Kim Cesarion har kommit in på scenen och pratar lite med Jennie Widegren innan första genomsjungningen, och de pratar också igenom lite kameror.

Kim Cesarion börjar själv på scenen men snart kommer dansarna in. Han har med sig husdansarna Daniel Koivunen och Kenny Lantz och dessutom Tony Brkic och Mello-veteranen Lamin Holmén.

Dessutom är Cesarion den första i år som har kör med sig på scenen, Marvin Asante och Greg Curtis och ovanpå det gömmer sig också en av låtskrivarna, William Segerdahl, i kulissen och hjälper till med huvudstämman om jag får gissa.

Om Kim skulle vinna Melodifestivalen kommer han bli tvungen att ändra på den här uppställningen. I Mello får man ju vara totalt åtta på scenen inklusive kulisskör, i Eurovision går gränsen vid sex. Så två måste bort helt enkelt. Vilka? Det behöver vi inte fundera över förrän det skulle vara aktuellt.

Klaudy sjunger riktigt bra på dagens repetition. Det är inlevelse och känsla i rösten. I kulissen står Lars Säfsund och hjälper till med stöd, men Klaudy sätter det här.

Aaa aaaa-slingen är det däremot framför allt kulissen eller den förinspelade kören som sätter.

Tredje genomsjungningen har han dessutom hunnit bli varm i kläderna och ser ut att ha kul på scenen. Han ler lite från scenen och ser ut att ha lite extra myror i kroppen.

Det här kan utvecklas riktigt bra.

Du har en omgång till att sjunga. Men om du uppdaterar bloggen så förstår jag att du är nyfiken så klart…

Klaudy börjar på knä i sin våtmark och ställer sig upp under de första textraderna.

Han sjunger inte alls illa. Det här är en fin svensk popvisa och han har inlevelse.

Men den går på samma konto som Clara Klingenström och här är frågan om Melodifestivalens gamla ”regel” om att pojke slår flicka håller i sig, eller om det snarare är den andra ”regeln” om att veteran slår ut nykomling som trumfar.

Jag måste säga att det känns konstigt att de här två låtarna tävlar mot varandra i samma deltävling. Och dessutom ligger direkt efter varandra.

Det är som om Fröken Snusk och Lia Larsson skulle ha legat i samma deltävling. Eller för den delen två rocklåtar, två dansbandslåtar eller två stora ballader.

För de rör sig definitivt i samma kvarter musikaliskt.

Jag hade nog också passat på om jag skulle debutera som artist i Mello. Det är inte så ofta man får stå på den scenen.

Det var ju nån som ville att man skulle återställa våtmarkerna under förra årets Mello. Är det kanske det som Klaudy ägnat sig åt. Eller?

(Snodde denna kommentar oförbehållslöst från en fotografkollega här i arenan.)

Klaudy har kommit in på scenen och samlar sig lite innan han får börja köra.

Nu får vi se Klaudy på scenen för första gången. Han är placerad i vassruggen, som ser ut att vara riktigt mjuk, för han studsar upp och ner på den.

Klaudy har naturfärger i oversize, så det känns rejält 90-tal.

Han står på en plats och tar några steg framåt vid tillfälle i låten. Det är ett smart sätt att låta en mer ovan artist hålla sig på ett ställe och inte jobba med för många olika kamerablickar eller steg. Då kan han få glänsa på sitt sätt utan att tittaren upplever honom som förvirrad som missar kameror.

Nu har det körts in en hel vassrugg på scenen. Jag gillar verkligen när man använder rekvisita mer än ledskärmarna.

Det var ju några år när allt allt allt skedde på ledskärmarna. Men nu är vi tillbaka till lite handfast scenografi igen.

I vassruggen gömmer sig såna här spegelkluster, så nu håller scenteknikerna på att justera in strålkastarna från taket så att det ska bli en snygg spegeleffekt.

Vi får se hur det ser ut snart.

Clara Klingenström hinner tre genomsjungningar. Det är vind från lövblåsen i håret och attityd.

Men i sista genomsjungningen flyger sändaren för medhörningen av henne. Den ska sitta i klänningens rygglinnin, men hon sjunger och slår med huvudet för hårt så den lossnar.

Och flyger iväg.

Hon lyckas fånga in den i sitt koppel.

och får försöka sjunga vidare med den i handen.

Hon kommer av sig i texten och skrattar på scenen under slutminuten av låten. Men lyckas ändå avsluta.

Efteråt får ansvarig ljudtekniker försöka få ordning på hur den ska sitta i hennes scenkläder.

Clara Klingenströms andra genomsjungning. Det är vindmaskiner bakifrån som gör att gummiremsorna från verkstadsrummet fladdrar, precis som det brukar göra lite grann när man öppnar de stora hangarportarna in i ett sånt utrymme. Autentiskt ändå.

Clara sjunger med attityd och känsla.

Jag tror att det här är precis det som tv-tittarna förväntar sig att hon ska komma tillbaka med, utan att för den skull göra att någon känner sig besviken.

Första versen märks knappt, men så kommer refrängen igång. Och sätter sig.