Det öppnar inte jättebra för Anton. Han sjunger riktigt illa i inledningen. Sen får han mer röststöd bakom kulissen och det räddar honom genom resten av låten, men öppningen är snudd på så det gör ont att lyssna på.

Låten är så klart ursvår att sjunga samtidigt som han dansar, men det är ingen ursäkt. Det är därför han har kör i kulissen som hjälper till.

Men numret sitter bra nu. Han gör koreografin snudd på perfekt, och ska vi vara ärliga lär lite falska toner inte spela så stor roll ikväll när Anton fixerar kameran med sin blick och greppar tag i skrevet. Det är ju faktiskt sånt som är artisteri också.

Anton Ewald joggar runt bakom Alcazar innan han ska upp på scenen. Verkar som han värmer upp.

Igår hade de en klippdocka med Dannys haka och Saades hår som blev till Anton. Det skämtet är helt struket idag.

Ellinore Holmer känns inte lika nervös som hon gjort de tidigare kvällarna. Men sången låter inte bra. Det pendlar hela tiden över gränsen till att skära sig.

Och i en ballad så märks det så himla tydligt.

Men publiken gillar den här balladen, det gjorde de redan igår kväll på repet och Ellinore får en lång applåd.

Linda Bengtzing öser på. Men även idag känns hon ibland övertänd. Som att hon försöker gå hårdare än publiken. Och då är publiken ändå väldigt med och Linda får kvällens största applåd och jubel innan hon kommer upp på scenen.

Till ikväll behöver hon hitta lugnet så att hon tänder till på exakt samma nivå som publiken.

I år teckentolkas alla delfinaler och Nour och Anders ser till att få upp teckentolken på scenen. Och hon driver ganska bra med programledarna.

På scenen är han betydligt tryggare nu än han såg ut för bara en minut sen.

Han får till kamerorna bättre än under tidigare rep, men det finns fortfarande några steg kvar att förbättra till ikväll.

Det känns som att varken han eller bildproducenten vågar vila med kameran på honom allt för länge. Han skulle behöva några rejält långa blickar in i kameran ikväll.

Josef Johansson ser rejält nervös ut innan han går ut på catwalken.

Han får syn på mig så jag gör tummen upp. Han är en skön kille.

Ammotracks sångare Mikael De Bruin tar det lite lugnare i inledningen på dagens rep än han gjort tidigare.

Men sen finns det inte så mycket lugn över det här numret.

Speciellt inte när ljusriggen sänks ner över scenen. Och då går publiken igång också.

Stackars Janet Leon kämpar med första versen som sjungs utan mycket musikstöd. Den är så låg i tonerna att hon inte kommer ner.

Det är som att hon känner lättnad när refrängen kommer och hon får trycka i.

Andra versen är bättre men fortfarande inte bra. Jag förstår inte varför man inte anpassat låten bättre till hennes omfång, för de höga tonerna är inga problem.

Sista minuten funkar bra. Då har man inte längre några riktigt låga partier.