Klaudys våtmarker är inne på scenen och nummeransvariga Sacha Jean-Baptiste går igenom kamerorna med honom före repet.

Nu pumpas rök över scenen och sommarängen. Klaudy lever sig in i låten och han har växt från sin första genomsjungning i går.

Det här är inte alls dåligt. Men på Mello-scenen riskerar det att bli anonymt, lite lätt bortglömt. En sån låt som ingen byter kanal på radion för, men som heller inte griper tag vid första lyssningen.

Det är inte en dålig låt, alls. Och nu tycker jag att sången sitter också, hyfsat i alla fall.

Det är ju inte förrän i morgon det gäller, men Kim Cesarion har ändå fått mer känsla idag och ser ut att ha rätt kul på scenen. Jag är bara inte säker på vem som ska rösta på det här.

Och jag tycker också att Kims kläder är lite osmickrande. Jo, jag gillar den glittrande tröjan. Men det sitter inte så snyggt på, allting.

Han framstår som kort och satt, och så upplever jag honom inte när jag träffar honom vid sidan av scenen.

Kim Cesarion verkar inte heller helt nöjd med sin första genomsjungning. Han har gått fram till Mattias Andreasson längre bak i salongen här i arenan, för att prata igenom vad som funkar och inte funkar.

Matte är ju en av låtskrivarna och den som ansvarar för ljudet i Kims låt. Och har ju också själv stått på Mello-scenen ett antal gånger, så han vet vad som gäller.

Kim Cesarion kör nu. Det känns som att han dansar mer idag än igår, eller så är det bara mitt eget minne av gårdagen som redan börjar blekna.

Han har högre energi nu, redan i första genomsjungningen. Men det händer inte så mycket på de tre minuterna på scenen. Det är ett mörkt nummer. Med sju killar i grått, mörkblått och svart, som dansar och kör skrevgrepp.

Jag vet inte riktigt vad man skulle kunna göra för att lyfta det här. Men det är också något med de markerade glasögonen, att man inte riktigt når fram till Kim Cesarion. Nån intill mig här beskrev det som att det blir som att han gömmer sig bakom en mask.

Clara Klingenström hinner två genomsjungningar. Hon har ett starkt id i rösten och jag gillar det här. Den Bobby Ljunggren och David Lindgren Zacharias-signerade refrängen sätter sig verkligen.

Jag tror att tittarna kommer gilla Clara på scenen. Hon är härligt vanligt och rockigt stjärnig på samma gång.

Clara Klingenström sjunger med bra inlevelse.

Man känner med henne genom hela låten. Det gör att tittaren kanske glömmer bort den märkliga scenografin.

Jag förstår verkligen inte poängen med Clara Klingenströms biltvätts-däckverkstads-gummiremsor.

När tv-bilden hela tiden zoomar ut i arenan så skapar de ju inte något eget rum på scenen. Det ser bara ut som en fyrkant (förlåt, diamant) av… remsor? Toalettpapper?

Det blir två genomsjungningar för Jacqline Moss på dagens rep.

Hon känns verkligen som ett superproffs. Det är väldigt kul att se henne på scenen. En blivande stjärna. Det känns som låttiteln, att hon gör det här utan ansträngning.

Jacqlines rektangel på scenen knäcker extra som pausbänk mellan genomsjungningarna.

Nu är repen igång. Jacqline Moss är först ut.

Hon har bra attityd i den här coola och snygga låten och scenshowen. Hon sjunger otroligt bra och det finns ingen kör i kuliss här.

Det här imponerar rejält på mig.

Det är kul med debutanter som har förstått hur mycket förberedelser som krävs och levererar.