Aftonbladets team bor inte på artisthotellet här i Malmö, men väl på hotellet som sitter ihop med arenan.

Och med ihop med arenan menar jag alltså IHOP. Frukostmatsalen tycks ligga bara en tygvägg bort från arenarummet.

Det innebär att det soundcheck som nu görs poppar ut veckans låtar på högsta volym rakt in till hotellgästernas frukostgröt. Så alla som vill lyssna på låtarna i förväg borde alltså ha bokat in sig på hotellfrukost här.

De icke-mello-intresserade hotellgästerna däremot, suckar ganska rejält över att det funkar och vibrerar i hela frukostbuffén.

Undrar om man skulle kunna smyga in här och tjuvlyssna på dagens rep också? Borde inte vara omöjligt för den hugade. Själv sitter jag ju inne i arenan så det behöver jag inte.

1050 artister engagerar sig plötsligt i Eurovision.

Betyder det att vi kommer få se Norlie & KKV, Timbuktu, Peg Parnevik, Petter och Moonica Mac tävla i Mello nästa år?

Jag anar snarare en chans att få spotta på spektaklet som jag och miljoner andra svenskar älskar.

Jag måste nog ändå börja här. Kriget i Gaza gör ont i hela mig. Det är fruktansvärt att tusentals personer har dött, både palestinier och israeler.

Och, oavsett vad EBU envist försöker hävda så är Eurovision song contest fyllt av politik.

Så har det alltid varit.

Från demonstranter som stormade scenen 1964 för att protestera mot diktatorerna Franco och Salazar i Spanien respektive Portugal, via 1974 när det portugisiska Eurovision-bidraget användes som startsignal för den i princip helt fredliga nejlikerevolutionen som demokratiserade landet.

Till publikens buande av ryska artister både 2014 och 2015, en protest mot Rysslands allt hårdare lagstiftning riktad mot landets hbtq-befolkning.

Och när Eurovision hölls i Tel Aviv 2019 så klart. Hur det isländska bandet Hatari använde så mycket tid de kunde för att belysa Israel-Palestina-konflikten, och smugglade in Palestina-flaggor in i greenroom.

Att Madonna, som stod för en mellanakt samma år, dessutom hade utrustat två av sina dansare med palestinsk, respektive israelisk, flagga på ryggen, som tydligt syntes i tv-kamerorna när dansarna gick och höll om varandra upp för en trappa, har nästan glömts bort bland alla andra politiska protester i Eurovision-historien.

Världspolitiken i Eurovision-kulisserna är det som fascinerat mig allra mest med tävlingen genom åren.

Men jag läser ändå protestlistan över de 1050 svenska artister som kräver att Israel ska uteslutas ur Eurovision med växande förvåning.

Visst finns här Eric Saade och Malena Ernman som själva tävlat i Eurovision. Här finns också en handfull artister som tidigare tävlat i Mello (Adrijana, Louise Hoffsten, Dinah Yonas Manna från The Mamas, Alvaro Estrella med flera) och för att öka på Mello-kopplingen och dryga ut listan har man också rotat fram ett gäng bakgrundsdansare och körsångare.

Och från årets tävling finns två akter med: Medina och Jaqline.

Men här finns också, som andra redan påpekat, personer med stark koppling till organiserad gängbrottslighet, med stort våldskapital, vars etiska kompass kanske inte är så mycket att sträva efter (Ja, jag tittar på dig Yasin).

Att övriga artister vill förknippas med dessa namn är förvånande.

Men kanske är det ändå så att avskyn mot det genomkommersiella spektaklet Eurovision övertrumfar risken att kopplas ihop med personer dömda för grov brottslighet.

För ärligt, kreddartister som Rebecca & Fiona, Titiyo, Ane Brun och Little Jinder tillhör den skara artister som hellre skulle äta jord än ta ordet Eurovision i sin mun ett annat år.

Eller har jag missat något? Kommer vi få se Peg Parnevik, Imenella, Timbuktu, Alba August, Norlie & KKV, Petter, Robyn, Marit Bergman, Mauro Scocco, Sabina Ddumba, Sahara Hotnights, Silvana Imam och Stor tävla i Mello nästa år?

Knappast va! Så nu riktar jag mig direkt till er:

Varför ska ni ge er in i att diskutera och ha åsikter om den tävling som jag och så många andra i Sverige älskar? Och i förlängningen försöka pressa era artistkollegor att sätta sig över världssamfund och Europas regeringar för att tvinga fram ett ställningstagande i en av världens allra mest infekterade konflikter, samtidigt som man till och med riskerar den egna karriären?

Missförstå mig inte. Ni är 1050 personer med inflytande och (varierande) makt tack vare era yrken. Använd den på det sätt som ni tycker är bäst.

Men det lyser rätt genomskinligt, de av er som snarare ser en chans att spotta på en tävling ni inte bryr er det minsta om, än att faktiskt försöka göra skillnad.

SVT ger Lisa Ajax undantag för ett varumärke i låten – även om det är granskningsnämnden som verkligen bestämmer.

Men om hon kan sjunga samma låt i Europa vid en vinst är oklart.

– Detta beslut gäller för Melodifestivalen. Om det blir aktuellt så får vi ta diskussionen med EBU, säger Melodifestivalens projektledare Anders Wistbacka.

Lisa Ajax sjunger ”Awful liar” – men den vana Mello-lyssnaren riskerar att haja till i den andra versen.

Där kommer textraderna:

”We used to drive till four AM
In my blue old Bentz”

Felstavat visserligen, men visst är det ett tydligt varumärke? Det kan inte syfta på något annat än bilen Mercedes-Benz.

Och både SVT och EBU brukar vara stenhårda när det gäller varumärken i låttexterna till Melodifestivalen och därefter Eurovision song contest.

Tvingades skriva om

Förra året tvingade SVT artisten Laurell att skriva om sin låt samma vecka som hon skulle tävla. Hon hade med ett välkänt vodkamärke, Grey Goose, i orginaltexten till sin låt ”Sober” och det gillades inte.

– Tyvärr är detta något som vi har missat. Det finns en risk för otillbörligt gynnande av ett varumärke varför orden inte får framföras i SVT eller Melodifestivalens sammanhang. Vi har därför kontaktat skivbolaget och texten i låten som artisten tävlar med på lördag kommer ändras, sa Melodifestivalens projektledare Anders Wistbacka efter att Aftonbladet uppmärksammat honom på fadäsen förra året.

Men den här gången är Wistbacka och Melodifestivalens redaktion medvetna om att Lisa Ajax sjunger om ett bilmärke och har gjort bedömningen att det är acceptabelt.

– I grunden får det inte figurera varumärken i Melodifestivalen men vi har valt att ge dispens i detta fall. Ordet är karaktärsbyggande i en låtfiktion och vi menar att underhållningsvärdet tar över. Dessutom är det inte allt för framträdande. Om möjligt vill vi inte gå in och ändra i upphovspersonernas konstnärliga vision, säger Anders Wistbacka.

Kan fortfarande fällas av granskningsnämnden

Här har alltså Melodifestivalen och SVT tagit den kalkulerade risken att Granskningsnämnden skulle fria dem om låten blir anmäld efter Lisa Ajax framträdande. För SVT kan inte på förhand ge någon dispans från reglerna om otillbörligt gynnande som står i sändningsavtalet.

Och om Lisa Ajax vinner  Melodifestivalen är det inte alls säkert att Eurovision-arrangören EBU skulle göra samma undantag för ett varumärke i låttexten.

2012 tvingades San Marinos artist Valentina Monetta och låtskrivarna bakom ”The Facebook song” att skriva om låten som istället fick namnet ”The social network song” och 1987 stoppades Lotta Engberg att tävla med ”Fyra bugg och en coca-cola” som istället döptes om till ”Boogaloo” när den tävlade i Europa.

Kan tvingas ändra till Eurovision

På en direkt fråga om låttexten till ”Awful liar” också har kollats och godkänts av EBU, eller om Lisa Ajax kan bli tvungen att skriva om låttexten om hon vinner Mello svarar Anders Wistbacka:

– Nej, detta beslut gäller för Melodifestivalen. Om det blir aktuellt så får vi ta diskussionen med EBU.

För Lisa Ajax del är det andra gången i Melodifestivalen som texten till hennes låt riskerar att stoppas av EBU vid en eventuell Mello-seger.

Var för ful i munnen för Europa

2017 var det låten ”I don’t give a” där Ajax sjöng ordet ”fuck” nio gånger som hade behövt skrivas om om hon skulle ha vunnit Melodifestivalen.

Ordet ”fuck”, som på svenska kanske uppfattas som en vanlig svordom i stil med ”jävlar”, uppfattas så pass grovt i engelskspråkiga länder att BBC riskerar att fällas i den brittiska motsvarigheten till granskningsnämnden om ordet används i program under barnvänlig sändningstid.

Lisa Ajax vann inte det året, men det gjorde istället Robin Bengtsson, som också han blev tvungen att ändra i sin låt. Även ”I can’t go on” innehöll ordet ”fucking”, men det ändrades till Eurovision-sändningarna så att han istället sjöng ”freaking”.

Så där, nu har vi fått höra alla låtar en gång och nu kommer vi få höra alla låtar en gång till. Jag uppdaterar det här inlägget med samlade intryck om låtarna efter en andra lyssning.

Sammanfattningsvis känns det inte som att vi får några bottennapp i första deltävlingen, även fast de allra största NAMNEN kommer senare i tävlingen.

Adam Woods gör en snygg och slick EDM-poplåt som vill få lyssnarna att känna Avicii och Swedish House Mafia och med Adams starka sångröst är det inte omöjligt. I Mello har vi sett liknande låtar med Victor Crone. Men jag tycker kanske att den här refrängen är lite för anonym, men det kan kompenseras med ett häftigt scenframträdande. Det har funkat förut.

Samir & Viktor får in ordet ”bror” fyra gånger i Hela världen väntar och kompletterar med ”oj oj oj oj oj”-brygga inför första refrängen. Droppet som kommer mitt i refrängen gör att låten sticker ut, samtidigt som man får precis det man vill ha med en Samir & Viktor-låt i Mello. Möjligen är den lite ”för snäll” på nåt sätt. Men jag tror att tittarna kommer gilla det här.

Melina Borglowe sjunger Min melodi och det finns en risk att hennes fina lilla melodi försvinner bland de andra mer storslagna produktionerna. Eller så är det precis det som får henne att sticka ut. Laleh har fått den här typen av låtar att flyga tidigare och det är minst sagt svårt att tänka bort Lisa Ekdahl när man hör spröd röst åt det mer barnsliga hållet över gitarrkomp. Ska bli spännande att se Melina göra detta på scenen och vad jag tänker då.

Elisa Lindström gör den typ av schlagerpop-låt med Abba-komp som blivit synonymt med Mello, men som inte alltid varit framgångsrikt under 2010- och 2020-talen. Charlotte Perrelli, Lina Hedlund, Jenny Silver och Jessica Andersson tillhör dem som ändå fått radiohits med sina försök. Här hänger det på Elisa att leverera på scenen. Och Mello-älskare av den gamla skolan får en liten gräddbakelse att lägga till sina spellistor.

Lisa Ajax gör en uppbrottslåt där hon kommer få ta i med rösten på scenen och det vet vi att hon kommer leverera utan problem. Awful liar är 2020-tal med lite inslag av nostalgiska 80-talsvibbar och kanske lite Bangles? Snäll tjejpop med power, och den refräng som sätter sig tydligast i mitt huvud nu vid uppspelningen.

Smash into pieces ligger bra, sist ut i första deltävlingen, och har en tydlig EDM-rocklåt, som kanske inte är riktigt lika effektiv i refrängen som Six feet under var vid första lyssningen. Men jag tror inte de här grabbarna behöver vara oroliga. Det är snäll-farligt och rock-poppigt och alla andra motsatspar som behövs för att funka i Mello, utan att de behöver slå knut på sig själva eller kompromissa med den musik de brukar göra.

Smash into pieces tävlar med Heroes are calling.

Finns det nåt som heter EDM-rock? För det är ungefär där Smash into pieces hamnar i min bok.

Det här är en tydlig uppföljare till förra årets superhit utan att kännas som en karbonkopia. Det är precis rätt typ av låt för Smash into pieces att följa upp förra årets succé med.

Refrängen har en tydlig hook och texten är en berättelse mer än en kärlekslåt, som också passar in i den tv-spelsestetik som de använde sig av förra året och som tycks återkomma även i år.

Lisa Ajax tävlar med Awful liar som börjar med första rösten till pianokomp, som bygger upp till ett stick och sen en effektiv refräng där titeln hamras in. Fem gånger räknar jag till.

Det mynnar ut i en midtempo-låt där Lisa kommer få visa rösten på scenen. Det har vi sett henne imponera med tidigare.

Det här är snäll men kraftfull tjejpop (är det ett fult ord? Jag älskar tjejpop.) med en supereffektiv refräng, men som kanske inte sticker ut i sin uppfinningsrikedom.

Frågan är om Mello-publiken saknat Lisa Ajax? I så fall kan hon absolut ta sig till final med den här.

Elisa Lindström tävlar med Forever yours och det här är schlagerpop á la 2020-talet och enligt uppgift den enda riktiga schlagerpop-låten i årets tävling.

Tänk Charlotte Perellis I’m still young och Jessica Anderssons Party voice, men också Something in your eyes.

Komplett med Abba-feeling i pianot och drivet. Så klart. Trots att Elisa är så folkkär så har hon inte varit särskilt framgångsrik i Mello tidigare. Det här skulle kunna bli hennes första solohit.

Men då gäller det så klart att folk i alla ålderskategorier ska ta till sig den här lilla schlagerpärlan.

Melina Borglowe har skrivit sin låt, Min melodi, tillsammans med Thomas G:son och Popsicle-veteranen Andreas Mattsson.

Första textraderna kommer med Melinas spröda, lite Lisa Ekdahl-aktiga, röst till gitarrkomp.

Först till andra halvan av första refrängen kommer det också in pianokomp. Det här är tidlös fin svensk vispop, med romantiska inslag. Stilen var gigantisk på 90-talet med både ovan nämnda Lisa Ekdahl, CajsaStina Åkerström, och systrarna Irma och Idde Schultz.

Ska bli intressant om den kan få en uppsving igen med Melina.

Samir & Viktor tävlar med Hela världen väntar och inleder med Samirs textrad ”Bror du och jag”. Det får mig att fnissa lite. Det känns väldigt Samir att uttrycka sig så.

Och självklart kommer det ett ”Ojoj, oj oj oj oj”-parti inför första refrängen. Det här är lite precis som man förväntar sig att Samir & Viktor ska låta.

Sen kommer det plötsligt ett drop som bryter melodin och gör att låten sticker ut.

Frågan är om Sverige har saknat Samir & Viktor i Melodifestivalen? Jag tror det. Det här är sommarfest och glädje och en härligt smittande refräng. Jag skulle bli väldigt förvånad om det här inte tar sig vidare på något sätt.