Det går så där för grabbarna. Främst för Patrik som inte riktigt hittar rätt på scenen. Han gapskrattar själv åt det, knappast något de oroar sig för.
Det här ser snyggt ut på skärmarna, enkelt och tydligt. Men Tommy hamnar lite fel i vissa bilder och ser märklig ut långt i bakgrunden bakom Uno.
Patrik tappar också lite positioner och i slutet en hel kamera:
– Var är min högra kamera? utbrister han när tonerna inte ens ebbat ut och han hamnat tre steg för långt ut på scenkanten.
Mari Ryberger som är nummeransvarig gör sitt bästa för att få honom på rätt plats på scenen.
Stagingen är precis rätt för den här trion. Det är tre män. Tre röster. Och allt fokus ligger där. Inga konstigheter.
Jag måste håll koll på skärmarna för att se, för ibland kändes det som att de hamnade lite skevt på scenen, men det är precis så enkelt som en sån här låt och såna här artister ska ha det på scenen.
Dags för Tommy, Patrik, Uno. Tommy Nilsson börjar stående ute på pucken där Samir & Viktor hade en pool förra veckan, där sjunger han hela första versen, medan Uno går från parketten upp till mitten av scenen.
Patrik Isaksson börjar uppe i greenroom och de sjunger refrängen tillsammans men på tre olika ställen.
Till andra refrängen är alla tre på scenen. Patrik kan inte hålla sig för skratt på scenen, de här tre är som tre gigantiska barn som bara skrattar och skämtar med varandra. Och det är ingen skillnad när de repar.
Patrik kan till slut inte hålla sig utan kommer av sig lite på scenen när han skrattar.
Krista har bra energi på scenen. Hon ler och skrattar och har roligt under hela repet.
De har samma skivbolag, så självklart är det smart att spara lite pengar genom att använda samma rekvisita.
En av Kristas dansare, Nathalie Akselsen, har en röd peruk på sig i inledningen av andra genomsjungningen.
Men hon sliter den av sig och kastar bort den mitt under första versen.
Vi får se om det är något de tänker testa.
Undrar om pojkarna också ska ha röda peruker i så fall.
Foto: Peter Wixtröm
Krista Siegfrids gör ett klassiskt schlagerpopnumer. Hon börjar ensam på scenen, får sen sällskap av de kvinnliga dansarna, sedan männen och avslutningsvis, med en blinkning till Carola, blir det också flaggviftning. Målgångsflaggor i svart-vit-rutigt.
Jag är lite vilse, här men kanske är det Formel 1-känslan de är ute efter.
Efter första genomsjungningen brister Krista ut i skratt på scenen. Det verkar soma tt hon inte är van vid Carola-fläktarna som nästan stormade henne av scenen.
Kristas dansare kommer in på scenen, tjejerna i röda kroppsstrumpor. Killarna i oerhört osmickrande röda verkstadsoveraller.
Varför gör man så?
Krista har också helt rött, men i ett glasigt tyg, med glittriga ärmar och urringning. Snyggt.
Foto: Peter Wixtröm
