Dear Sara får med sig publiken på att klappa takten redan i första versen. Det känns ändå att publiken är på gång idag, trots att det är långt från fullsatt.

Det känns som att Sara hittat lugnet, hon känns inte alls så nervös som hon var på de första repen. Sången sitter också nu.

Scenteknikerna får jobba hårt för att hinna städa scenen från konfettin.

Det går direkt till Engmans kapell-vykortet efter att Maria Sur sjungit klart. Det känns lite märkligt och hetsigt tycker jag. Jag är inte helt överens med detta nya, utan hade föredragit en liten sväng till Carina Berg innan vykortet drog igång.

Engmans kapel kör men nu med publiken i arenan känns det inte riktigt som att de hittar svänget.

Det är något med att de kör statiskt i bandsättning, klädda i svart framför en brandgul backdrop på led-skärmarna. Det lyfter inte.

Det är först i höjningen när det också kommer konfetti i gult, rött och orange som publiken vaknar. Jag undrar om de inte skulle ha valt något mer i färg för att få fram glädjen tydligare på scenen. Ibland måste man vara övertydlig och det här skulle kunna locka unga röster, med den smittande refrängen.

Maria Sur är först ut. Det här numret andas Eurovision och hon får med sig publiken på att klappa takten redan i första refrängen.

Hon har lite darr på rösten nu, när publiken är här. Nerver? Kanske, men hon ser ut att älska det hon gör på scenen.

Sången sitter och det är ett rejält driv i låten som får publiken att klappa takten.

Och det blir rejält med jubel efteråt.

Carina Berg öppnar med en lång prata om hur Estland, Lettland och Litauen med musik och en 60 mil lång sångkedja stoppa pansarvagnar med sig själv som sköldar innan Estland 1991 kunde bli ett självständigt land.

Carina har svårt att hålla tårarna tillbaka när hon berättar om det hela, som jag behöver googla för att ta reda på mer om.

Det är ett helt annat sätt att öppna tävlingen, med allvar istället för skoj, än vad vi är vana vid. Jag tycker att det är häftigt att man vågar testa det. Bred underhållning måste inte alltid vara skoj och skratt.

Efter sketchen med Björn Gustafsson öppnar programmet från arenan med att ett band inne i greenroom sjunger Håkan Hellströms Ramlar.

Frågan är om det faktiskt kan bli Håkan i morgon? Annars känns det märkligt med den öppningen, tycker jag. Fartfylld, men lite skum.

Carina Berg springer in och sjunger med.

Nu är genrepet igång. Vi kommer få se hela morgondagens sändning repeteras från start till mål, inklusive en fejkad omröstning och lika lottade omsjungningar av två finalister.

Det börjar med ett tv-inslag även den här gången, Björn Gustafsson är i fokus och det är en sketch om hur han tycker att Melodifestivalen ska marknadsföras.

Jag tycker att det här är urkul. Frågan är om det kan hålla i hela turnén?

Carina Berg spelar in en liten puff som ska sändas imorgon vid 19:30 och framstå som att den är live.

– Säg inte till nån att vi spelar in den idag, säger hon från scenen.

Så ni får hjälpa mig att hålla den hemligheten.

Det verkar inte vara jättesålt i arenan idag. Det här kommer att fyllas upp lite till, men det finns mycket platser som gapar tomma på läktarna.

Nu är det snart dags för genrep. Farah Abadi är årets publikuppvärmare. Hon har hållit i nån form av spel- och lek-lotteri på scenen och ägnar sig just nu åt Mello-allsång tillsammans med publiken.