San Marinos Piqued Jacks vill liksom vara både Måneskin och Ola Salo på samma gång.

Och jisses vad han ska skrika i sista minuten, sluta med det är du snäll.

LIVERPOOL. De sjunger om Edgar Allan Poe – och rabblar siffror i refrängen.

För Aftonbladet berättar Teya & Salena vad ”Who the hell is Edgar?” faktiskt handlar om – och avslöjar att Eurovision tvingat dem att censurera låttexten.

– Vi blev tvungna att ändra, säger Teya.

”Poe, Poe, Poe, Poe, Poe, Poe, Poe, Poe, Poe, Poe
Edgar Allan. Who the hell is Edgar?”

Refrängen klistrar sig fast direkt, men vad är det egentligen Teya & Salena sjunger om i Österrikes Eurovision-bidrag?

– Om Edgar Alla Poe, och så var det med det, bra intervju, hej då! säger Salena och gapskrattar när Aftonbladet träffar duon under Eurovisions invigningsceremoni.

Hon och Teya lärde känna varandra under inspelningarna av det österrikiska talangprogrammet ”Starmania” 2021. Då hade båda redan utan framgång försökt ta sig till Eurovision var och en för sig.

Men på ett låtskrivarläger fick de idén till låten ”Who the hell is Edgar” som de spelade in tillsammans. Att det blev den amerikanska skräckförfattaren Edgar Allen Poe som blev central i texten var en slump.

– Det bara Poe-ppade upp i hennes huvud, säger Salena och pekar på Teya.

Men låten är allt annat än ett skämt.

– Vår låt är kritik mot musikindustrin, det är satir men samtidigt ska det kännas superkul och man kan dansa till den, säger Teya.

Kritiken mot hur svårt det är, framför allt som kvinnlig musikskapare, att slå sig fram i musikvärlden, kommer fram för den som lyssnar på texten.

Textraden med siffror som upprepas i sista versen, ”zero dot zero zero three”, eller ”noll komma noll noll tre” refererar till vad Spotify vanligtvis betalar per stream, 0,003 dollarcent.

Den följs av textrader om att det skulle ta två år att tjäna ihop till en middag och att de får fira med billigt vin köpt på besinstationen.

Teya och Salena, som egentligen heter Teodora Špirić, 23, och Selina-Maria Edbauer, 25, avslöjar också att de tvingats censurera texten till låten.

När de ursprungligen skev låten hette den ”Who the fuck is Edgar”. Men ordet ”fuck” anses så grovt i de engelskspråkiga länderna att det inte får ingå i en låttext i Eurovision, något som både Robin Bengtsson och Lisa Ajax fick erfara 2017.

Stämmer det att ni skulle ha sjungit ”Who the FUCK is Edgar?”

– Ja, det stämmer, men vi var tvungna att ändra det, säger Teya.

– Vi var tvungna att ändra lite fler textrader också, säger Salena.

Så ni behövde censurera er själva?

– Du vet, det är Eurovision. Man får inte riktigt svära här. Men efteråt kanske vi kan…, säger Teya.

Efter lite övertalning från undertecknads sida går de dock med på att bjuda på en ocensurerad snabbversion av sin låt. Med viss tvekan.

– Får vi verkligen det? undrar Salena, medan Teya direkt är med på noterna:

– Jag vet inte men vi kör. Jag kommer lita på dig! säger hon till Aftonbladets reporter och så river duon av den grövre versionen av låtens öppning.

Se allt i tv klippet här nedan:

Georgiens Iru har den typ av låt som jag inte begriper mig på, men som brukar förekomma i dussintal i Eurovision vissa år. Ylande kvinna som bältar ut obegripliga engelska ordsammansättningar.

Men hon sjunger bra. I den här jämntjocka smeten är det ursvårt att tippa tio vidare. Visst kan Iru vara i final.

Sloveniens Joker Out har charmat alla andra artister här i Liverpool, jag tror att både kvinnor och män är smått förälskade i dem.

Skönt då att de både sjunger bra och har en bra låt.

Och det är ju lite rockstar-känsla över ett band som har med sig och delar ut kondomer med bandnament på som merch.

Polens Blanka har en lite småhärlig partylåt som blir en lite rörig föreställning på scenen, med så mycket detaljer och färger och saker som händer att jag har svårt att hänga med.

Och jag förstår inte varför man gör en klädreveal som inte syns och där klänningen hon har under ser ut ungefär som den hon hade på sig från början. Men vidare tar hon sig nog.

Greklands Victor Vernicos tycks ha gått på samma möte där alla bestämde sig för att ligga ner på scengolvet och ha sig själv på storbild på skärmarna.

Och om nån upplevde Dilja som övertänd innan så är det ingenting mot en 16-åring som stuydsar runt alla sina tonårshormoner på scenen som Victor. Jag kan inte bestämma mig för om det är charmigt gulligt eller om jag bara vill limma fast honom på golvet igen.

Eller som en anonym kollega skrev till mig precis. Kan han sluta studsa eller?

Islands Dilja är så där övertänd som jag var orolig att hon skulle vara. Låten är liksom inte gjord för att man ska sparka i luften och studsa runt. Det är som att se Linda Bengtzing med Alla flickor i Mello 2005. Men med en låt med seriöst budskap och utan det roliga.

Men hon sjunger väldigt bra, det här kan absolut ta sig till final. Jag tippade ju att hon skulle åka ut, men Dilja skulle kunna ta Estlands plats i min tippning.

Cyperns låt är svenskskriven, Jimmy Jansson och Jimmy ”Joker” Thörnfeldt som också varit med och skrivit ”Tattoo” ligger bakom Break a broken heart tillsammans med Marcus Winther-John och Thomas Stengaard.

Andrew Lambrou har ett snyggt och enkelt nummer. Och är snygg. Det brukar funka på Eurovision-scenen. Speciellt som han dessutom sjunger bra.

Belgiens Gustaph är så lycklig över att få tävla i Eurovision och det syns verkligen hur mycket han njuter av att vara här.

Tycker ni att outfitten känns bekant på nåt sätt? Senast Beligen vann, 1986, hade Sandra Kim samma färgskala. Det här måste ju vara en hommage.

Estlands Alika sjunger otroligt snyggt. Jag tycker att låten är alldeles för pretentiös och självgod, men jag tror att många kan bli imponerade av hennes sånginsats.