Ellinore Holmer har en röst som hela tiden gränsar mellan att skära sig och vara ren. På genrepet har hon fått ett lite nervöst vibrato, men det låter renare än det gjort under repen.

Linda Bengtzing är nästan övertänd på repet. Hon har kört med full energi på varje rep, mennu inför publik växlar hon upp igen. Det finns en risk i det här. Blir hon för övertänd så går hon inte igenom i rutan imorgon kväll.

Men så här har det varit förut, Linda har en förmåga att köra lite överhårt på genrep. Kanske för att hitta rätt nivå och veta var hon ska lägga sig till sändningen.

Josef Johansson känns möjligen marginellt mindre spattig på scenen nu ikväll. Han flackar inte lika mycket med blicken i alla fall.

Men samtidigt känns det som att han inte vågar möta kameran med blicken tillräckligt länge för att gripa tag i tittaren.

Det här är en stark låt och han sjunger bra, med en egen stil och röst.

Men till imorgon behöver han möta kameran mer, se rakt in i tv-tittarna och framträda mindre för arenan.

Ammotrack levererar felfritt som i alla rep. Bra energi och de får med sig arenan som jublar efter numret.

Men jag undrar lite över de två gitarrsolona. Här Sebastian Nero som låtsasspelar. Det måste ju kännas lite fånigt för musiker att göra sånt.

Men såna är ju Melodifestivalens regler att all musik förinspelas.

Ammotrack kramas för långa på catwalken så studiomannen Henric von Zweigbergk är tvungen att springa och hämta dem för att inte försena repet.

Janet Leon känns rejält nervös och börjar med darr på rösten, men nu sätter hon öppningen ändå.

Även om det märks att hon får problem så fort hon ska ta de allra lägsta tonerna i verserna.

Dansarna hjälper verkligen till att höja det här numret, men nu lyckas Janet genomföra låten bättre än det låtit på något rep i veckan. Bra, men varför måste verserna gå så lågt?

Ida Pihlgren har fortsatt bra tryck i rösten. Det känns inte som hon påverakts av nån nervositet och leverar I.D.A:s nummer utan anmärkning.

Idas attityd är också kanon på scenen. Men jag tror tyvärr inte det räcker till. Ska se om genrepspubliken motbevisar mig.

Alcazar triggas igång av publiken, men elar av dansen är fortfarande lite otajt. De får inte till linjerna som de brukar sätta utan problem annars och det märks en hel del småmissar.

Men det här är en perfekt öppning för en partykväll.

Och de får rejält jubel av publiken som känns med på tåget.

De kommer inte hinna göra catwalken och springa upp på scenen och hissas upp i bollen imorgon så det förinspelas nu.

Nu sätter repet igång på riktigt. Med den vanliga recapen av förra veckans resultat.

Sen kommer det fäktning, hockeyspelare, hejarklacksledare, folkdanslag och flaggviftare som tar över öppningen.

I arenan känns det smått kaotiskt. Typ hundra pers på scenen och catwalken. jag gissar att det här blir fartfyllt i rutan, men här i arenan hinner man inte se hälften av allt som händer.