Storyn i mellanakten är att Änglahund egentligen hette Hellhound. Det framgår så klart på scenen. Både på Hasses jacka och på led-skärmarna.
Oj, nu har de kastat om i showen. Här skulle det där moderna dansnumret komma, det som fick mig att känna att det antagligen gått en säkring hos den som kom med den idén.
Men istället lägger de in Hasse Anderssons och Ralf Gyllenhammars mellanakt med metal-versionen av Änglahund, som inleds med en fejkad dokumentär om hur Hasse Andersson varit metal-artist på 80-talet och avslutas med liveversionen där Hasse Andersson briljerar i läderoutfit.
Det här måste de ha ändrat i natt efter att ha förstått hur fel mellanakten med modern dans kom i showen. Smart gjort. Hasses lädershow kom igår kväll nästan sist i programmet.
Hasse hårdrocksvrålar och showar loss. Istället för att få folk att somna och sluta bry sig om resultatet kommer de stanna kvar vid tv-apparaterna.
I snabbreprisen står Clara Henry och David Lindgren och dansar loss till musiken. Det känns härligt avslappnat.
Nu plockade programledarna upp skämtet där Hasse och Clara kallar David för Daniel igen. Problemet är att det inte känns som ett skämt. Och då blir det inte roligt.
Nano känns trygg på scenen, det märks att han trivs med publiken, men jag skulle vilja få något mer leende in i kameran, en blick som griper tag, som får mig att känna ännu mer av det han känner på scenen.
Med en väldgit kort midjetröja gäller det att ta det säkra före det osäkra. Speciellt som Ace Wilder lyfter armarna i luften titt som tätt.
Lättaste sättet att undvika nån form av nipslip är givetvis att ha något under den kortkorta tröjan. Typ en sport-behå.
Ace Wilders nonchalanta stil på scenen är verkligen härligt befriande. Hon kör på för fullt och dansar stenhårt hela numret, men samtidigt känns hon lätt obrydd som att hon bara av misstag hamnat på scenen.
Charlotte Perreli är en stjärna på scenen oavsett vad man tycker om hennes låt. och hon sjunger som alltid väldigt bra.
Och det blir stämningsfullt när publiken tänder upp sina mobiltelefoner i arenan.
I Perrellis vykort sitter hon hemma och försöker spela gitarr tillsammans med sin son, Adrian, 3, som helst bara vill sjunga om bajs.
Det är typ showens absolut härligaste skratt hittills.
Det går faktiskt inte att låta bli att skratta udner De vet du:s nummer. Johan får fortfarande inte till falsetterna, men huvudskakningarna sitter bättre.
Alltså, man kan tycka vad man vill om det här numret. Men jag kan inte låta bli att skratta.
