Om SVT är lika känsliga för varumärken i Eurovision som de är i Mello så lär någon få ägna kvällen åt att berätta för Käärijä att han måste byta kalsipper till i morgon. För att det är Nike-underkläder han hade på sig under genrepet råder ingen tvekan om.

Med tanke på att SVT tidigare fått 50 000 i böter för att Samir Badran hade en t-shirt på sig med ett varumärkestryck, så lär det här kunna kosta en liten slant också. Om inte Käärijä byter fillingar till i morgon.

Nu får vi se Petra Medes mellanakt We love Eurovision too much en gång till. Man har textat låten så att tv-tittarna ska kunna hänga med i texten, det är bra!

Det här kommer bli en klassiker.

Charlotte Perrelli kommer med och är härligt självdistansig med en textrad om att hon gärna dyker upp till varje Eurovision och sjunger samma låt sen 1999.

Sarah Dawn Finers Lynda Woodruff dyker upp och både Pernilla Wahlgren, Måns Nathanaelsson och Ola Forssmed dyker in på ett hörn som förinspelade röstavlämnare.

Och vi får dansande mumintroll och bastubadare när Petra sjunger om hur en mellanakt hade varit om Finland skulle ha vunnit förra året.

Och Käärijä dyker in och får så mycket jubel över sin Cha cha cha att avslutningen på mellanakten drar ut lite på tiden.

Första mellanakten är allsång med publiken både i arenan och i morgon hemma vid skärmarna. Med Helena Paparizou, Sertab och Charlotte Perrelli.

Men i ärlighetens namn blir det inte så mycket allsång, utan snarare framträdanden med tre härliga Eurovision-drottningar.

Vi får se hur det blir i morgon när det är tänkt att så många ska ansluta via tv-skärmarna på ledarna i arenan också.

Något tycks ha hänt under Belgiens repetition, så Mustii får köra igen. Det brukar handla om något som tekniskt strulat, men vi har inte fått någon motivering till vad som hänt.

Nederländernas Joost Klein får med sig publiken i sin Europapa.

Jag hann tyvärr inte se Norges framträdande för att jag var upptagen med att skriva om Israel, men kulningen lät bra.

Redan innan Eden Golan börjar sjunga hörs burop inne i arenan och de hörs genom hela första textraderna innan musiken överröstar dem.

Israels artist sjunger starkt, och det är ett snyggt nummer till en av årets bästa ballader. Men buropen i arenan hörs så fort inte musiken överröstar publiken.

De publikbilder som visas efter hennes framträdande visar inga burop även fast de hörs från publiken, men de visar heller inte någon jublande publik utan snarare avvaktande publik.

Det kan inte vara kul för henne att göra det framträdandet och få det bemötandet.

Jag får höra från personer i publiken att det kom flera extra vakter in framför scenen samtidgit som Eden Golan och dansarna var på väg in, för att blockera vägarna upp på scenen.

De gick sen igen när hon sjungit klart.

Flera i publiken skanderade också ”Free Palestine” under de lugna delarna av hennes låt.

Inne i arenan syntes också en stor Paelstina-flagga i publiken som vecklades ut under Eden Golans framträdande.

Italiens Angelina Mango är cool på scenen. Men jag förstår inte varför hon och dansarna har kamouflerat sig för att försvinna i bakgrunden på scenen.

Den som vill försöka kuppa in en flagga i morgondagens sändning har stört chans att göra det i öppningen av Estlands nummer, eftersom en av sångarna börjar i publiken och springer längs med nåt räcke innan han tar sig upp på scenen.

Det här är ett galet-kul nummer som kan gå rätt långt.

Belgiens Mustii har en ballad som jag hade tippat som farlig i tävlingen om han bara känts med mer glöd på scenen. Men det är något med utstrålningen som inte finns där, när han står lite halvt avklädd omgiven av mikrofoner på scenen. Han bär liksom inte upp låten.