Nu är jag på plats i Scandinavium och snart är det dags för artisterna att börja repa. De repar inte riktigt i startordning idag, men Maria Sur är först ut klockan 10, så häng med här så ska jag rapportera om allt som händer och hur det låter och ser ut, tack vare Jimmy Wixtröms bilder.

Nu får vi lyssna på låtarna en gång till. Jag uppdaterar detta inlägg vartefter.

Maria Sur växer rejält nu när jag hört alla låtarna en gång. Det här är suggestivt snygg pop med östinslag. Refrängens Will you lo-o-o-o-o-o-o-o-ve me when I’m gone hugger in sig och det är något oväntat efter snyftballaden förra året. Men oväntat åt det bra hållet där Maria får visa en ny sida av sig själv och vara den coola popstjärnan. Den här borde ha chans att ta sig vidare den här veckan.

Engmans kapell sjunger om hur de längtar hem till Norrland med veckans fånigaste härliga text, eller vad sägs om: ”När guiden började prata om en karavan Då tänkte jag på älvar, berg och gran”. Det är tralligt och glatt och bryter av i uppställningen. Jag vet liksom inte om jag gillar det, eller bara tycker att det är fånigt. Det sätter sig i alla fall. Låtskrivarna ligger bakom Östen med restens tävlingsbidrag från tidigt 00-tal, och det här är åt samma lekfullhet, men kanske inte riktigt lika stark hook. Men om de här grabbarna har scenpersonligheter utöver det vanliga så kan det nog få en del röster.

Dear Sara gör The silence after you och det här är den låten som jag snabbast glömde bort efter första uppspelningen. Det är oförarglig danskpop (ja dansk, det är inte ett stavfel), som ingen kommer irritera sig på och Sara har en härlig, lite hes, sångröst med tydligt id. Men jag vet inte riktigt vem som ska rösta på det här. Hon kommer behöva sticka ut rejält på scenen för att få folk att öppna appen.

C-Joe kommer få leva med att många kommer dra paralleller till Lejonkungen när de hör hans Ahumma. För det är där de flesta av oss hört den här typen av afropop förut. Här kommer det också handla om scenpersonlighet för att nå ut. Det är en glad trallig låt där man nästan förväntar sig att Timon och Pumba ska vandra genom djungeln. Med textraden ”I wonder how life would be if we had no worries” så finns det ju nästan direkta Hakuna Matata-referenser att ta på. Men jag sjunger med och diggar när jag hör den. Blir liksom glad av det här.

Liamoo gör låten Dragon och det här är i mycket en ny version av Nanos Hold on. Tunga dramatiska beats där Liamoo får sjunga rejält tillsammans med en kör. Det är absolut inte dåligt, tvärtom, det här kan bli en rejäl radiohit. Jag tror att det kommer funka på melloscenen, men det kan inte beskrivas som nyskapande.

Fröken Snusk gör Unga & Fria och det här är gladschlager i dubbelt tempo med fiolslinga snodd från norska russefavoriten En drikkesang av artisten Jone, som en god vän som också lyssnar påpekade. Svårt att sia om hur en maskerad artist ska jobba med utstrålningen på scenen, men om hon lyckas leverera kan det här bli den hit som Samir & Viktor misslyckades med att få förra veckan.

Ja, där har vi lyssnat på alla låtar två gånger. På torsdag får vi i pressen se artisterna repa på scenen för första gången. Givetvis är jag på plats i Göteborg och bloggar om allt som händer då. Och det kommer nog komma en del andra blogginlägg innan dess också så klart.

Fröken Snusk gör Unga & Fria och det här är glad epa-pop. Inte så dunkigt som jag förväntat mig. Mycket mer av en gladschlager i snabbt tempo.

Efter första refrängen får vi ett spelmanslag som spelar fiol och nyckelharpa (?) innan andra versen kommer. Det här är liksom ett försök att göra Timoteij 2024, men med en maskerad blondin vid micken.

Det är snällt. Frågan är om det är för snällt för den publik som vill ha Fröken Snusk på förfest, fest och efterfest medan det sups, dansas och skrålas.

Men vissst finns det en refräng som går att skråla med i. Tänk er Hasse Andersson på speed. Det som Signe & Hjördis inte lyckades med förra året.

Liamoo gör låten Dragon sin fjärde gång i tävlingen. Han har ställt upp med ungefär lika många genrer som gånger han tävlat.

Dragon är suggestiv midtempopop med tunga beats och en effektiv refräng där det tydligt lagts upp för handklapp.

Närmaste Mello-referensen är väl Nanos låtar, speciellt när kören kommer in och trycker på. Hade jag inte sett att han skulle vara ensam på scenen hade jag förväntat mig den nästan obligatoriska kör-ringen runt honom.

C-Joe gör låten Ahumma och det här är afropop där väldigt många kommer tänka på Lejonkungen, för det är den närmaste referensen till det här soundet.

Det är glatt och härligt och refrängen är i princip bara upprepningar av meditationsljudet ”ahum”:

Ahumma ma ma ma yeah
Humma ma ma ma yeah
Ahumma ma ma ma yeah

Det är en effektivt lättrallad hook.

Dear Sara sjunger The silence after you och faller in i trenden att göra Mello-Laleh.

Hon har en lite hes röst med tydligt id. Det här är den typ av snällpop som Danmark brukar tävla med i Eurovision.

Det är radiovänligt på det sättet att ingen kommer störa sig på det och stänga av. men det fångar mig inte vid en första lyssning. Jag kan bara tänka Danmark, Danmark, Danmark.

Engmans kapell sjunger Norrland och det är en berättelse om att ha gett sig ut i världen men sen längta hem igen.

Det är spelmansglädje, i svensk dansbandscountry med fiol, med en lite quirky-rolig no-no-no-no-no-norrland-hook.

Det är oväntat smittande härligt på nåt sätt. Urtöntigt. Och kul.

Och så får vi en höjning i slutrefrängerna. Jag hade inte väntat mig att jag skulle gilla det här, men det gör jag.

Nu drar lyssningen igång. Maria Sur är först ut och hennes When I’m gone är något helt annat än den känslosamma balladen om hennes flykt från kriget i Ukraina som hon tävlade med förra året.

Det här är dramatisk upptempo-pop, som börjar suggestivt för att snart övergå i en pulserande hetsig vers. Första versen påminner faktiskt en del i sin uppbyggnad av Marcus & martinus tävlingslåt förra året.

Men där versen bygger snyggt och lovar mycket så griper inte refrängen tag lika mycket som jag skulle ha velat i en sån här låt. Vid en första lyssning blir hooken lite otydlig och aningen platt.

Men låten är byggd för att kunna leverera ett snyggt dans- och shownummer. Det kan lyfta detta.

Ny vecka, ny tisdag, nya låtar. Klockan 10 får vi i pressen lyssna så då kan jag berätta hur Maria Sur, Liamoo och Fröken Snusk låter i Mello. Häng med här i bloggen så kommer jag uppdatera löpande.

Petra Mede och Malin Åkerman leder Eurovision song contest 2024, hur kul som helst tycker jag!

Men nästan lika härligt som det beskedet är väl ändå Måns Zelmerlöws inlägg på sin Instagram story där han kommenterar det hela. Och att han inte fick det jobb som han ju faktiskt väldigt gärna ville ha.

Det är ju ingen hemlighet att han gärna hade lett Eurovision ännu en gång, det har han sagt flera gånger i intervjuer.

Så när nyheten nu kommit att han valts bort, konstaterar han att han inte behöver fortsätta kämpa för att hålla den där superkroppen i form:

”Jag kan äta kolhydrater igen!!”

Han gratulerar också med ett hjärta och orden:

”All kärlek till Petra Mede och Malin Åkerman som kommer göra ett fantastiskt jobb!”

Så ska man hantera en besvikelse för att se till att inte rensas bort redan i första läget en annan gång.