Albaniens Lindita sjunger helt okej, men hon har en alldeles för tråkig låt och showen är lika trist.

Australiens Isaiha Firebrace går på en snurrande platta och ler på rätt ställen in i kameran. Han får lite guldregn-pyro också, men jag hade gärna sett ännu mer.

Han är snygg i rutan, charmig och sjunger bra. Han kommer absolut att ta sig till final tror jag.

Jag gillar Georgiens Tamara, hon sjunger bra, och Sacha Jean-Baptiste har gjort ett snyggt nummer.

Robin lyckades öppna kavajen den här gången.

Allvarlig i den inledande minuten, men så ler han till och höjer ögonbrynen och ser rakt in i kameran. Det är snyggt.

Sången är okej, men inte perfekt.

Och numret känns lite lamt, som att de inte tog i ordentligt. Robin såg nästan blasé ut vid några tillfällen coh tittar också ner på löpbandet vid flera tillfällen, som om han klivit snett.

Han har ju varit stensäker på tidigare rep men också inte visat någon nervositet alls. Nu kan han behöva skärpa till sig lite för att hitta den där nerven som gör framträdandet intressantare att se på.

Ljuset när Robin börjar backstage flimrar i ansiktet på honom, så har det inte sett ut förut. Det verkar vara nåt fel på ljuset.

Så kommer programledarna in och en av dem säger på svenska:

– Tack Stockholm för en häftig show.

De andra är imponerade av att han kan svenska.

– Det kan jag inte, jag kanske precis beställde köttbullar.

Nu förstår ni nivån.

När Monatik har sjungit och stussat färdigt på scenen ska han dessutom på dålig engelska, flåsandes, presentera de tre programledarna.

Det måste de väl i alla fall stryka till ikväll?

Nu börjar repet, med ett videoinslag av kvinnor som klär sig i traditionella ukrainska kläder, med mycket inslag av orange… För givetvis tankarna till den orangea revolutionen.

Sen kommer en kille i toppluva och spexigt lång rock in på scenen och gör en låt som ingen nånsin hört. Monatik heter han, nån form av lokal stjärna.

Alltså vilken genomdålig öppning. Hjälp! Låten håller på i en evighet.

Och vi kommer genomlida detta två gånger på raken för att Monatik ska få repetera.

Det känns också alltid konstigt att låta – för resten av världen – okända artister hålla i mellanakter och öppningar, när vi ändå kommer att få se 18 – för de flesta – okända artister tävla.

Inne i arenan informerar Henric von Zweigbergk om att öppningsnumret kommer att repas två gånger efter varandra och att vykorten för de tre länderna från Big5 inte är klara ännu. Därför kommer Italiens vykort att visas tre gånger…

– Inte förvånande så är vi lite sena, säger Zweigbergk.

Nu är det bara minuter kvar till det första genrepet.

Henric von Zweigbergk ger några sista instruktioner på golvet inne i arenan.

Det här är första gången vi får se något av innehållet, vykorten, programledarna. Efter Måns och Petras succé förra året bävar jag lite inför vad vi kommer att få se…