Det här med jurygrupperna alltså.

Man kan ju spekulera i att det var oerhört korkat av det svenska gänget att inte inse att det skulle uppstå diskussion kring Wiktoria Johanssons oberoende i och med att hon också sitter med i panelen i det svenska inför-programmet på SVT. SVT:s motivering att man byter ut henne bygger ju på att varje jurymedlem ska vara oberoende och inte låta sig påverkas av någon annan, och eftersom Wiktorias åsikter om låtarna redan finns på tv så kan hon ha påverkat andra jurymedlemmar.

Men när man tittar på listan över jurygrupperna ute i Europa så får man känslan av att den här klantigheten av SVT är en liten droppe i havet.

Europas tv-bolag tillsammans med ansvariga hos EBU tycks inte ta det här med juryarbetet på särskilt stort allvar.

När listan släpptes den 29 april saknades hela Greklands jury.

Polens jury saknade fortfarande en jurymedlem.

Jag har inte korrläst hela listan, men jag vet med bestämdhet att den danska artisten Basim, som tävlade för Danmark 2013, inte är 43 år gammal.

De här slarvfelen visar på ett EBU som tar Eurovision betydligt lättare än de som engagerar sig i tävlingen. En organisation som skakats rejält av FIFA-liknande skandaler de senaste åren (uppgifter om mutade jurymedlemmar, köpta telefonröster, hur presschefen tvingades sluta efter oegentligheter och där man senare sparkade två Eurovision-medarbetare för att de vågat ifrågasätta hur EBU faktiskt hanterar Eurovision) borde möjligen se till att kontrollera såna här saker på förhand med extra stor noggranhet.

Pinsamt är vad det är.

I en uppdaterad version av jurylistan från 2 maj har Grekland och Polen fått en komplett jury, men Basim är fortfarande 43 år gammal.

Det känns som ignorans och ren lathet att inte korrläsa och styra upp den här listan.

Och det visar tyvärr på ett EBU som trots de senaste årens skandaler inte har begripit hur viktigt det är att man tar den här tävlingen på allvar.

Det kom en liten inbjudan per post. Ja, faktiskt hem i brevlådan. Och jag har förstått att den här inbjudan har gått ut ganska brett till gays i Stockholm samtidigt som man också bjuder in Eurovision-folket.

Det är en efterfest efter finalen nästa lördag på Operaterrassen med Dana International på scenen. Inbjudan har Israels turistbyrå som avsändare och de bjuder också in till flera andra fester med den israeliska delegationen. Man skyltar också med en svensk Melodifestivalartist. Men vem?

Halvjobbigt för den som korrläst den här flyern och inte insett att man gett stackars Anton fel efternamn…

I stället för Agnete får pressen nöja sig med den norska delegationschefen under en näst intill rekordkort presskonferensen.

Stig Karlsen upprepar det han sagt tidigare att Agnete har hälsoproblem och att hon hela tiden varit öppen med sina problem och att hon är en förebild för dem med liknande problem eftersom hon visar att man kan lyckas trots allt.

Han säger också något om att han tyckte att hon såg ut som en vinnare under sitt rep och välkomnade därför alla till Norge nästa år.

Lycka till med det, säger jag.

Vi får se vilka som dyker upp i sofforna. 

I dagens VG säger Norges delegationschef Stig Karlsen att Agnete inte kommer göra några som helst intervjuer eller presskonferenser under Eurovision-vistelsen.

Det här gick de ut med i början av veckan.

Men den informationen går inte presscentret ut med här i Eurovision-land. Hela dagen har det stått på schemat på bildskärmarna att Norge ska ha en meet & greet efter repet, precis som alla andra artister.

Det står så klart inte att Agnete ska närvara, men det är givetvis förutsättningen för en meet & greet, att artisten är med.

Här borde Norges delegation ha sett till att få gå ut med information om att Agnete inte närvarar vid de här sammankomsterna och varför. Så att det inte uppstår missförstånd och märklig ryktesspridning.

Oj herregud, Georgien är ett epilepsianfall i vardande. Efter en radda av toklugna låtar och nummer kommer den här sykadeliska trippen framkalla krampanfall för både en och annan tittare skulle jag säga.

Nu har jag aldrig slickat på förbjudna frimärken, men jag tror att Georgiens framträdande skulle motsvara den första reaktionen innan det riktigt har slagit till. Man ser dubbelt, ansikten som glider ihop och isär och färger som hoppar fram och försvinner.

Men det är liksom inte den där känslan av monster som dyker upp och saker som kryper under huden. Utan känslan strax innan mardrömssekvenserna man sett i filmer som beskriver dåliga drogtrippar. Väldigt skumt alltihopa. Georgien alltså.

Bilderna som EBU släppt från repet kan inte på något sätt beskriva bildproduktionen.

Tredje genomsjungningen för Agnete. Nu fylls scenen med kolsyrerök och även rökkanoner används.

Men rösten känns lite ansträngd.

Hon ler på scenen när hon sjunger första versen. Hon borde le mer genom låten, det kan charma tv-tittarna.

När hon sjungit färdigt ler hon igen in i kameran. Innan hon lite förläget slår ner blicken. Jag skulle önska att hon log mer genom låten.

Men jag vet inte om det hjälper. Jag är inte alls säker på att Norge tar sig till final i år…

Uppdatering 14:45: Nu har det kommit bilder från Agnetes rep också.

Fotograf: Andres Putting / EBU

Agnetes andra genomsjungning. Hon står på ett glaspodium på scenen. Hennes dansare står på ett annat glaspodium.

Den här gången får vi inga närbilder på den stackars dansarens rumpa.

Agnete ger ett skört intryck på scenen. Och det är flera av de höga tonerna som ligger precis på gränsen till vad hon klarar av att sjunga.

Det är starkt av henne att ställa sig på Eurovision-scenen fastän hon mår så pass psykiskt dåligt. Hon är en förebild för andra med samma mentala ohälsa. Men det här är inte ett starkt nummer.

Jag var hyfsat imponerad av Agnete efter den norska uttagningen till Eurovision, men nu är jag inte lika säker längre.

Nu så, Agnetes första genomsjungning. Det är så lätt att tolka in saker i hennes scenframträdande som säkert inte stämmer, men hon ser faktiskt lite skör ut i öppningen.

Och där började hela presscentret gapskratta.

Bakom Agnete står en dansare med baddräkt. Som plötsligt helt åkte in mellan skinkorna. Jobbigt pinsamt. Ganska oförglömligt ögonblick. Det lär vi inte få några bilder på.

Agnete tar inte för sig på scenen och numret är ganska intentsägande vid en första genomsjungning. Men hon sjunger fint och rösten håller helt okej, men hon känns skör även i sången.

Nu är det strax dags för Norges första repetition. Stackars Agnete Johnsen har ställt in alla intervjuer och presskonferenser under Eurovision på grund av mental ohälsa. Det ska bli spännande att se hur hennes repetitioner går. Jag undrar om det kan vara så hälsosamt att ställa sig på scenen om man mår så psykiskt dåligt.

Men å andra sidan har hon sagt att det enda hon vill göra är just att få stå på scenen och sjunga. det får henne att må bra.

Jag tänker följa alla henens genomsjungningar här i bloggen så ni får koll på hur det går för henne.