Nu har Ira Losco varit här i pressrummet och tagit en rejäl selfie med regnbågsflaggan för att pika Ryssland lite. Även om hon så klart inte nämner Ryssland över huvud taget.

Jag måste så klart tippa jag också. jag har sett alla repetitioner. Igår skrev jag ihop de här länderna till final och jag har inte ändrat åsikt sedan dess. Så jag tror att följande länder tar sig till final ikväll:

Australien
Ukraina
Lettland
Litauen
Israel
Bulgarien
Belgien
Norge
Polen
Serbien

Efter dagens rep har Makedonien knuffat ut Litauen från finalplats i pressens omröstning. Men det rör sig bara om en enda rösts skillnad, så den förändringen är ju marginell.

I toppen har Ukraina gått om Lettland med ett par röster.

Det här med att jag just nu måste försvara mig bland annat på twitter för att jag inte hälsade på den armeniska artisten Iveta Mukuchyan på tisdagens presskonferens då jag frågade henne om varför hon viftat med Nagorno Karabachs flagga.

Ni kan se videon här.

Jag reste mig upp, fick ordet och ställde en fråga. Så som det går till på presskonferenser.

Eller åtminstone på presskonferenser med riktiga journalister. I Eurovision är det så mycket fanjournalister på plats att var och varannan inleder sina frågor med att förklara för artisterna att de är deras största fans, att de älskar deras låtar, att de är så lyckliga över att få andas samma luft och så vidare.

Men jag ställde mig upp och gjorde det som är mitt jobb som journalist, att ställa frågor, ibland jobbiga eller obekväma sådana. Iveta hörde min fråga, sa att hon förstod att den skulle komma och gav ett, i mitt tycke, tydligt och genomtänkt svar. Nog med det.

Men tydligen har det i vissa kretsar nu blivit en snackis om att jag inte först hälsade på Iveta.Vissa har undrat varför jag inte tog henne i hand!

Alltså på allvar. Skärpning hörni. Jag är journalist. Inte fanboy. Jag är här för att göra mitt jobb. Inte för att bli kompis med dem jag bevakar. En presskonferens är till för frågor och svar. Att använda tiden till artighetsfraser är att slösa bort värdefull tid som kan användas till att ställa förhoppningsvis viktiga frågor.

Nu är repet över. Ikväll börjar sändningen 21. Jag bloggar så klart under sändningen och uppdaterar även fram tills dess med allt som händer.

Efter ett dansnummer med robotar konstaterar Petra Mede att numret heter ”Man vs machine” och kommer sen med en av mina faovritrepliker i kvällens semi:

– And as a single woman I have to say there are nights when you don’t have that choice!

Jag älskar att de behåller det här dildoskämtet.

Medan repet fortfarande pågår i arenan har flera artister kommit in i presscentret för att ge uppdateringar och intervjuer inför kvällen. Jag har sett såväl Justs som Donny Montell här inne.

Just nu står en stor klunga i halvcirkel kring Litauens artist som sitter på en soffa och blir intervjuad.

På dagrepet behöver de inte sitta kvar i greenroom efter sin genomsjungning på scenen.

Belgiens Laura Tesoro får igång publiken med sin What’s the pressure.

Albaniens Eneda Tarifas låt Fairytale låter som ett ganska faddt avkok på en Bond-låt, men den sätter sig inte riktigt, trots att Eneda sjunger bra.

Georgien fick sjunga om igår kväll under juryrepet för att några av de tekniska effekterna inte fungerade som de skulle.

Nu ser allt ut att funka.

Midnight gold är en ganska märklig låt som typ saknar hook. Istället kör man lite gitarrspel där. Och slutar helt abrubt.