Just det här ögonblicket, när dansarna står bakom Boris och bara känner över hans kropp, tror jag är hans egna favoritsekunder på scenen i numret.

Boris René har med sig fyra dansare på scenen. Först husdansarna Edin Jusuframic och Martin Jonsson, sen får han sällskap av Keisha von Arnold och Lisa Arnold.

Her Kiss inehåller ett näst intill obligatorisk handklapp-parti där dansarna liksom stannar upp och ska svänga igång publiken i att hålla takten. Publikfrieri? Japp. Kommer det funka? Japp.

Innan Boris hinner börja sjunga retas Henric von Zweigbergk med honom.

– Otroligt flashiga skor, de måste varit dyra, säger han.

– Ja, vi avslöjar inte vad de kostar, blir svaret.

– Otroligt vad Warner kostar på, fortsätter Zweigbergk och får in en gliring till sin fru som jobbar med Melodifestivalartisterna på skivbolaget Warner.

När ljuset blir bättre ska vi se till att ordna bilder på skorna också så klart.

Nu har de öppnat upp arenan och jag har tagit plats längst framme vid scenen. Boris René ska repa först men innan dess hinner ständiga studiomannen Henric von Zweigbergk hålla ett genomdrag om vad som gäller i arenan. ”Sitt ner under genomsjungningarna” typ.

Men nu kör vi igång.

Idag släpps vi in i arenan för första gången. Jag kommer givetvis blogga om allt som händer och vår fotograf Jimmy Wixtröm är med och tar bilder. Repet drar igång ungefär 10:45, häng med här då.

Jag träffade precis De vet du-Johan.

– Tack för fina ord om låten, sa han.

Han var ironisk.

Kan bli en lång vecka det här…

Nu har vi alltså hört alla låtar. Nu ska jag kolla med Markus Larsson vad han tycker och så spelar vi in ett tv-inslag på det så att ni får veta. Håll utkik efter det inslaget på sajten senare.

Boris René gör en härligt medryckande och effektiv refräng. Det här gör mig glad vid andra lyssningen. Woohoo-hook och effekter som kommer få Boris att bjuda på sitt breda kritvita leende. Skamlösa lån från Ricky Martin och Justin Timberlake.

Adrijanas Amare är svensk midtemporap och betydligt bättre än den mesta rap vi hört i Melodifestivalen. Extra kul med en kvinnlig rappare också. Det har vi ju typ inte sett i Melodifestivalen förut. Inte på riktigt i alla fall. Men det här är lite för svårt och creddigt, det kommer behöva ett väldigt effektivt scenframträdande, för hooken är lite otydlig. Det blir mer ett bra soundtrack än en låt att faktiskt lyssna på.

Dinah Nah plockar in 90-talets europop i Melodifestivalen igen. Jag tycker det här är jätteroligt och refrängen är supereffektiv. Den går att sjunga med i direkt. En tidig Tobbe-favorit. Det brukar dock inte betyda något i den här tävlingen. Snarare att man åker ut, tyvärr. Och rappen. Nej, nej. Nej. Inte min kopp te.

De vet du. Alltså vad är det här egentligen? En roadtrip där nån pruttar i bilen. 6-åringarna kommer givetvis skratta högt. Men Sean Banan och Samir & Viktor har ändå haft nån form av mening i sina texter. Ja faktiskt! Här hittar jag inget sånt. Jag blir typ glad när grabbarna får motorstopp mot slutet av låten.

Charlotte Perrellis Mitt liv växer tyvärr inte vid andra lyssningen. Det vill vara den definierande balladen, men når inte dit. Inte för mig. Inte vid andra lyssningen. Det känns tyvärr för pretentiöst och daterat. Sorry. Nu hoppas jag bara att Charlotte bländar mig på scenen i stället.

Ace Wilder har ett tydligt eget sound som G:son mixat med en schlagerrefräng och lite 70-talsdisco. Mitt första intryck av Busy doin nothing var ju att det var tre låtar som slagits ihop till en och att delarna inte riktigt hörde ihop. Lite så känns den här också, men nu har jag vant mig vid att det är så Ace Wilder låter. Hooken är lite otydligare i Wild Child än hennes tidigare låtar, men kanske räcker det ändå.

Nanos Hold on får mig att tänka på Hoziers Take me to church och Parson James. Om han sjunger lika bra live som han gör på den här inspelningen så blir han svårslagen på lördag. Med brasklappen att han måste palla trycket som det innebär att tävla i Melodifestivalen och han måste vara karismatisk på scenen och gå igenom rutan.

Jag skriver ett samlat blogginlägg som jag uppdaterar med intrycken från andra lyssningen.