Remo Forrer från Schweiz har svenska dansare med på scenen. I koppel.
Han sjunger Watergun och det är en låt som jag fastnat för, även fast jag vet att andra ratar den som en skirva på näsan-låt om fred från det mest neutrala landet i världen.
Kroatiens Let 3 är ett punkband med en antikrigslåt, Mama ŠČ!
De är klädda i färgglada militäruniformer och gör parodi på Putin, utan att uttala hans namn kallas han för ”den lilla psykopaten”.
Traktorn de sjunger om är en hänvninsning till Lukasjenkos födelsedagspresent till Putin, en traktor av märket Belarus.
Och allt avslutas med att de tar av sig rockarna och sjunger avslutningen i underkläder, och högklackat.
Samtidigt som en kille viftar med stora granater som sprutar fyrverkerier.
Jag har väldigt kul när jag tittar på det här.
Jörgen Elofsson har varit med och skrivit Irlands låt, We are one som framförs av Wild Youth.
Sångaren Conor O’Donohoe sjunger tyvärr otroligt surt på dagrepet.
Portugals Mimicat gör ett cabaretnummer som jag tycker är lite kul för att det sticker ut och avviker så mycket från allt annat vi får se i Eurovision i år.
Men någon större utmanare i tävlingen är det nog inte.
Nu uppstår det tekniskt strul när Alesha Dixon intervjuar lite folk i publiken och sen ska rappa. Medhörningen fungerar inte för henne.
Hon bryter flera gånger.
– Det är inte i mina öron, sorry.
Tredje gången börjar hon låta lite irriterad tills ljudteknikern tycks hitta rätt regel för att dra upp. Och så, fjärde gången kan hon köra det lilla mellanspelet, med en rap om Eurovision.
Svårt att beskriva Lettlands Sudden Lights som något annat än kvällens första kisspaus faktiskt. Inget ont om killarna, de sjunger helt okej. Men låt och framträdande känns som en stor gäspning.
Serbiens Luke Black väser fram sin låt, inledningsvis liggande i en blomma som ser ut som en gigantisk vulva på scenen.
Det här känns som att det ska vara konstigt bara för att verka konstnärligt.
På tv-skärmarna kommer det massa grafik som gör att man får känslan av att han är i ett tv-spel.
Det känns som att det är mycket kameravinklar som inte sitter än här.
Maltas The Busker har med sig massa pappfigurer av tidigare maltesiska Eurovision-artister på scenen.
Det är fejkspelande på saxofon och funk i en färgexplosion, med en egen bil med på scenen. Och gruppen byter bort sina stickade tröjor mot glitteroutfits i sista refrängen.
Norges Alessandra Mele är först ut i startfältet och det sången sitter inte perfekt på det här repet.
Hon låter ansträngd i verserna och sjunger väldigt nasalt.
Samtidigt är det en kraftfull och effektiv låt som kan tilltala många. Det låter som att hon är andfådd och ansträngd i rösten.
Alessandra ser dessutom halvt skräckslagen ut på scenen. Det här tror jag inte att varken hon eller norska delegationen är nöjda med, för det här har Alessandra gjort betydligt bättre tidigare.
Nu är första genrepet igång. Sändningen kommer öppna med ett videoinslag om hur Liverpool blev värdstad efter Ukrainas seger förra året.
Sen ett öppningsnummer där programledaren Julia Sanina sjunger innan hon får sällskap av programledarkollegorna Alesha Dixon och Hannah Waddingham på scenen.
Hannah känner ni igen från tv-serien Ted Lasso och Game of thrones där hon spelade Septa Unella.
