Outtrigger-Timmy var inte ens med i armhävningsleken. Fegis. Jag gjorde i alla fall två. Och en halv!

Men när klockan hade passerat halv sju kände jag att det ändå var dags att ge upp den här kvällen och avrunda.

Kvar på festen var då Alex så klart, hans lokal ju. Outtrigger-Simon, Sean Banan, Outtrigger-Jocke, Schlagerprofilerna, Outtrigger-Timmy (med ryggen till), Outtrigger-John, fast inte på bild. Och en hel drös med fler sköna människor som nu antagligen ligger och sover medan jag har jobbat klart här hela morgonen.

Så jag avslutar med en sista bild på mig med festfixaren Alex. (Och en kärleksförklaring till Justin Beiber i bakgrunden). 06.46 lämnade jag gänget att avsluta firandet och festandet på egen hand.

Nu är Melodifestivalen över för den här gången och jag har inte mer skvaller från efterfesten.

Men Köpenhamn är inte långt bort. Och i morgon vankas röstningssiffror också. Ska bli spännande att se hur jämn årets tävling varit.

Tack och god natt så länge!

Det var det. Tillbaka till efter efterfesten-festen på Swedish dance academy. Plötsligt fick Sean Banan för sig att en jätterolig efterfestlek var att vi skulle göra pullups och tävla i hur många vi kunde göra.

Och av outgrundlig anledning kastade Sean Banan av sig i bara kalsipperna för att göra dem.

Men jag känner att jag genomskådade honom. Han ville:

1. Visa hur stark han är.

2. Få flexa med sin vältränade kropp.

Och han lyckades med båda.

Och självklart vann han tävlingen också. Outtrigger-Simon gjorde fem.

Alex Jafarzadeh gjorde lika många som Sean Banan, 15, men då hoppade Sean upp och gjorde femton till.

Kevin Högdahl gjorde 12. Jag gjorde 2 och en halv. JEM-Jeremie gjorde en.

Alltså dansare och deras konstiga ”lekar”. Är det verkligen en efterfest om man gör armhävningar kände jag…

Och den här bilden togs 02.18. Thomas Benstem ropade:

– Se så fula ut ni kan.

Jag lyckades i alla fall. Men Timoteij-Bodil känns ju inte som hon ansträngde sig ens en gång. Fusk!

Hoppsan, nu hittade jag ju fler bilder i min mobil från tidigare under kvällen. Eller natten snarare. Här de näst intill obligatoriska bilderna på mig och min favoritdesigner Maggan Julle och en tequila.

02.12 var klockan. Jag hade min allra nyaste Maggan Julle-fluga på mig och vi var ju tvungna att fira att Maggan äntligen gjort kläderna till en segrare i Melodifestivalen.

Åsneöronen? de förtjänade jag säkerligen!

Det var då vi hamnade på Alex Jafarzadehs dansskola Scandinavian dance academy.

Ursnygga danslokaler.

Och där var det ett helt gäng dansare, som Alex Jafarzadeh och Magnus Jamalde, Sean Banan, Panetoz körsångare Kevin Högdahl, några av Ace Wilders dansare. Hit kom också Daphne Leon, JEM-Jeremie och massor av fler sköna människor och hangarounds.

Vid det här laget. Alltså inte nu klockan 09.17 utan då, när efterfest-lokalen i Stockholm definitivt har stängt, så där 05.09 brukar jag överge festandet för att åka tillbaka till redaktionen och skriva ur mig allt som hänt.

Men inte i morse.

Det var fortfarande så himla härlig efterfeststämning. Folk ville liksom inte sluta festa.

Så plötsligt satt jag inklämd i en taxi tillsammans med tre Outtriggers och en tjej. Trångt alltså.

Vi åkte till det officiella artisthotellet nära Sankt Eriksplan för att så många sagt att det vankades mer efterfest där.

Men vi kom inte längre än till hotellobbyn. Där hängde vi en sväng. Hela Outtrigger. Schlagerprofilernas Ronny och Ken. Daphne Leon med anhang. Ace Wilder. JEM-Jeremie. Några av Panetoz-grabbarna. Folk ur produktionen.

Men ingen kände sig manad att bjuda upp till sitt rum för efterfest av de som bodde på hotellet.

Till slut gav Ace Wilder upp och tog hissen upp till sitt rum när klockan var 05.37.

Men då kom Schlagerprofilerna-Ken med lösningen. Eller snarare Oscar Zias dansare Alex Jafarzadeh.

Så vi satte oss i en taxi igen.

05.09. De sista att lämna efterfestlokalen var Ammotrack. De skulle med ett tåg i morse 06.40. Hoppas att ni inte somnade någonstans på vägen, grabbar!

04.59 såg jag Sean Banan och Ace Wilder gå ut ur festlokalen tillsammans. Men sen kom Sean Banan tillbaka ensam.

– Vi bytte nummer och jag sa att vi skulle höras imorgon när vi båda var nyktra om vi ville ses då, sa Sean.

Spännande tycker jag. Och se till att ringa varann nu!

Sean är verkligen typ världens goaste kille och Ace är ju också stencool.

Men för att musiken dött ut var det ju inte självklart att man skulle gå hem eller hur? Väldigt många dröjde sig kvar i lokalen tills vakterna handgripligen började fösa ut oss.

De gjorde det artigt dessutom:

– Inte för att vara otrevliga, men nu måste ni faktiskt röra på er så vi kan stänga, sa de och föste långsamt iväg oss mot dörrarna.

Ser ni här förresten? Mer Timoteij-flirtande. Cecilia och Bodil med Sean Banan och JEM-Jeremie.

Och på vägen ut serverades det korv också. Bodil och Jeremie matade varandra.

04.39 tog den officiella efterfesten i Friends arena obönhörligen slut. Discjockeyn Rob n’ Raz-Rasmus Lindvall hade spelat Ralf Gyllenhammars Bed on fire som sista låt och sen stängde han snabbt ner affären.

Det hade varit en bra fest, men nån gång måste den ju sluta också. Så varför inte 04.39 liksom.