Någon har plockat enbart centerhögtalaren från deltagarnas nummer förra veckan och på så sätt får man fram hur artisternas sångröster låter utan musiken. Det här har så klart blivit en snackis och just klippet på Samir och Viktor sprids viralt. Men jag måste säga att det inte alls är så illa som det lät förra året och inte i närheten av så illa som ni nog föreställer er.

Samir & Viktor – Bada nakna (Microphone Only… by MicrophoneOnly

Lite schlageruppladdning? Kolla in Tobbe & Trus talkshow med Isa, Tommy Nilsson och Patrik Isaksson som gäster. (Uno satt fast på en tågstation nånstans i ett kaos).

Nu får vi höra alla låtar en gång till. Jag uppdaterar det här blogginlägget vartefter.

David Lindgrens We are your tomorrow är inte lika stark eller direkt som Shout it out, det känns lite för avklätt och jag saknar en större produktion i soundet. Men den har en effektiv refräng som David hamrar in och han har utlovat stor lasershow. Ska bli intressant att se på repet i morgon.

Victor & Nattens 100% kommer få kämpa hårt i den här veckans startfält. Den här typen av gladtrallpop på svenska har försökt och misslyckats tidigare i Melodifestivalen. Här hänger allt på att det känns charmigt och kul på scenen och i kamerorna. Närmare The Moniker och längre från Axel Algmark helt enkelt för er som minns.

Molly Petterssons Hunger är skön soul, med popprodd där hon får visa upp sin röst ordentligt. Tydlig igenkänning i refrängen men kan inte placera vad det är för låt den påminner om. Smarta lån vinner man på i Melodifestivalen om de inte blir allt för uppenbara. Det tog mig och Markus Larsson en andra lyssning att hitta I heard a rumour, Banaramas gamla hit.

Isa Tengblads I will wait är en stor ballad som påminner om det Sia gör. Med suggestiv refräng. Om hon kan sätta den här live så kan hon bli riktigt farlig. Men då måste hon imponera på scenen. Det gjorde hon i och för sig rakt igenom förra året. Så varför inte den här gången.

Krista Siegfrids gör en Linda Bengtzing-popschlager, men som inte riktigt når ”Hur svårt kan de’ va’-klass vid andra lyssningen. Men visst finns det både lite Veronica Maggio och kanske till och med lite Katy Perry i det här. Fast på svenska då.

Uno/Tommy/Patrik stryker an en gansak dyster ton, med sina starka röster i en stark refräng. Vi debatterar friskt här just nu om den här typen av låtar fortfarande kan ta sig vidare, men med de här tre starka rösterna och en effektiv refräng som sätter sig så tror jag itne att det är omöjligt. Så länge de inte blir för pretentiösa på scenen. Gör en Il Volo-staging på det här och låt rösterna bära så kan det mycket väl funka. Men rimmet på gråter och förlåter kliar fortfarande…

Wiktorias Save me är svårplacerad den här veckan. Refrängen är effektiv, på gränsen till tjatig. Taylor Swift funkar i hela världen och den låter väldigt mycket amerikansk radio. Men den här typen av countrydoftande pop har inte varit lika självklart framgångsrikt i Sverige. Kanske vänder Wiktoria det.

Wiktoria Johanssons Save me är hundra procent amerikansk radio, med taylor Swift-country i kompet, och i texten med rader som ”dear old mama” och ”! pack my bags and I’m leaving town”.

Refrängen är väldigt effektiv, men risken är att Wiktoria är för anonym och okänd.

Första versen i Patrik-Tommy-Uno känns nästan teatralisk med Tommys röst. När alla tre går ihop i refrängen så blir det en midtempo-refräng som upprepar Håll mitt hjärta hårt tillräckligt många gånger för att dunka in det lyssnarnas hjärnor.

Det här kommer garanterat gå hem, med de här tre starka rösterna, även om det känns lite dystert i tonen.

Och jag vet inte om jag kan förlåta rim på gråter och förlåter.

Krista Siegfrids sjunger inte på sin finlandssvenska dialekt, det här är rikssvenska rakt igenom. Det gör mig nästan lite ledsen.

Faller är en modern popschlager, med refräng som man lätt sjunger med i. Den typen av popschlager på svenska som egentligen ingen artist sjunger i Sverige, men som definitivt borde ha en marknad.

Men låten kanske inte är den allra tydligaste och starkaste representanten för en genre som jag saknar i svenskt musikliv.

Väldigt tydligt inspirerat även här av Oscar Linnros, Håkan, Veronica Maggio.

Isa Tengblad kommer med sin ballad I will wait direkt efter Molly Pettersson Hammar. Hon kommer få jobba hårt för att överträffa Molly på sången. Lyckas hon så kommer det här gå riktigt bra!

Det här är snyggt, men känns aningen generiskt.

Jag hade velat se Isa i en ny upptempo-låt a la Taylor Swift, men det kanske bara är vid första genomlyssningen.

Hooken i refrängen är enkel och väldigt lätt att ta till sig, med en text som man genast kan sjunga.

Molly Pettersson Hammars Hunger är nog kanske musikaliskt bättre än förra årets I’ll be fine, som ju faktiskt var en av mina favoriter då, men kanske inte lika direkt i hooken.

Mollys souliga röst passar bra i den här låten, som ligger i midtempo, med ett skönt pling i bakgrunden och Molly kommer så klart få briljera med sin röst på scenen.

Refrängen sätter sig ganska snabbt, men är snäppet mindre tydlig än förra årets låt vid första genomlyssningen. Den stannar liksom inte kvar på samma sätt.

Det här är snyggt, coolt, men samtidigt varmt och komemr garanterat spelas i en upphottad remix på schlagerdansgolv över Sverige så fort den släpps.

Victor & Nattens 100% är en svensk poplåt som vill vara Oscar Linnros, Norlie & KKV, Håkan Hellström och alla andra poppojkar.

Det här är småkul, glatt och tralligt, men vid en första lyssning fastnar det inte och ganska långt från det Håkan Hellström som SVT skulle vilja att det är.

Det är närmare Martin Svenssons Yeah yeah wow wow, än Norlie & KKV.

David Lindgrens We are your tomorrow börjar lugnt och bygger upp till en upptempo-arena-låt som vill vara både U2, John Farnham och Swedish house mafia på samma gång. Det här är uppbyggt för att få igång arenan på lördag.

Samtidigt är det rätt avskalat ända fram till andra hälften av den andra refrängen. Och med nån form av barnkör.

Tydliga 80-talsreferenser.