Härligt med Lotta Engbergs glädje över att ta emot hall of fame-utmärkelsen!

– Göteboooorg!

Och piken mot Arja Siajonmaa som kom tvåa efter henne 1987:

– Jag ska inte nämna nån vid namn, men om jag säger så här att en av de andra medtävlande sa…, säger Lotta på scenen och lägger sig sen till med en finlandsvensk accent:

– …den satans jävla gravida körkossan!

Fröken Snusk har repat i flera timmar bara för att kunna kliva ner för och upp igen på hästen och det gav utdelning.

Visst blir hon fortfarande för andfådd i låten så det låter flåsigt i sången, men tonerna sitter och det är en kul färgglad vulguschlager.

Jag tycker att Fröken Snusks Unga & fria är superhärlig, men nu verkar en del tycka att den inspirerats lite väl mycket av Mello-konkurrenten Lia Larssons låt Fara ner på byn.

Och redan från början är vi många som lyft att fiolslingan verkligen känns lyft från norska russehitten En drikkesang med artisten Jone.

Lyssna själva och avgör vad ni tycker. Här har vi Lia Larssons låt Fara ner på byn. Framför allt inledningen ligger farligt nära Fröken Snusks Unga & Fria. Kanske inte så att man kan kalla det låtstöld, enligt min åsikt, det är ju samma genre och soundet känns ju igen:

Och här lär ni känna igen fiolslingan från Fröken Snusk låt. Den nästan rakt av plockad. Svårt att kalla även det för låtstöld. Men en tydlig inspiration:

Så här skulle det ha sett ut i sändning under Liamoos nummer, men elden ville inte ta sig.

Liamoo har kämpat hela veckan för att få till trolleritricket där han har en eldslåga som brinner i handflatan.

Tobbe ”Trollkarl” Blom har varit inblandad och hjälpt till att få fram donen som testats.

Två varianter, en fabriksvariant från en firma i Danmark, och en handgjord typ från en person i USA som ägnat de senaste decennierna åt att specialtillverka den här typen av trolleritrick och effekter till kunder över hela världen.

Den ena varianten är batteridriven, där man ska trycka på en knapp för att få lågan att tändas. Den andra är enklare och lite större, mer som en klassisk tändare där man ska dra ett gnisthjul mot en tändsten, i elddonet i handen.

Båda varianterna har funkat problemfritt utanför scenen, men varje gång Liamoo ska försöka under sitt nummer har de fallerat. Han har till slut bara gapskrattat åt att han aldrig lyckats få till det, ordentligt.

Men de senaste gångerna på repen funkade det faktiskt.

Lösningen blev att scenchefs-Tobbe fick rycka in.

Elddonet hade försetts med några droppar tändvätska och med hjälp av en helt vanlig tändare så får Tobbe fyr på donet i Liamoos hand, så att han själv slipper försöka tända elden.

Men under sändningen ville lågan ändå inte ta sig ordentligt.

Liammoo lunkade av scenen med ett sting av besvikelse i stegen.

Liamoo är på hemmaplan ikväll och publiken har stöttat honom rejält under genrepen.

han har känts genomlugn hela repveckan och han utstrålar samma trygghet och glädje ikväll.

Men där funkade inte elden i handen som han repat på så många gånger.

Man kunde ana besvikelsen i hans blick, men han stoppade bara ner handen i fickan.

Så skrattade han till och kastade iväg en slängkyss till publiken och när han sjungit klart tog han sig för pannan.

Förargligt när det funkat så bra på de senaste repen, men bra att han vågade testa i alla fall.

C-Joe vinkar till publiken innan han kör igång sitt nummer. Det är ett bra sätt att få med sig publiken i glädjen direkt.

C-Joe är inte den starkaste sångaren ikväll, men han har bra röststöd i kulissen av Greg Curtis, och han förmedlar glädjen i låten bra. Frågan är om det räcker för att han ska ta sig vidare?

Dear Sara sjunger det danskaste vi hört i Melodifestivalen på mycket länge. Så här brukar de flesta danska Eurovision-bidrag låta, åtminstone sen 10-talet.

Inte så konstigt med tanke på att låtskrivaren Benjamin Rosenbohm är del i duon Ben & Tan som vann den danska uttagningen pandemiåret 2020.

Dear Sara levererar snyggt. Med mycket mer självförtroende än man kunde förvänta sig i torsdags när repen drog igång.

Jag kan inte sluta undra över valet av brandgul färg på led-skärmarna genom hela låten. Det enda jag kan tänka på som har med Norrland att göra och som närmar sig detta i färgen är Norrlands Guld.

Det kanske är den känsla Engmans kapell vill att vi ska få när vi tittar.

Men det är en minst sagt smittande refräng, jag sjunger med varje gång. Och nu har de feeling på scenen rejält. Härligt att se.

Och tonartshöjningen är smått oemotståndlig. Konfettin tar över rejält också, man ser knappt bandet längre.

Maria Sur samlar sig på scenen innan det är dags att köra.

Hon har bra attityd på scenen och har verkligen vuxit i sitt artisteri sen förra året. Jag tycker att det här är ursnyggt. Och Maria är otroligt stabil. Hon har satt varenda rep.

Hon lyckas sätta alla blickar rätt, alla leenden, som charmar tv-publiken.

Några i Mellobubblan har bubblat om att Maria Surs låt påminner om Loreens första Melodifestival-försök.

2011 tävlade Loreen med My heart is refusing me, som tog sig till Andra chansen men slogs ut av Thorsten Flinck.

Det är en otroligt suggestiv och snygg poplåt och Maria Surs When I’m gone har absolut drag av den, om man ska röra sig just i Mello-land för att hitta jämförelser. Det handlar inte om någon låtstöld, men möjligen några snygga lån här och var.

Här kan ni lyssna: