Nu kom Gunilla Persson precis till hotellobbyn på väg till sin repetition. Hon har ju ställt in alla intervjuer idag, men nu ska hon ta sig till arenan för att repa.
Fotografer från Aftonbladet, TT och Expressen var på plats så det smattrade lite fotoblixtar.
Efter att ha poserat för kamerorna fick hon syn på mig.
– Jag måste få ge dig en kram, jag tycker ju om dig, sa hon.
Jag svarade:
– Än så länge i alla fall. Vi får se efter den här veckan.
Varpå hon skrattade lite:
– Ja, än så länge.
Det här blir spännande. Jag hoppas så klart att Gunilla ska tycka om mig även efter den här veckan. Det vill jag att alla artister ska göra. Men jag måste få skriva vad jag tycker och tänker. För det är mitt jobb.
Min kollega Stina har precis intervjuat Cazzi Opeia. Jag höll på att hälsa på henne som Cazzi, och gjorde det också, men ändrade mig snabbt och fick också ur mig, ett ”eller Moa”.
Tredje genomsjungningen för Kim Cesarion nu och det är ju den här som teamet kommer att kolla på i viewingroom efter repet. Och nu sjunger Kim alla toner, det som inte behövdes i andra genomsjungningen.
Han sjunger starkt och bra. Det här är ett snyggt, men kajnske lite grabbigt, nummer. Vi har sett det på scenen tidigare: Manlig aritst med manliga dansare gör cool dans tillsammans.
Men Kim Cesarion är mer Robin Bengtsson än Anton Ewald och tar några steg tillsammans med dansarna medan de får stå för det mesta av showen.
Mot slutet tar han sig för halsen och tar inte i i sluttonerna. När han sjungit färdigt fortsätter Kim att ta sig för halsen.
Det är nog därför som han inte sjöng så mycket i den andra genomsjungningen. Det här är inte kul så klart, om det gör att han inte kan sjunga ordentligt på lördag.
Och för er som undrar blir det nu alltså långlång paus mellan repen. För nu kommer innehållsgänget och programledarna få repa sina delar och då får vi i pressen inte vara på plats. Bloggar givetvis om det händer något, annars är jag tillbaka i arenan vid 17 för att följa Cazzi Opeias och Gunilla Perssons repetitioner.
Kim får in en handduk att torka sig med mellan genomsjungningarna. Det kan bli rätt varmt i scenljuset. Speciellt om man har en tjock glittrig tröja på sig.
Han väljer att hålla igen lite i sången i början. Tar inte en av falsetterna utan låter bara kören ligga där. Men sen sjunger han igen.
Det är en repetition och det känns att Kim fokuserar på att hitta positioner och kameror mer än att fokusera på sången. Det är flera partier där han är mer fokuserad på att hitta rätt än att sätta sången.
Men det känns inte som att han söker eller tvekar, snarare att han redan känner sig så pass säker på sången att det är viktigare att repa just positioner och kamerariktningar.
Kim Cesarion går runt på scenen i väntan på att få köra igen.
Vi svarar att vi mår bra och han svarar att de försöker från scenen.
Förr om åren brukade nästan alla Mello-artister småsnacka med oss i medierna under repen. Men nu sitter vi lite längre ifrån, scenen är lite högre, det är lite mörkare i arenan mellan genomsjungningarna.
– Tobbe, är det tuillräckligt mycket Mello?
Kim Cesarion tar tag i sin glittriga tröja och frågar om jag godkänner outfitten.
Jag svarar ”inga kommentarer” och Kim skrattar:
– Jag trodde att vi hade börjat bygga upp en relation här nu sen pressdagen i december. Kom igen nu.
Kim Cesarion sjunger stabilt och tryggt. Jag hade nog egentligen förväntat mig nånting mera souligt från honom när jag hörde att han skulle vara med och tävla i Mello, men det här är snarare edm-pop.
Ledväggen i bakgrunden har öppnats Cesarion kör sitt nummer mot väggen med lampor. Dansarna står för showen runt honom medan Kim fokuserar på sången.
På scensidornas led-väggar får vi färger i stil med en färggrann soluppgång, från orange och rosa via rött och lila till mörkblått.