Maltas Emma Muscat gör en låt av Dino Medanhodzic och sjunger stabilt. Men det sticker inte ut.

Det här är väldigt vit gospel. Som kan svänga lite, men det saknas nåt i Emmas framträdande idag.

Cirkus Mirkus från Georgien gör ett sånt där nummer som är så otroligt svårt att bedöma. De ser galna ut på scenen, inklusive Willy Woonka och ett skägg som en hel trädgård, låten känns psykadeliskt skoj, men inte mer.

Här syns också hur den italienska produktionens haveri med scenen skapat en svart död regnbåge i scenbilden som förstör de tänkta scenshowerna.

Azerbajdzjans Nadir sjunger väldigt bra, men det känns som att han använder för stora delar av sin låt till nån slags vokal gymping, som så klart kommer imponera på några tittare, men jag blir bara uttråkad. Det blir väldigt pretentiöst.

Låten är skriven av Anderz Wrethow och Andres Stone Johansson bland andra.

Serbiens Konstrakta sitter på en stol på scenen och tvättar sina händer genom hela numret. Det här älskar jag.

Konstigt på det där härliga skumma sättet, som nästna bara finns i Eurovision. Men så skrevs låten också som en del av ett konstprojekt, och inte alls till Eurovision.

Glöm inte bort att vara uppmärksam för i första textraden sjunger hon också om Meghan Markle.

Möjligen är det lite mörkt på scenen och för få närbilder för att helt gå fram.

Michael Ben David från Israel kan göra det mest homosexuella nummer jag nånsin sett på Eurovision-scenen. Och jag säger det med lika delar glädje och förundran. Ja, jag får skriva det, så mycket bög jag själv är.

Det är som hämtat från en runway-scen i RuPauls dragrace.

Och han spelar på det genom hela låten. Det här är inte en kille som på något sätt ber om ursäkt för sig.

Det är strutting, och blinkanden och han är både en duktig dansare och sångare. Oj, fast idag lät det rätt surt.

Men låten lämnar alldeles för mycket över att önska. Det är mer en show än musik tyvärr.

Finska The Rasmus öppnar andra semin och sångaren står i gul regnrock och håller i en gul ballong. Jag kan bara tänka på clownen från Stephen Kings It, Pennywise. Väldigt svårt att tänka på nåt anant faktiskt. Lite obehaglig skräckkänsla.

Han släpper ballongen i luften efter öppningen och en bit in i låten åker även regnrocken av och han fortsätter i bar överkropp.

Jag gillar refrängen här, tycker att den är effektiv. Och sången sitter.

Nu vet jag inte vad som pågår. Det verkar som att Mika, Laura och Alessandro helt glömt sina manus, eller kanske skippat att repa dem alls, för nu står de bara och svamlar oc säger saker som bla bla bla bla bla, bla bla bla, bla bla, bla bla bla bla.

Nu drar första repet av tre för andra semin igång. Cornelia Jakobs kommer repa nån gång efter 16, alla artister gör sin låt en gång vardera, eftersom man kör igenom hela showen från början till slut.

Öppningsnumret är nån form av dans där programledaren Alessandro Cattelan står i centrum och får vara lite cool och lite fånig, som den ickedansare han är.

Och så ser det ut som att han flyger tack vare gröna morphsuit-dräkter.

Nu är det snart dags för Cornelias första genrep inför semin. Det pågår mellan 15 och 17:15 och Cornelia har startnummer 17, näst sist. Så hon kommer sjunga nån gång efter 16 gissningsvis. Häng med här i bloggen så ska jag försöka skriva om hur det ser ut för hennes konkurrenter och hur hennes första genrep av tre går.

Subwoolfer levde rövare på presskonferensen.

”Jim” var som vanligt kramglad, men ”Keith” blev snabbt uttråkad när han var tvungen att sitta och lyssna på de andra artisterna som fick frågor.

Det syntes väldigt tydligt på kroppsspråket.

Han kastade upp benen på bordet…

Fejkapplåderade åt de andra artisternas svar…

Och satt mest och försökte stjäla uppmärksamhet…

När han inte satt och höll på att somna.

Det var ganska underhållande att se på. Och det är klart att de här killarna spelar en roll. Men det hade kunnat uppfattas som rätt trist och elakt av dem, just för att de spelar de här rollerna.