I väntan på genomsjungning nummer två så har koreografen Thomas Benstem genomgång med dansarna.
Andreas Hillergren är med oss och plåtar idag så det är han ssnygga bilder jag lägger upp i bloggen idag. Och passar på att bjuda på närbilder på årets husdansare. Carin Mårtensson och Edin Jusuframic.
Edin tycks inte vilja sluta trumma.
Linus Svenning börjar ensam på scenen där det står nåt som ser ut som fyra tunnor i trä, ur ett brinner en flamma eld.
Snart kommer det in ytterligare sex tunnor som visar sig vara trummor och Melodifestivalens huskör och dansare gör Svenning sällskap på scenen.
Det här känns mycket mer irländsk folkvisa kombinerat med Sannas Undo och Robin Stjernbergs You i joddlingen än Bröder och betydligt mycket mer Eurovision.
Läs hela intervjun, ord för ord, på Aftonbladet idag. Klicka här.
Nu är det snart dags för Linus Svenning att börja repa. Jag var väldigt neggig igår vid uppspelningen av låtar. Jag hoppas att jag blir lite mer positivt överraskad idag.
För första gången på 10 år har jag glömt min ackreditering hemma. Det kostar 500 spänn att få ut en ny ackreditering. Den här lilla plastbiten alltså. Jag skäms.
Men herregud vad neggig jag var över veckans låtar. Jag hoppas verkligen att det blir bättre under repen i morgon annars kommer jag ju gnälla mig igenom det här som Markus Larsson. Och där vill vi ju inte vara, eller hur?
Linus Svennings låt är skriven av Fredrik Kempe och det känns lite som en Måns Zelmerlöw-låt som Markus Larsson påpekar intill mig, i uppbyggnaden. Den är som hämtad från något av Måns första två album och så har Kempe lagt till Undo-joddlet i refrängen och lite irländska flöjtar och pianoplink.
Emelie Irewald är den av årets artister och låtskrivare som kommit fram genom allmänhetens tävling där bara outgivna låtskrivare får skicka in låtar. Det här är en ballad med mycket känslor, men jag tror att Emelie får det svårt att hävda sig. Låten känns på gränsen till pretentiös utan Porslin-finess när det rimmas på Få en chans med I vår sista dans.
Samir & Viktor känns vid andra genomlyssningen som en självklar finalist när man bara hör låten. Groupie har precis samma stämning som i Success, där man lånat med sig detaljer från Success för att fansen ska känna igen sig utan att för den skull göra en sämre version av låten. Det här är en blivande sommarplåga och om Samir och Viktor klarar av att leverera i rutan så får övriga artister se sig förbisprungna. Glöm inte bort Björn Ranelid!
Trist att inte Neverstore ställer upp med en hård skatepunklåt. Det hade behövts i den här deltävlingen. Istället blir det en gitarrlåt i midtempo med lite hetsiga trummor och ett ganska fantasilöst försök att få till en fotbollsläktarrefräng med wohowoho-partier i refrängen. Men om det här är rockpublikens enda möjlighet i år så är det så klart inte omöjligt om grabbarna går igenom rutan.
Andra lyssningen av Marie Bergman och Sanne Salomonsen lyfter låten. Den har en väldigt fin country-ton, men det finns risk att de får det tufft i tävlingen som veckans tredje ballad. Även om det här nog är den bästa.
Magnus Carlssons Möt mig i gamla stan är väldgit mycket svensk 80-talspop, med Ratata, Orup och syntar. Den låter lite dyster i tonen, inte så glad som jag hade önskat att Magnus skulle levera. Men det kanske kommer på scenen. Refrängen är lätt lånad från Fames Vindarna vänder oss och när tonartshöjningen kommer blir jag lite glad.
Mariette avslutar med ännu en låt i nån form av midtempo med väldigt snygga verser, men där refrängen blir lite lite tjatig och inte känns lika finessrik. Don’t stop believing känns en hel del lite smådeppig Miss Li, men nånstans tycks hon ha sparat de starkaste refrängerna till sig själv.
Nu får vi lyssna på låtarna en andra gång.
Mariette Hanssons låt är skriven av Miss Li och det känns. Don’t stop believing är snyggt producerad med väldigt snygga finesser i verserna, men refrängen med sina falsetter är inte så effektiv som jag hade velat. Den är vid första lyssningen lite tjatig.