Kolla in Tobbe & Trus talkshow med Oscar Zia och Christer Lindarw här.

Nu får vi höra alla låtar en gång till. Jag uppdaterar det här inlägget efter hand.

SaRaha känns Lejonkungen i soundet och har en smittande glädje som kan leda långt om hon lycka få till den känslan på scenen också. Det här är lite skoj, men kan lika gärna floppa som Simone Morenos Aiyaeh eller Mary N’Diayes Gosa som göra succé i stil med The Moniker eller Hasse Andersson. Titeln Kizunguzungu betyder yrsel. Och det finns risk att den här låten ger yrsel efter för många lyssningar.

Swingfly. Jag kan inte släppa att det låter som Outrun, eller nåt annat blippigt 80-talstvspel i bakgrunden. Och Swingfly låter arg i sina rappade verser. Men Helena Gutarras sjungna refränger är tydliga och väldigt hookiga.

SMILO:s Weight of the world blir verkligen en Avicii-lillebror, inklusive Hey brother-mellanspel och ah:ande slingor. Men vid andra genomlyssningen har låten ingen egen personlighet. Det här vill vara Swedish House mafia och Alesso och Kygo. Men inget eget.

After Darks Kom ut som en stjärna har veckans tydligaste schlagerrefräng. Men frågan är om någon röstar på det här 2016. Christer Lindarw behöver sikta på de som älskade Hasse Andersson förra året. Då kan det gå vägen. Det här måste kännas kul på scenen. Och han får inte framstå som en surkärring, utan som en glammig stjärna. Med veckans bästa ord: ”Lady Gagalicious”. Och ett handklapp-parti.

Lisa Ajax My heart wants me dead känns fortfarande personlighetslös vid andra genomlyssningen. Hon kommer behöva fullkomligt briljera på scenen för att sätta avtryck och sin egen personlighet i det här. Det är ytterst kompetent och snygg radiopop, men ajg saknar Lisa Ajax i det här. Förhoppningsvis kommer det på scenen.

Boris Renés Put your love on me smittar. Det här känns som ett kärleksbarn mellan Robin Thicke och Guy Sebastian. Med en lätt refräng som redan på andra uppspelningen riskerar att bli tjatig. Men det betyder ju också tydlig. Men tjatig. På slutet undrar jag varför den inte tar slut snart.

Oscar Zias Human kan bli årets Melodifestival-ballad. Att den går ut sist i startfältet vittnar om att SVT möjligen identifierat den på det sättet. Om Oscar klarar av att leverera den här med övertygelse på lördag så borde det här kunna bli en stor hit. Oscars engelska är inte perfekt och sånt retar jag upp mig på. När han sjunger other till exempel. Och sväljer o:et så att det blir ett ö i stället. Men hooken i Human är supertydlig, jag gillar 80-talstouchen på soundet, med syntarna i bakgrunden.

Oscar Zias Human går ut sist. En ballad med stark refräng. En hook som sitter direkt. Ovanligt för ballader att ha så tydlig hook. Här kommer det gälla för Oscar att övertyga på scenen på lördag.

Det här är en kraftfull refräng. Och soundet känns lite 80-tal, New Romantics, lite Modern Talking, lite Michael Cretu i produktionen.

Boris René gör låten Put your love on me med en snabbt smittande refräng som är lätt att sjunga med i direkt. Det finns ett yeah-break och det här känns lite lite Frank Ocean men framför allt Guy Sebastian med samma beat som hans ESC-låt Tonight again.

Lisa Ajax My heart wants me dead är en midtempoballad som vid en första lyssning inte signalerar särskilt mycket Lisa Ajax. Det här är det som Sia och Rihanna gör på sina plattor och på det sättet är det självklart modernt, men Lisa kommer behöva kämpa på scenen för att göra låten till sin, så att den inte känns som ännu en generisk låt som vilken popstjärna som helst hade kunnat ha på sitt album.

Everyday, everyday, everyday upprepas i mängd i refrängen. Det kommer nötas in fullständigt när lördag är här.

After Darks Kom ut som en stjärna är närmare La dolce vita än (Åh när ni) Tar saken i egna händer.

Med en lite tyngre produktion som ska kännas mer 2010-tal och en lättsjungen refräng om att våga vara Lady Gagalicious, att öppna garderoben och glittra after dark så kan det här verkligen bli årets barnfavorit. Och nåt för alla schlagerälskare så klart.

Och här finns självklart ett tydligt handklapp-parti också.

Smilo beskriver sin genre som tropical house.

Wight of the world vill låta Avicii, och blir som en liten lillebror med en återkommande melodislinga mellan varje vers och oh-ah:ande kör i bakgrunden och en tung elektronsik produktion.

Det här behöver jag verkligen se på scenen. Refrängen sitter hyfsat efter en första lyssning.

Swingflys You carved your name börjar betydligt hårdare än hans förra Me and my drum. Med ett elektroniskt retrobeat som påminner om tidiga SEGA-tvspel hetsar låten framåt.

Helena Gutara sjunger refrängen och den är ganska rak och enkel, men vid en första lyssning känns det som att de långa, ganska aggressiva verserna skrämmer bort mer än refrängen bjuder till.

Den glada refrängen står liksom i kontrast till de ganska ilskna verserna. Kleerup gör comebakc i Melodifestivalen med den här låten som skrivits tillsammans med Jocke Åhlund.

Arash har varit med och skrivit SaRahas Kizinguzungu. På samma sätt som arash egen musik är popdance med arabiska toner så är det här glad popdance med afrikanska toner och en text delvis på swahili.

Titeln betyder typ ”yrsel” och det här kommer så klart vara en hel färgglad fest på scenen på lördag.

Risken finns att SaRaha gör en Simone Moreno, som tävlade med en Kleerup-pennad samba-inspirerad låt 2006 med plymer och fjädrar och kom sist i deltävlingen. Hon hävdade efteråt att tv-publiken inte förstått att hon tävlat utan att hon bara var ett öppningsnummer.

Kanske tänker folk samma sak här.