Andra genomsjungningen hör jag inte vad Janet Leon sjunger i första versen.

Och sen tappar hon bort sig fullständigt i både brygga och vers. Stälelr sig bara och kollar rakt ut på oss i publiken. Men produktionen bryter inte, det här är lika mcyekt en repetition för fotografer och tekniker som för artisterna.

Om det inte är teknikerna som strular till det för artisten så körs repet bara vidare.

Sen är hon tillbaka i texten igen. Men hon tar det väldigt lugnt i sången. Sjunger bara vissa partier och inga av de svåra tonerna.

Daniel Zangger Borch är Janet Leons röstcoach och under repet sitter han framme vid scenkanten.

Janet Leon börjar mitt på scenen och sjunger in i en steady cam som följer henne runt på scenen.

I verserna har hon sällskap av husdansarna Patrik Riber och Carin Mårtensson som dansar dramatiskt modern dans med balettinslag på, under och över en parkbänk.

I första genomsjungningen är dansarna nästan helt i mörker. Jag hoppas att de inte göms bort så sen.

Nu värmer husdansarna upp på scenen inför Janet Leons rep. Både Patrik Riber och Carin Mårtensson går på händer.

Det här kan bli ett riktigt snyggt dansnummer.

Vi har sett Alcazars ziptröjor och Anton Ewalds A-kepsar. Och nu ger sig Ammotrack in i fajten om veckans souvenir. Det här är magnet-ölöppnare. Vad annars när man är ett hårt och brötigt rockband? Gäller att leva upp till sin image.

Tredje genomsjungningen får vi lite eldkastare på scenen som spottar upp eldslågor bakom bandet och höjer temperaturen. Åtminstone hos oss som är lite frusna på första parkett.

Det blir eld i bryggan till refrängerna och lite smällar i sista 30 sekunderna.

Nu visades scenkläderna upp på galge. Men det är bara killarnas kläder, i svart och grått. Ida Pihlgren ska ha just det hon repar i. Nät och korta skjorts. Ingen favorit hos mig får jag väl säga, men de grova klackskorna, med nitar, är i min smak.

Alltså jag slits mellan att känna att det här är avdankad gubbig rock som gjorts sexig med en kvinnlig sångerska i nät och korta skjorts. Och att gilla trycket i Ida Philgrens röst och attityden hon har på scenen.

Mellan genomsjungningarna får Ida Pihlgren och resten av bandet kameragenomgångar av Mari Ryberger.

Dags för I.D.A som har enkel bandsättning på scenen med Erik Eklund längst bak bakom trumsettet, Ida Pihlgren i centrum på sång flankerad av Ronny Westpahl på gitarr till vänster och Patrik Hallgren till höger på bas.

Numret är väldigt enkelt. Ida står vid micken och sjunger genom hela låten.

Det här är väldgit klasiskt och känns som vi har sett ett 20-tal gånger i Eurovision tävlandes för något östland och tagit sig till final med nöd och näppe.

Ida Pihlgren har tryck i rösten redan i första genomsjungningen och det låter bra.