C-Joes Ahumma är ett intensivt dansnummer. Han kör så svetten rinner.

C-Joe kör nu och sen igår har man sett till att underlätta genom att ta in Greg Curtis som kör i kulissen. C-Joe har också fått nya in-ears efter att de strulat med lyssningen igår. Och nu låter sången betydligt bättre.

Finns ingen anledning att inte ha kör i kuliss när man kör ett så här dansigt, fartfyllt nummer. Det är bara att sänka sig själv om man inte gör så.

Det känns på C-Joe att han är tryggare på scenen också.

Dear Sara gör sin andra genomsjungning. Det känns verkligen så mycket tryggare idag, både i sången och på scenen idag.

Hon kommer visserligen av sig i texten en gång och tycks bli sur på sig själv och utbrister i micken:

– Naej.

En sån reaktion måste hon bestämma sig för att inte visa om det skulle hända på lördag. Det är bättre att bara köra på oavsett vad som händer.

Och hon kommer snabbt in i låten igen. Få hade märkt att hon kom av sig om hon inte ropat ut sin besvikelse.

Man har justerat lite i Saras nummer. Ljusbollen är bara med i början av numret och hissas sen upp i taket. I går hissades den ner igen under slutet av numret.

Det blåser rejält i Sara Nuttis kläder.

Borta är ju Carola-fläktarna i år. Istället låter man lövblåsarna som används för att städa scenen knäcka extra också för att skapa stormvindar i artisternas hår och kläder.

Nu känns Dear Sara betydlgit tryggare på scenen än under de första repen igår.

Hon har med sig en superkör, Dea Norberg och Britta Bergström, som stöttar henne i kulissen.

Dea och Britta är två av Sveriges mest erfarna körartister som vet hur man lyfter en artist.

Jag är inte helt nöjd med den brandgula färgen på Norrlands-landskapet i bakgrunden. Jag kan inte tänka på nåt annat än Norrlands Guld när jag ser den.

Jag tror att många kan gilla det här på lördag, men kanske är det för begränsat i vissa ålderskategorier. Hade de valt färgglada kläder och lite mer varierade färger på skärmarna så skulle det kunna ha lockat en yngre publik också.

Men jag sjunger med i refrängen. Den klistrar sig fast och är väldigt trallig och härlig.

Några tycker att Pär Engman i Engmans kapell är väldigt lik Håkan Hellström. Vad säger ni, håller ni med?

En annan anonym kollega tycker snarare att Pär liknar Erik Haag och inte alls Håkan. Kanske det?

När jag snackade med Engmans kapell under presskonferensen frågade de på skämt om inte jag och vår fotograf Jimmy Wixtröm skulle ställa upp som deras kör i kuliss, för det finns ju utrymme för två till i deras uppsättning av sex på scenen.

Vi avrådde dem från att ta in två tomtar på falsksång.

Och det är nog lika bra, för sången har de inga problem med.

Maria Sur var inte på något sätt dålig förra året. Men hon har växt otroligt mycket som artist. Det märks att hon legat i hårdträning.

Det har pratats en del här i Göteborg om att When I’m gone har tydliga influenser från Loreens My heart is refusing me, och visst känner man igen det suggestiva i låten. När ni lyssnar på den så tänk på det så kommer ni känna att de hör ihop.

Nu får vi se artistvykorten inför artisternas rep och nu visar det sig att Björn Gustafsson är med i vykorten den här veckan. Temat tycks vara att Carina Berg bjuder in artisterna till en talkshow. I Carina Bergfeldt-studion.

Som Björn Gustafsson ”justerat” för att lösa ”problemet”.