Som vanligt avgörs finalen med hjälp av såväl jurygrupper som telefon- och sprödhet och sedan några år tillbaka är samtliga jurygrupper från andra länder som tävlar i Eurovision. 

De här jurygrupperna har halva makten och kan alltså i princip slå ut den akt som svenska folket helst skulle vilja skicka. 

SVT har nu gått ut med från vilka länder jurygrupperna kommer i år:

Australien, Vitryssland, Bosnien och Hercegovina, Cypern, Estland, Frankrike, Israel, Italien, Nederländerna, Norge, Slovenien.
Ganska snyggt utspritt över Europa (och Oceanien), eller hur?

Det här nämnde jag kanske redan längre ner, men när folk stod och hängde i artisthotellets foajé klockan 04:04 kom plötsligt Ola Salo ut från hissen med sin resväska i ena handen fjäderstassen skyddad i blå plast i andra handen.

Han trängde sig genom en hord av efterfestande artister och annat folk för att kunna checka ut och ta den väntande taxin som stod på gatan utanför.

Undrar om ljudvolymen var så hög att det inte gick att sova så Ola bestämde sig för att åka raka vägen hem…

En annan märklig sak som hände frampå småtimmarna var ett toalettbesök. Fyra personer, en tjej och tre killar om minnet inte sviker mig, varav minst en av dem stod på scenen igår kväll, gick in på en toalett tillsammans.

Och toalettbesöket var snabbt över. Knappast så lång tid att ens någon av dem skulle hinna uträtta något behov.

Och så snabbt ut på festen igen. Lite spralligare, lite glansigare ögon.

Jag vill inte spekulera i vad som faktiskt hände på toaletten. Eller det gör jag ju redan så klart…

Alltså det blev lite pinsamt på festen igår. En kvinnlig journalist gjorde allt för att limma på Samir Badran. Det kramades och smektes över Samirs nakna överkropp och åmades och gjordes till.

Sånt här har ju hänt tidigare under Melodifestivalen, och vid hundra andra tillfällen, att journalister och artister flirtar och ibland faktiskt blir kära i varann.

Men när det sker så här öppet, på en efterfest som vi journalister är på plats för att bevaka, inför ögonen på kanske 35-40 journalistkollegor, mängder med andra festdeltagare, SVT-produktionen, skivbolagspersonal och alla andra artister, så blir det lite märkligt.

Som ni redan sett i bloggen lämnade ju Samir sen festen med en annan tjej.

Alltså, jag har några små detaljer kvar som jag inte har hunnit blogga från igår ännu. Till exempel fick jag berättat för mig om Molly Pettersson Hammar när hon lämnade presskonferensen efter sändningen igår kväll. Då vände hon sig om mot personalen i arenan och sa:

– Hej då, Malmö!

Och så kom hon på sig själv och frågade högt:

– Eller var är vi nånstans? Halmstad?

Tack för tipset, David och Elaine från Schlagerpodden.

  Är på samma plan till Stockholm som Christer Björkman och Albin & Matte. 
Albin har ägnat tiden i vänthallen åt att kolla House of cards. 

  
Lite mer skvaller från natten har jag. Men det får jag blogga om när jag är tillbaka på redaktionen där hemma. 

Folk ville fortsätta festa och först spreds ett hotellrumsnummer bland festdeltagarna. Men plötslgit blev flera av oss guidade till en lägenhet runt hörnet från festlokalen här i Halmstad.

Där hade en Halmstadsbo bjudit in till efterfest och hela vardagsrummet hade blivit till dansgolv. Delar av Panetoz stojade på, SaRaha var där med både sin pojkvän och sin bror. Hennes dansare likaså.

Men trots att feststämningen var hög så kände jag mig lite felplacerad. Så jag och min kompis Anders bestämde oss för att lämna och tog en bild i den mindre sexiga trappuppgången när vi gick.

Flera andra hade festdeltagare valde att fortsätta efterfesten på artisthotellet. Där var det fullt stök i hotellfoajén. Men inte riktigt feststämning, utan mera av loungehäng. Folk ville liksom inte gå hem, men baren var stängd och ingen ville bjuda in folk till sitt hotellrum.

Christer Björkman satt där och samtalade. Molly Pettersson Hammar hängde med vänner. Viktor Frisk bjöd på hjärtformade chokladbitar som han fått i födelsedagspresent. Delar av Panetoz försökte övertyga andra gäster om att festen skulle fortsätta på någons hotellrum.

04:04 trängde sig plötsligt Ola Salo förbi med en stor resväska och sina fjädrar inslagna i blå plast.

Utanför stod en taxi och väntade. Stackars Ola skulle tydligen åka hem. Kanske var ljudvolymen för hög för att han skulle kunna sova på artisthotellet.

Jag kände i alla fall att det var läge att gå och knyta mig. Så när klockan var 04:16 lämnade jag de övriga festdeltagarna och vandrade i snålblåst och duggregn mot mitt eget hotell.

Festlokalen stängde 03, men då ville ingen gå hem. 03:17 var fortfarande Erik Segerstedt, Molly Pettersson Hammar, Panetoz, killarna och SaRaha kvar och funderade över var festen skulle avslutas någonstans.

Molly hade varit lite grinig över hur festen lagts upp tidigare på kvällen. Vinnarna hade bord mitt inne i festlokalen, men förlorarna hade sina bord längre bort, som i ett hörn eller nästan ett annat rum. Det fick henne att surna till.

Men när klockan passerat 03 fanns det ingen anledning att vara sur längre och Molly ville inte sluta festa.

Samir Badran släppte loss på dansgolvet med Dolly-rosa, Mikale Samuelsson.

Och det här var inte bara en vanlig ”nu dansar vi och har kul på festen”-dans.

Uppe på ett bord röjde de loss.

Och några skulle nog beskriva det nästan som en parningsdans.

Händerna var överallt.

Tungorna var – nästan – överallt.

Det kråmades. Och åmades.

Och när klockan var 02:56 drog Samir med sig Mikaela ner från bordet.

Och med ett pekande finger och ett menande leende sa Samir hej då och lämnade festen tillsammans med Mikaela.

Fina My Söderholm som chefar över Melodifestivalens sociala medier passade också på att låna min keps. Jag säger ju det, den är HET!

”Micke med pressrumskorven” (Det är väl ett bättre smeknamn än Schlagerzoot-Micke, eller hur?) ville också prova keps.