Belgien skickar funk som jag blir helt galen på. Jag trodde att jag gillade det här först, men nej. Det känns bara självgott. Sorry. Kommer inte Miss you.

Men oj, han blev riktigt arg över något när han sjungit klart. Hans mick var fortfarande påslagen när han var på väg av scenen:

– A question? FUCK THAT SHIT!, skrek Jeremie Makiese.

Montenegros Vladana bär sin egen inramning, med en hel cirkel på ryggen med ljuseffekter. Lite speciellt. hade varit coolt till en låt som sagt mer än hennes Breathe.

Polens Ochman är ingen stor scenpersonlighet, men sjunga kan han. Det här är den tredje vokalgymnastiken från rätt pretentiösa män vi får höra i den här semin. Alla kan väl inte ta sig till final?

Men den här låten känns modernast av dem alla, nära släkt med Duncan Laurences Arcade skulle jag säga. Så Ochman tar sig nog vidare.

Rumänien skickar latinopop med lite östinfluenser. Det här är party och camp och knäppt. Svårt att få ur öronen när man hört den, jag sjunger med lite för mycket. Men hade nog mycket hellre haft Alvaro Estrella i Eurovision…

Estlands Stefan gör en countrypoplåt som jag tror att många kommer gilla.

Vi får försöka lyssna så gått det går nu.

Nordmakedoniens Andrea har bra attityd, men hennes låt säger mig verkligen ingenting.

Nu försvann ljudet här i presscentret så jag har jagat rätt på nån som kan fixa det. Visar sig att nån idiot bett dem att dra ner volymen. Tydligen folk här som itne är på palts för att följa repen. Suck.

Så jag kan inte säga så mycket om Irlands rep.

Även Cyperns Ela är en svenskskriven låt. Arash, Alex Papaconstantinou och Robert Uhlman har varit inblandade bland annat.

Det är rätt typiska grekcypriotiska toner som jag verkligen gillar att höra i Eurovision. Och Andromache ska vara glad att hon tagit med sig en egen snäcka som scenografi. Det döljer den havererade scenväggen effektivt.

Australiens Sheldon Riley jobbar också vokalgymnastik på scenen. Bakom en mask.

Han sjunger väldigt bra. Men det känslosamma känns inte rakt igenom äkta när man har hört det här några gånger.

Nu har det släpats in ett gäng burar på scenen.

Achille Lauro vann inte Sanremo i Italien, så han tog kontakt med San Marino och ställde upp i deras uttagning istället, med en ny låt som nu är med i Eurovision.

Det här är glamrock långt före Måneskin och han har släpat in en tjur på scenen som han bestiger i sitt nummer.

Det ger dock inte samma sexiga känsla som Måneskin, mer som en burlesque som avskräcker mer än charmar.