Mimi Werner har gyllene skor på sig. Ett par stövlar som påminner lite om bröderna Herreys förgyllda pjuck.
Mimi Werner börjar ensam mitt på scenen. På alla skärmar omkring henne är det vulkanutbrott och lava som sprids eller exploderar eller om det möjligen är fyrverkerier.
I andra versen sluter hon upp med fyra trummande tjejer, Lisa Arnold, Keisha von Arnold, Vicky Pérez och Nathalie Akselsen.
Det här är musikmässigt årets Wiktoria Johansson. Popcountry a la Taylor Swift. En snyggt producerad modern radiohit.
Hon repar i en jacka med sitt eget namn på ryggen och på ena armen står det ”forever” och på den andra ”again”.
Stiko Per Larsson gör ett stabilt rep. Sången sitter och han tycks hitta sina kameror okej. Han gör en promenad ut på den främre plattformen och går sen tillbaka till scenen igen.
Det är en faslig massa mystiska symboler på Stiko Pers gitarr. Jag undrar om det är hemliga magiska symboler som kastar förbannelser på alla hans konkurrenter så att han tar sig till final.
Stiko Per Larsson har med sig bandet upp på scenen. Trummor, en bas, en gitarr och ett dragspel. Han själv spelar akustisk gitarr.
På stora skärmen bakom honom snurrar teckande bilder, bland annat av en flygande humla som också går igenom på trumsetet.
Det är ett enkelt nummer och Stiko Per gör det han ska. Sjunger snyggt och tryggt och känns bekväm på scenen.
Den här outfiten visade flera av margarets tatueringar tydligt. På ryggen har hon en stor not. och på ena nyckelbenet står det orden ”I care”.
Men sen undrar jag om det inte är rent klotter på hennes högra arm. Dels den här lilla solen som ser ut lite som en barnteckning och dessutom tycks ha bleknat som från en bläckpenna. och så det långa svarta strecket. Det måste väl ändå vara nån som bara har lekt med pennor. Eller?
Nu har Margaret bytt outfit för att testa en annan scenklädsel verkar det som. Hon valde att inte göra som John Lundvik förra veckan utan bytte om offstage. Smart drag.
Den här orange-färgade är snygg färgmässigt i tv-rutan där den ser mer röd ut och flyter in i de brandröda färgerna på scenen. Men den känns samtidigt mer som en mysdress-variant av den gula ursnygga.
Även om hon visar mer hud i den här med de höga slitsarna och spetsen.
Jag gissar att Margaret repar i sina scenkläder redan nu. Hon har lite problem med att hitta vissa kameror och behöver koppla på såväl charmen som att ta ut dansrörelserna ordentligt för att jag ska bli övertygad, men hon borde bli den första icke-svensken som tar sig till final i Melodifestivalen sedan Sanne Salomonsen tävlade med Higher ground 2005.
Men eftersom det här är min favorit den här veckan än så länge och låten sitter som klistrad på min hjärna kan det vara en femteplats som gäller. Det blir ju ofta så för mina favoriter.
Med på scenen är Daniel Koivunen, Lamin Holmén, Malin Wikner, Maja Andersson och Martin Jonsson. I kören bakom scenen hörs Dea Norberg och Emelie Fjällström.
UPPDATERING: I en tidigare version av det här inlägget gav jag en av dansarna fel namn. Jag hoppas att jag lyckats korrigera detta nu.
Fotografen Pelle T Nilsson på Stella Pictures har lite för mycket tid just nu. Så han leker lite i photoshop. Vad tror ni, satsar Jonas Gardell på att vara med i nästa Tron-film?
Margarets nummer är nästan helt skapat för tv-kamerorna och svårt att fånga på bild för våra fotografer.
Hon börjar i kulissen och sjunger stora delar av låten med ryggen mot arenapubliken. Det gör att hon använder hela arenan som en kuliss.
Och visst är det Margaret som slår sig ner på den blingade toaletten. Hon går från sin cabana på den ena skärmen och sätter sig på damernas på den andra bildskärmen.
