

Skivbolaget och en av låtskrivarna, Alexzandra Wickman ser till att prata med Kalle Moraeus mellan genomsjungningarna.

Tredje genomsjungningen och Kalle kan ju det här. Inga konstigheter. Det är tryggt och säkert och kompetent och svårt att inte sjunga med nu när man kan den här låten.

Det jag saknar i Kalle Moraeus låt och framträdande är att hans härlighet inte riktigt går fram. Det här mysiga, lätta att tycka om, finurliga, som han alltid bjuder på i intervjuer och när han varit programledare.

Det går inte fram när han framför Min dröm på scenen.

Istället känns han som den kompententa musiker och sångare han är, men utan den där glimten i ögat som jag älskar med Kalle.

Det räcker inte med lövad grind och folkdansgille på scenen.

Kalle Moraeus gitarr-snodd har dalahästar på sig och så även Kalles skjorta som dekorerats med vita silhuetter av de kända trähästarna.

Ska man köra på svenskheten så varför inte gå hela vägen till det extrema?

Kalle Moraeus har höjt sig sen gårdagen. Nu kör han för fullt från första genomsjungningen.

Men jag undrar om inte Orsa spelmän bytt sida. Igår minns jag bestämt att de hela tiden stod på vänster sida av scenen, men nu börjar de på höger och flyttar till andra sidan.

Kanske såg jag inte så uppmärksamt på detta igår, men jag tror att det är ändrat.

Vår fotograf Peter Wixtröm leker med kameran just nu. Vad säger ni? Är det här skivomslaget till min och Jessicas duett?