Välkomstfesten är som vanligt i Malmös pampiga rådhus och det brukar dukas upp en rejält lyxig buffé och dessutom bubbel och en ganska stor bjudbar med vin för artister och produktion att ta för sig av. Ja, även för närvarande journalister, men vårt team jobbar ju så här blir det bara alkoholfria skålar.

Men Malmö Rådhus håller på att fasadrenoveras i år så vi får nöja oss med en fejkfasad när vi anländer.

Filip Adamo blev lite putt på mig i morse när jag jämförde hans reggae-tröja med Ace Wilders regnbågskavaj från förra veckans välkomstfest.

Adamo jobbar ju med Etzia som kommer från reggaescenen och givetvis har Adamo låtit det följa med ända in i badrummet.

”Borstar i baktakt” hälsar han.

vår fotograf Jimmy Wixtröm är verkligen on fire idag.

Nu gjorde han den här lika som bär-bilden.

Bra Jimmy, om du har lekt färdigt snart kanske vi kan få lite jobb gjort?

Markus Larsson låtsades såga De vet du förra veckan men vår fotograf Jimmy Wixtröm granskade sina bilder från förra veckan och se vad han lyckades hitta!

(Vi funderar över att sälja fotograf-Jimmy till Trump-administrationen)

I sista genomsjungningen får vi lite pyro också. Benjamin Ingrossos låt och nummer är snyggt och profssigt.

Känns inte som att pyrot är nödvändigt. Men det är alltid kul med lite eld ändå.

Nu är repet över och vi i pressen måste lämna arenan för att programledarna ska kunna repetera.

Ikväll är det välkomstfest på Malmö stadshus och vi är givetvis på plats där för mer blogg, så häng med här under kvällen.

Scenkläderna ser diskret sobra ut skulle jag säga. (Var det en språklig dubblering?)

Men Benjamin Ingroso ser inte ut att vara nöjd med sin sånginsats i andra genomsjungningen.

Innan ens musiken har dött ut tar han sig för halsen, greppar tag i struphuvudet, skakar på huvudet och både grimaserar och lipar.

Sen tittar han ut mot scenkanten och ser uppgiven ut.

Andra genomsjungningen känns Benjamin Ingrosso bekvämare på scenen. Han är en underhållare och vet hur man rör sig på scenen. Men också en total perfektionist.

Här handlar numret om att sätta kameror, ta exakt rätt blickriktningar och göra de snygga dansstegen synkront med dansarna bakom honom.

Det är Daniel Koivonen som koreograferat Benjamin Ingrossos nummer och det märks i dansstegen som är så där bakåtlutat avslappnade som Daniel gärna gör.

Mot slutet av numret ska dansarna föra ihop ”ägget” igen. Det går så där. Det ser inte så stabilt ut och ”ägg”-väggarna börjar skaka betänkligt när de stöter in i varandra.

Sången sitter så där för Benjamin i första genomsjungningen och han stånkar betänkligt när han är klart. Det blir en djup utandning och han ser ut att skaka lite lätt på huvudet.

Benjamin Ingrosso börjar i något som ser ut att vara ett folieinklätt dinosaurieägg på scenen.

Det delar snart på sig (ägget kläcks?) och fram kommer fyra dansare som bjuder på lite fest på scenen.