Fröken Snusk i all ära, men det finns ju en annan huvudrollsinnehavare i hennes scenshow. Dalahästen.

Visst finns det något stoiskt sorgligt i den här stolta hästens ögon.

Som att den egentligen är djupt traumatiserad.

Och då menar jag inte efter Fröken Snusks hårda slag under torsdagens rep som ekade i arenan.

Det är som att det går mycket djupare än så.

Vad kan en häst som denna egentligen ha genomlidigt innan hen kom i Fröken Snusks ägo?

Vad döljer sig egentligen bakom dessa sorgsna ögon?

Så många frågor som aldrig kommer få något svar.

Det görs en snabbsnabb ombubbning på scenen och Fröken Snusk hinner med en tredje genomsjungning.

Nu sitter numret. Piskan är med henne och hon tar sig upp och ned på hästen som hon ska, samtidigt som hon sätter tonerna.

Det här kan hon vara nöjd med. Vilken lättnad det måste vara efter gårdagen som slutade i vredesutbrott och svordomar. Nu sitter allting. Skönt.

Fröken Snusk kommer hinna repa tre gånger som det verkar, för vi får inte se hennes artistvykort inför andra genomsjungningen.

Det här är vulgoschlager i dubbelhasstighet på allra bästa sätt när det sitter. Sången blir fortsatt flåsig efter första refrängen. Men numret sitter där det ska och hon hinner både upp och ned från hästen i tid.

Hon ger sig inte heller på en för hög ton när hon ska ta i utan håller det i ett lämpligare tonläge som inte riskerar att spricka.

Men när hon dansar tappar hon sin lilla gröna piska och måste stanna för att plocka upp den.

Hon får upp den och kan avsluta numret enkelt.

Fröken Snusk sjunger live idag. Och det är absolut inget fel på hennes sångröst. Hon har Dea Norberg i kulissen, men sätter sången bra i öppningen.

Enda problemet är att flåset inte riktigt håller. Det är ansträngande att sjunga tre minuter på scenen och speciellt om man ska dansa samtidigt. Har man inte förberett sig ordentligt för det, kanske haft ett team som fått en att förstå hur mycket som krävs för att man ska klara av det, så har man inte konditionen för att palla det riktigt och då kan sången bli lidande.

Det märks att hon har repat på att hinna ner från och upp på hästen ordentligt. Man har ändrat i numret så att Fröken Snusk lämnar dansarna tidigare för att hinna upp på hästen. När hon ska vända sig om på hästryggen så gör hon det också bara halvvägs istället för att försöka slänga över benen.

Smarta små justeringar som gör att hon kan fokusera mer på sången. Inklusvie att sätta den tonen som hon missade igår och blev så arg på sig själv för. Hon belönas med applåder från pressen.

Nu ska vi snart få se Fröken Snusk.

Hon pratade med min kollega Stina på presskonferensen och berättade att hon gått upp tidigt i morse och under två timmar bara tränat på att kliva upp på och av från hästen.

Hon har gett sig fasiken på att det ska funka, helt enkelt.

En andra och sista genomsjungning för Liamoo. Det är ett snyggt nummer med all eld och han sjunger snyggt och säkert.

Liamoos lugn och trygghet på scenen är en av hans stora styrkor.

Och nu, efter att ha testat och försökt och testat och försökt funkar faktiskt eldslågan i handen också.

Men Liamoo kan ändå inte hålla sig för skratt.

Det är som att han blir så nöjd över att det äntligen funkar, att han brister ut i skratt över det ändå.

Nej, eldslågan i handen funkar inte i första genomsjungningen idag heller. Och Liamoo kan inte låta bli att brista ut i skratt när han inte får till det nu heller.

Det är inte ett nervöst skratt, utan snarare ett avslappnat ”nähäpp”.

Och så springer en scentekniker in och hämtar donet som skulle ha gett eldslågan.

Mellan genomsjungingarna ställer sig Liamoo tillsammans med scentekniker och skivbolagsmogulen Robert Skowronski och övar för att försöka få till det.

– Skam den som ger sig. Försök nummer 93, säger Skowronski till oss i pressen när han kliver av scenen.

Nu är det dags för Liamoos första genomsjungning. Scenen fylls med rök och han ställer sig på knä mellan de fyra tornen.

SVT har enligt uppgift haft lite problem med exponeringen i tv-bilderna. Elden är så intensiv att det finns risk att Liamoo försvinner i tv-bilderna, så man har varit tvungen att jobba med bildinställningarna för att hitta rätt så att Liamoo syns i numret även när eldsflammorna tar över tv-bilderna.

Om ni vill veta hur stämningen i Aftonbladet-teamet är under Melodifestivalen, även när Markus Larsson saknas oss, så kommer ett exempel här.

Vi tog en snabb byline-bild som ska visa att vi är på plats och rapporterar från Göteborg. Schlager-Stina kände sig inte helt nöjd med hur hon såg ut på bilden, men vi hade inte tid eller möjlighet att ställa upp oss igen mitt under pågående repetitioner.

Hon ber ändå vår fotograf Jimmy att kolla bland de bilder som finns för att se om det finns nån som hon känner sig mer nöjd med. Jimmy svarar:

– Absolut, jag löser det.

Och skickar sen den här bilden i vår gruppchat.

Bra stämning.

Kul kille den där Jimmy.

Nu kommer vi inte prata med varandra nån av oss i teamet resten av helgen. Speciellt som jag också outar de här interna stridigheterna i bloggen.

Kommer inga fler blogginlägg beror det på att vi fått sparken allihopa.

I väntan på att få sjunga igen.

Nu är det C-Joes andra genomsjungning. Det är fortfarande svajiga toner på sina ställen, men betydligt säkrare än igår.

Det här är fest och party på scenen och kan bli kul stämning på lördag. Men det återstår en del med att rensa tv-bilder och få fram den glädjen i tv-kamerorna.