Det var uppspelningen. Nu ska ajg och Markus Larsson tjafsa lite om vad som faktiskt är bra den här veckan. Det spelar vi in på tv så att ni får se det under kvällen.
Andra genomlyssningen stör jag mig lite på Little great things engelska uttal, där mer eller mindre stumma r i ord som before betonas som på svenska.
Men det här emorocknumret är inte dåligt. Det är bara väldigt obestämbart. Melodin i refrängen är snygg, det finns en pianoslinga som jag tycker är jättesnygg. Och nu känns det mer Europe and Sha-Boom och det måste väl vara en komplimang?
Pink Pistols elektro-pop är roligare andra genomlyssningen. Det här kommer jag absolut att dansa till, men det känns mer shownummer på en cool klubbscen än Melodifestivalens familjefest.
Jag hoppas på mängder av pyroteknik och show från den här kvartetten som alla vet hur man underhåller en publik. Men förvänta er inte en ny After Dark. Och inte heller en ny Alcazar. För det är inte Pink Pistols gitarrelektro.
JEM har veckans modernaste låt i startfältet. Det känns Rihanna och USA-topplista. Det funkade inte förra veckan, men kanske spretade Mahan Moins låt alldeles för mycket, där JEM:s Love Trigger håller ihop bättre.
Det här kommer spelas på ditt gympass under hela året. Och jag gillar det. Med ett stort nummer kan det här bi farligt.
Jag bloggar om andra uppspelningen också.
Martin Stenmarck gör svensktoppspop i midtempo som absolut kommer bli en brottarhit på de kommersiella radiokanalerna. Det börjar lågmält för att växa genom hela låten. Martins röst gör det samma. Börjar lugnt, men ju längre in i låten desto mer får han jobba.
Little great things låt Set yourself free är EMO-rock. Oceaner från farfars ABBA-pop och minst lika långt från mammas svenska Tina Turner-schlager.
Men det märks att de kan melodier. Det känns i bästa stunderna som melodiös 80-talsrock och Europe, eller kanske Sha-Boom, med distade gitarrer.
Pink Pistols I am somebody är mörk och nästan lite deppig elektropop med gitarrer i en genre som sällan funkar i Melodifestivalen. Det är inte samma glädje som Alcazar eller humor som After Dark. Och som inlägg i Rysslands-debatten är jag osäker på om den kan få så stort genomslag.
Micke och Matias har tidigare haft duon Straight Up som gjort liknande lite svartare elektropop. Urskönt på dansgolvet, garanterat röj på gayklubbarna. Men det här behöver ett sjuhelsikes nummer på scenen för att funka i Melodifestivalen.
Manda blandar midtempo-pop med lite mjukrockvibbar, Miley Cyrus och gitarrer. Men refrängen sitter inte vid första genomlyssningen. Jag vet inte alls var jag har den här låten.
JEM:s låt Love Trigger börjar med Jeremies rap innan Elli och Meg går in med sång i versen. I bryggan rensas mycket av musiken bort innan refrängen kommer med mer tryck.
Det här är modern dance-rap-house med Rihanna och Black eyed peas. Och Meg får inleda vers två med rap innan Jeremie och Elli kommer in igen.
Lite spretigt känns det här i första genomlyssningen, men kan bli ett grymt bra shownummer.
En del av sången låter som det ligger autotune på skivinspelningen. Den effekten är svår att få till på scenen, men JEM är vana att sjunga live så förhoppningsvis är det inget som strular till det.