Det kan inte vara jättelätt att umgås, dansa och prata med folk när man hela tiden ska ha en varm och svettig skidmask på sig.

Så precis före 01 valde team Snusk att lämna efterfesten.

Jag hoppas att hon fortsatte med lite firande på hotellrummet med goda vänner.

Det är nåt speciellt med civilpoliser. Man ser de liksom direkt. På hundra mils avstånd. Det stod två resliga herrar i kostym med öronsnäckor vid ett av borden på efterfesten och höll koll på tillställningen.

Jag bad vår fotograf ta ett varv och fånga det på bild bakifrån, så man inte ser deras ansikten, av respekt för deras arbete. Men snubbarna hade ju blicken emd sig och såg nog både när jag och Jimmy skrattade över hur uppenbart det var att de var poliser, och när Jimmy sen slog en lov för att försöka fånga de på bild bakifrån.

Den ena gled snabbt ut ur synfältet och den andra kom fram och bad snällt om att inte bli fotograferad. Så vi avstod. Men på plats var de. Och koll hade de.

Det spreds rykten sent igår natt och spekulerades i Fröken Snusks identitet. Några undrade om det kunde vara låtskrivaren Sara Ryan, alltså artisten Saraha, som gömde sig under masken. Hon var ju inte med i greenroom och har inte setts på hela veckan.

Men vi som har träffat Saraha vet att de är helt olika personer. Det är väldigt tydligt, på röst, kroppsbyggnad, sätt att röra sig (förutom att jag givetvis vet vem som finns under Fröken Snusk mask, jag intervjuar inte personer som jag inte vet vilka de är).

Och att Saraha inte var på plats igår har sin förklaring. Hon hade också skrivit en låt som tävlade i den finska uttagningen UMK som hade sin final igår. Då såg hon till att vara på plats där.

Ja just ja. Det var ju det där med meangirls-auran som seglade in på Melodifestivalens efterfest i natt.

Det finns personer som Carina Berg som känns alltigenom superschyst i varje situation.

Och sen finns det personer som de som dök in på festen med känslan av att de är Mellos meangirls. Inte ett äkta leende nånstans. Attityden av att ingen annan är värd nåt och den som kommer nära ska passa sig för att inte få onda blickar, syrliga kommentarer och sågas med fotknölarna.

Det här handlar om person(er) som tidigare synts mycket i Mello-sammanhang. Som nu inte har nån framträdande roll, men haft det vid tillfälle och varit mycket i tv-rutan.

Och enda känslan när de skrider in på efterfesten är att man tror att man är tillbaka på högstadiet och alla andra tillhör de nördigaste av de nördiga medan dessa är det coolaste som tagit av sig ett par skor nånsin.

Jag vet inte ens om person(-en -erna) själva är medvetna om hur de uppfattas. Men antagligen bryr de sig inte.

Men de här personerna kan absolut ha bidragit till att feststämningen inte blev så härlig som man kunde ha hoppats på. Jag ska inte säga att Mello-meangirls dödade festen, men de gjorde den inte bättre direkt.

Jag vet inte riktigt vad det här var egentligen. För Fröken Snusk är ju inte Beyoncé eller Taylor Swift.

Eller ens Måns Zelmerlöw på Eurovision-fest.

Men Fröken Snusk var omgiven av säkerhetsvakter mest hela tiden.

Två uniformerade vakter som hela tiden höll koll.

Och så sin PR-ansvariga vid sidan också.

Det kändes nästan absurt, som att de var rädda för att nån skulle rusa in och slita masken av henne eller nåt.

Nu var det visserligen lite väl mycket random-personer på den här efterfesten, men Melodifestivalens efterfester är ju inte kända som ställen där man behöver ha livvakt direkt (även om det absolut funnits tillfällen när det har behövts och också funnits livvakter på plats).

Kanske var vakterna bara själva nyfikna på Snuskan, vad vet jag?

Allra coolast på efterfesten var nog ändå Maria Sur. Den här outfitten alltså. Ursnygg!

Tydliga Matrix-vibbar!

Efter att ha hejat på och sjungit med flera av artistkollegorna nedanför scenen intog Fröken Snusk tiljorna själv för att köra sin Unga & Fria.

Och nej, det är alltså inte en galning som försöker storma upp på scenen för att slita masken av henne eller så. Det är bara Fröken Snusks pressis – eller PR-ansvariga – Jessica, som också ville klättra upp på scenen.

Flera av artisterna var upp på scenen på efterfesten och körde sina låtar. SVT klassar numera Mello-efterfesten som en sluten tillställning och har gett okej på att låta även finalisterna framträda med sina bidrag.

Engmans kapell var först ut och fick med sig festgästerna i sin gladtralliga smittande refräng.

Fröken Snusk stod längst fram när artistkollegorna körde sina låtar.

och passade också på att ge Dear Sara en kram när hon körde sin låt.

Härligt att se, det kändes som att Fröken Snusk hade väldigt kul på festen.

Och Saras pappa passade på att filma dotterns framträdande.

C-Joe fick med sig hela publiken i sina armrörelser.

Melodifestivalens tävlingsproducent Karin Gunnarsson, ”den nya Christer Björkman” (hon kommer få leva med att vara den nya CB tills hon haft jobbet i 15 år tror jag) var strålande glad när hon pratade med Maria Sur på efterfesten.

Engmans kapell var de som lyckades sitta längst vid sitt bord och samtala trots att man i princip var tvungen att skriva för att höra vad nån sa.

De var inte ett dugg deppiga över sistaplatsen utan tyckte att det var ett kul äventyr att ha fått uppleva med Mello. Jag pratade med Pär och Dedde sent på kvällen och det märktes att de haft en väldigt kul vecka.