Österrike hade nyss sin meet and greet. Conchita Wurst fick en fråga som delvis rörde Polen eftersom det polska bidraget sjunger precis före henne.

Hon tycks tänka ungefär som jag:

– Först av allt, jag älskar Polen låt. Jag är inte så intresserad av tuttar, men den här videon funkar, utbrast hon och fick jubel i publiken.

För er som undrat. Japp, Irland har med sig sina två studsande dansare bakom sångerskan även till Eurovison.

De har kilt på sig och det enda jag kan tänka på är Riverdance, trots att de också rör på armarna. Jag är inte säker på att det här är ett vinnande koncept, även om sångerskan Kasey Smith levererar snyggt och stabilt.

Smygtitt:

Fan-sajten Poplight har uppmärksammat att det inte bara är Sanna som drabbats av feltryck i det officiella programmet.

https://twitter.com/PoplightSE/status/461442941098393600/photo/1

Montenegros sångare utpekas som Ungerns låtskrivare. Pinsamt.

Finland på scenen nu. De är ganska ensamma i sin genre i år. Radiorock i midtempo med vissa emo-influenser. Jag gillar den hyfsat. De är snygga på scenen och låten är tydligare än Hollands bilåkarlåt.

Men sångaren behöver öppna ögonen lite. Han blundar tyvärr genom stora delar av låten och det är ju hans ögon man vill se för att ta in känslan när han sjunger. För det gör han behagligt.

Smygtitt:

Kommer ni ihåg Ungerns bidrag från förra året, Kedvesem. Låten blev en liten minihit på sina håll och en fanfavorit.

De gjorde ju till och med en inspelning med delar av låten på svenska. Nu fick jag precis ett mejl som tipsade om en helsvensk version, av Mona Ersare. Jag tycker den är jättefin.

Först ut idag är Österrike och Conchita Wurst med låten Rise like a phoenix. Tom Neuwirth som han egentligen heter, har en stark röst och det här är verkligen en James Bond-ballad.

I presscentret får hon, för karaktären Conchita Wurst är en hon, applåder efter första genomsjungningen.

Men i delar av Östeuropa är den skäggiga damen oerhört kontroversiell.

I Ryssland har över 13000 personer skrivit under ett upprop om att Österrikes bidrag borde stoppas från Eurovision, rapporterar Reuters enligt brittiska Independent.

Enligt uppropet, från en organisation som åtminstone översatt till engelska heter the All-Russian Parent Meeting, skulle Conchita Wursts framträdande vara ett hot mot allt vad Ryssland står för:

”Österrike kommer 2014 att i Eurovision representeras av transvestit-deltagaren Conchita Wurst, vars livsstil är fullständigt otillämplig för ryssar” skriver man enligt Independent.

”Den populära internationella tävlingen som våra barn kommer se har förvandlats till en grogrund för sodomi på initiativ från de europeiska liberalerna.”

”Ryssland är en av de få Europeiska länder som har lyckats bibehålla normala och hälsosamma familjevärderingar som baseras på kärlek mennan män och kvinnor.”

Först av allt. Tillåt mig kräkas.

Tydligen förekommer liknande upprop även i Vitryssland och i Armeninen har deltagaren Aram MP3 uttalat sig nedlåtande om Conchita Wurst även om han senare hävdat att han blivit felciterad och att allting varit ett skämt. Oj, nu fick jag lite kräks i munnen igen.

Conchita har en meet and greet vid 12.20. Då är jag så klart på plats och ser vad hon får för frågor.

Liten smygtitt på repet.

Hoppsan. Nu har jag varit så där storkäftad igen. Ganska stora delar av den här artikeln är det visst jag som snackar i. Skoj!

Här hittar ni artikeln om ni vill läsa vad jag babblat om.

Polen skickar ju låten My Słowianie – We Are Slavic som framförs av Donatan & Cleo. Eller här i Köpenhamn bara Cleo. Donatan är inte med på scenen. Man får bara vara sex på scenen och då har man istället valt kör och dansare. Donatan sjunger ändå inget i låten.

Men till presskonferensen kom så klart Donatan också. Och alla tjejerna i sina polska traditionella dräkter, mer eller mindre urringade.

Den danska programledaren som höll i meet & greeten försökte flera gånger påpeka att låten och videon väl handlar om stereotyper, men Donatan, som var den som på något sätt förde både sin och Cleos talan pratade bara om att han ville visa upp sitt lands stolthet, de vackra kvinnorna.

Jag har ju verkligen gillat den här låten och videon, just för att jag känt att den varit till väldigt stor del ironisk. Därför störde jag mig på att inte få bekräftat att låten faktiskt handlade om stereotyper. Så till slut bad jag att få ställa en fråga. Jag riktade mig specifikt till Cleo, men Donatan började ändå svara tills dess att presskonferensvärden tog tillbaka ordet och gav det till Cleo.

Jag frågade:

– Cleo, kan du bekäfta att låten handlar om stereotyper, för Donatan gjorde aldrig det? För är det inte viktigt att göra det så att folk inte uppfattar låten som bara sexistisk?

Cleo började svara:

– Vi ser inget sexistiskt i den här låten. Det är bara vårt sätt att leva, så vad är ditt problem?

Donatan upprepade:

– Det är bara vårt sätt att leva, så vad är ditt problem?

Och där började så klart närvarande fan-journalister att skratta. Åt mig. Typiskt när någon för en gångs skull ställer en vettig fråga.

Men den danska programledaren bad ändå om ett förtydligande:

– Är det ett skämt, eller är texten på allvar?

Och då äntligen, först då, kom något vettigt ur Donatans mun. Till att börja med i alla fall:

– Ta inte texten på så stort allvar, sa han.

Men kunde inte hålla sig från att fortsätta:

– Men budskapet i låten, titta på våra tjejer, det är det som låten handlar om.

Fan jag är lite irriterad över det här känner jag. Och inte längre säker på att det här inte bara är rent och fullt sexisistisk med samma typ av argument som sexister brukar använda: ”Jag är inte sexist, jag älskar ju kvinnor”. Hmm vi får se om jag ändrar mig igen.

Här är videon till låten. Hur mycket av detta de tar med sig på scenen kan ni se om ni skrollar ner i bloggen.

– Du älskar att fiska, hur har du kunnat välja mellan fisket och att sjunga?
Norska Carl Espens svar:
– Det går inte att livnära sig på fisket.

Nu börjar jag gilla Carl Espen!

Carol Espen fick precis frågan på sin meet and greet om hur det är med hans nerver med tanke på att han var så nervös i den norska uttagningen.

– I dag var jag inte alls nervös, i dag var det bara roligt att stå på scenen, blev svaret.

Om Carl Espen INTE var nervös i dag vill jag inte tänka på hur det kan komma att se ut när han faktiskt är det.

Han såg dessutom nästan lika skraj ut under presskonferensen.