Martin har kostym på sig på scenen. Jag retades med honom för hans scenkläder sist, så han pikar mig lite från scenen:

– Tobbe, alltså, jag har kostym på mig. Fatta vad sjukt!

På skärmarna bakom honom snurrar hemmafilmer. Måste fråga vilka som är på filmerna, eller om det bara är random.

Och Martin fortsätter att sjunga med vattenflaskan i handen.

Slutbilden, där Martin står i motljus med bara den stora strålkastaren som lyser bakifrån, är väldigt snygg.

På scenen finns tre stycken glasrutor som tv-teamet filmar igenom vid valda tillfällen. De är som badrumsfrostade glas.

Den blurriga känslan gör väl att man känner sig lite berusad när man ser de bilderna tänker jag? Men det kanske ändå är det där målet med en härlig lättölsreklam på tv som den här låten absolut skulle kunna fungera som. Förutom att Martin inte sjunger ordet blå en enda gång.

Martin Stenmarck är helt ensam på scenen. Bakom honom finns en stor strålkastare som rekvisita och det spelar gult ljus över scenen.

Låten är enorm igenkänning med stora lån från Whiter shade of pale, When a man loves a woman. Och jag gillar verkligen det här.

Martin Stenmarck sjunger jättebra, och låten känns så där härligt sommarmysig.

Men med tanke på hur det har gått för låtar i den lite äldre skolan som jag gillar i år så lär väl det här hamna i botten den här veckan, tyvärr.

Hela första genomsjungningen har Martin Stenmarck vattenflaskan i handen på scenen. Känns som att han bara liksom känner lite på scenen.

Martin Stenmarck värmer upp på scenen genom att gurgla vatten och stretcha samtidigt.

Tredje genomsjungningen låter sången faktiskt lite bättre.

Nu fylls scenen med rök i molnöppningen och numret avslutas med konfetti i tre olika färger.

Men momentet där dansarna och Dolly Style bildar tåg samtidigt som  det på LED-skärmarna åks bergochdalbana känns väldigt billigt. Eftersom effekten inte blir att det ser ut som att de åker blir det bara fånigt. Stryk det helt.

…lägga upp en till bild på scenteknikern som hjälpte till att visa upp Dolly Styles scenkläder.

Alltså sångröster har ju aldrig behövt vara särskilt starka i den här typen av ploj-nummer. Men för oss som sitter på repen är det ju ganska trevligt om det låter bra.

Andra genomsjungningen är sången tyvärr lika svajig för tjejerna i Dolly Style. Och dansen är otroligt otajt. Jag hoppas att bildproducdenten filmar nåt annat när tjejerna bildar tåg på scenen, annars kommer de behöva repa bara just den här dansrörelsen i timmar, känns det som.

De har bra energi dock på scenen och verkar ha kul i vad de gör.

Dolly Style-tjejerna har blinkande sulor på sina skor. Alla tjejer i 4 till 10-årsåldern kommer vilja ha likadana.

Heck, JAG vill ju ha ett par!

Nu visas scenkläderna upp på scenen. Det är linnen med enhörningstryck och metallic-silvriga kjolar tydligen.