SaRaha känns härlig på scenen. Hon får till den där glädjen som behövs. Men hon är ingen dansare.

Koreografen ahr så klart varit smart och låter henne göra några få rörelser för att passa in bland dansarna, men ibland känns det ändå alldeles för stelt. Kanske skulle man ta bort även några höftvickningar och axelskakningar.

Hoppsan, dansaren Benjamin Tagoes scenkläder (längst till vänster) har redan slitits sönder.

Det afrikanska mönstert sitter ju på ett överdrag ovanpå byxorna. Men överdraget är för tajt för att han ska kunna göra alla dansrörelser. Så redan i andra genomsjungningen har tyget slitits sönder i grenen.

Foto: Robin Lorentz-Allard

SaRaha börjar själv på scenen men får snart sällskap av sina dansare Maele Reeflex Cheza Sabuni, Salem Yohannes, Keisha Von Arnold och Benjamin Tagoe som genomför en något stiliserad version av vad som i mina ögon ser ut som traditionella afrikanska dansrörelser. Men som till en annan låt säkert hade känts som vilken typ av modern showdans som helst så klart.

Det här är verkligen en glad låt. Den passar mig utmärkt nu på morgonen (ja, okej förmiddagen då), jag behövde något som väcker mig. Och det här gör mig på bra humör.

Det här känns roligare än Gosa. Men det blir snabbt väldigt tjatigt. Och jag skulle vilja att dansarna tog ut rörelserna mer. Nu känns det lite slappt fortfarande.

Foto: Robin Loorentz-Allard

SaRaha får lite vatten och går igenom numret med nummeransvariga Mari Ryberger på scenen inför andra genomsjungningen.

SaRaha och hennes dansare repar i scenkläderna redan idag.

Låten är tre minuter lång, och kanske rä det så att de inte riktigt värmt upp, en av dansarna har i alla fall inte riktigt flåset uppe. Efter cirka 80 sekunder flämtas det rejält på scenen. Jag rekommenderar konditionsträning till på lördag.

Jag sjunger med i den här refrängen redan innan SaRaha börjar repa. ”You give me kizunguzungu”.

Dansarna förbereder sig inför första numret, SaRahas Kizunguzungu och det märks att det kommer gå i nån form av traditionellt afrikanska toner.

Det har slagit ner som en bomb bland Eurovision-fansen. 

Röstningssystemet i Eurovision-finalen kommer ändras så att det – delvis- fungerar som i Melodifestivalen. 

Först kommer alla länders jurygrupper att avlämna sina röster enligt gällande standard 1-8, 10 och 12 poäng.

Sen kommer tittarrösterna från samtliga länder ihopslaget.  Dessa poäng kommer räknas ihop utifrån att telefonrösterna i respektive land fördelas på samma sätt, 1-8, 10 och 12, men då kommer poängen slås ihop för respektive land och levereras i klump. Allt enligt en pressrelease som Eurovision precis gått ut med. 

På det här sättet kommer vinnaren inte att bli tillkännagiven förrän precis i slutet av programmet, man kommer inte veta om vinnaren förrän precis i slutet. 

Skillnaden från Melodifestivalen är att telefonröstningen i ESC avslutas innan jurypoängen delas ut. I Melodifestivalen kan tv-publiken fortsätta rösta efter att jurygrupperna sagt sitt. 

När ens kollegor inte har märkt något på en hel dag. Och så kommer Gina Dirawi och det går fem sekunder innan hon:

– Åh, är du nyklippt!

Då känner man sig sedd.

Alltså Norrköping. Jag glömde blogga det här, men den här stan andas Melodifestival redan på onsdagen.

Med glitterdekorationer i olika färger i varenda gathörn, ballonger, elskåpen har täckts över med huvor i olika färger.

Och dessutom såväl glittriga hattar som glittriga skor på alla möjliga och omöjliga ställen runtomkring i stan.