Nu har jag precis tagit ett snack med Mendez. Och bland annat pratat om hans tatueringar i ansiktet. Hans fru var inte jätteglad över dem, kan man säga…

Men han är nöjd över dem.

– Ansiktet är ju det första man ser på en person, ögonen, så då ser man de här först, säger han och skrattar.

Totalt har han 65 tatueringar. Hans döttrar har kontrollräknat.

Klockan 18 spelas veckans låtar upp för oss i pressen. Vi får höra alla låtar två gånger i den ordning de tävlar.

Nu hittade jag Johanna ”Dotter” Jansson vid hissen. Hon har hunnit göra sitt torr-rep och enligt SVT är det 162 bildklipp i numret.

Men La Engfors som gör Dotters nummer säger att det var 161 på repet idag.

Johanna själv:

– Va? Är det inte 175 stycken?

Oavsett är det väldigt väldigt många.

Rickard Engfors låg ju bakom även Oscar Zias nummer för två år sen. Den gången slogs det rekord i antal bildklipp, över 200 till slut.

Magväskan? Den innehåller astmaspray och mobiltelefon.

Nu kom Kalle Moraeus också tillsammans med Orsa spelmän och gitarren på ryggen.

Kalle har tillbringat natten i Stockholm och det var tydligen inte den bästa uppladdningen inför veckan.

På frågan hur läget är blev svaret:

– Jag är trött. Jag var i Stockholm igår, det är för roligt. Det är inte bra. När man är van vid Orsa blir det farligt när man kommer dit.

Nu trillade Mendez in på artisthotellet.

Och jag kunde ju inte motstå att ta en bild när han hängt av sig mössan på väskan så lägligt.

Mendez och hans gäng tog tåget från Stockholm och anlände samtidigt som David Lindgren och ett stora delar av innehållsgänget om jag inte såg fel. Alltså manusförfattare, regissör etc.

Nu har jag precis intervjuat Jessica Andersson som berättade att hon legat däckad i influensa men fick penicillin för en vecka sen. Så hon är på bättringsvägen och supertaggad inför lördag.

Låttexten finns inte ute än, men jag råkar veta att Jessica komemr sjunga textraden ”Dance like a mother”, så jag var ju tvungen att fråga vad det betyder:

– Den är helt fri för egen tolkning den textraden, men för mig det kan var att man dansar som fan om man nu får säga så. Men för mig får den också en annan betydelse, efetsom jag och de tjejer jag har med mig på scenen är mogna kvinnor, mammor. Men vi är ändå i en fas i livet där man känner att man vill kunna gå ut och ha jävligt roligt. Och inte få konstiga blickar från yngre människor när man tar över ett dansgolv. För det gör vi ju.

Martin Almgren kom tillsammans med en av sina låtskrivare, Josefin Glenmark.

Som trots att jag försökt hävda det förut inte alls är dotter till Anders Glenmark, utan kusin. Med hur mycket Melodifestival som helst i ådrorna eftersom föräldrarna heter Ann-Louise Hanson och Bruno Glenmark.

Martin försöker utlova dans i sitt nummer, men gitarrfodralet skvallrar om något annat.

Martin har första rep-tiden under torr-repet, så Martin och Josefin dumpade bara väskorna på hotellet för att ta sig ut till replokalen.

Nu trillade Jessica Andersson in till artisthotellet. Hon har tagit bilen hemifrån Trollhättan efter att först ha varit i Stockholm måndag och tisdag för möten och klädprovning och repetitioner.

Det är Jessicas sjunde gång i Melodifestivalen, fyra av sex gånger har hon varit i final hittills. Och hon öpnnar med att fråga mig om jag är trött ännu.

Icke. Varken i år eller på tävlingen i stort.

Så där ja, nu är man framme i Malmö och har tagit plats i artisthotellets lobby. Artisterna har sina torr-rep på onsdagen.

Det innebär att de tillsammans med dansare och team går igenom sina nummer i en gympasal där scenen är upptejpad på golvet för att man ska få en känsla för hur allt ser ut och känns. De brukar också ha möjlighet att gå in och kolla på scenen.

Anledningen till att artisterna inte repar på scenen idag är att scenen håller påa tt byggas inne i arenan.

Jag har inte fått syn på någon av veckans deltagare ännu, men de lär trilla in under dagen.

Inte en enda artist har jag fått syn på som tar samma flyg. Kanske tar de alla tåget? Eller en senare avgång?

Häng med i bloggen under dagen så lovar jag att uppdatera från artisthotellet som vanligt. Förhoppningsvis hittar jag artisterna där, nu när de tycks ha skippat min flight.

Men ÄNTLIGEN kliver Henric von Zweigbergk ombord. Och lite bra skivbolagsmänniskor. Så jag behöver inte känna mig helt ensam.