Efter en andra uppspelning känns det som att Helena Paparizou har den starkaste låten den här veckan. Gör hon det här bra på scenen kan hon få till en mycket efterlängtad Sverige-hit och sparka igång den svenska delen av karriären igen.

Den här refrängen är precis så där effektiv och lite smått igenkännbar som Bobby Ljunggren och Henrik Wikström är så duktiga på att skapa.

Jag reagerar likadant den här gången. Så fort jag hör Sylvester Schlegels sång ryggar jag tillbaka. Han öppnar i nån slags falsett.

Men det är inte sången som är hans styrka. Även om jag gillar den när vi nått fram till refrängen. Bygdens son handlar om att lämna hemorten för storstaden och drömma om att komma hem igen som någon helt annan, någon som har lyckats, nått framgång.

Den här texten berör verkligen. Men frågan är om Sylvester kommer få folk att lyssna ordentligt. Han behöver Håkan Hellström- och The Ark-publiken behöver rösta rejält.

Ellen Benediktsons Songbird är en sån låt som tjänar på flera genomlyssningar. Jag tror att hon kan få det svårt i första delfinalen just därför. Det brukar vara mer party och röj – och möjligen även traditionell schlager – som tar sig vidare.

Men man får aldrig underskatta en bra sångröst. Lyckas hon leverera den här visballaden så kan hon överraska till andra chansen.

Alvaro Estrellas porriga sexlåt får med mig på ett helt annat sätt än Elisas schlager vid andra genomlyssningen. Det här är r n b-snusk på skön nivå. Alvaro är ingen 20-årig pojkvasker som knappt är torr bakom öronen. Det gör att han kan bryta av mot de artister han tidigare dansat bakom som Saade och Danny Saucedo.

Att han sjunger om ett one night stand tycker jag är coolt. Och sexigt. Om Alvaro lyckas genomföra det här på scenen – låten går högt och är rejält svårsjungen – kan han bli årets Anton Ewald och ha en rejäl radio- och dansgolvshit.

Alltså vid andra lyssningen känns Elisa Lindströms Casanova nästan som en parodi på en klassisk schlager. det är nästan för mycket av de givna ingredienserna. ”Jag satter med en plånbok var kom den ifrån, jag tar väl det som finns, men se det som ett lån”.

2006 var det här låten som fick Linda Bengtzing att bli folkkär, ”Jag ljuger så bra”. Men frågan är hur det kommer funka 2014. Åtta år kan vara en lång tid.

Samtidigt kan jag inte hjälpa att jag sjunger med och skrattar med. Frågan är om det också får folk att rösta, eller om det bara blir en hit på schlagerbarerna.

Linus Svenning ser ut som en värsting med massor av tatueringar och stora örhängen. Det kommer funka perfekt med en svensk-etnolåt om saknaden efter sin bror.

Det här hade lika gärna kunna ha haft en nationalromantisk text om skogar och midsommarafton, men med Linus Svennings känslosamma historia i grunden blir det extra effektivt.

Och gin tonic-svenskarna som röstar på lördag (inget ont om er, jag gillar också G&T) kommer definitivt fastna för Linus röst och effektiva låt tror jag.

Mahan kan förlora på att ha startnummer två. Versen är riktigt cool. Houserefrängen kanske bryter av lite för mycket för min smak i andra lyssningen. Men de som förväntat sig persiska tongångar får nog leta ganska länge. Det här är dansig housepop med effektiv eh-oo och blipp-blipp i mellanspel och dansbrejk.

Och att refrängen upprepas fyra gånger på slutet gör så klart att den klistrar sig fast.

Alltså Yohios låt är väldigt långt borta från vad jag tänker mig Yohio. Det här är ett risktagande. Låten är snygg, så klart. Andreas Johnson gör inget som inte är snyggt. Men kanske är det ändå lite för utslätat, för lite Yohio och för mycket av vem som helst som kan sjunga bra radiohits.

När överraskningseffekten som förra året var Yohio dessutom till viss del uteblir, vi vet ju redan hur han ser ut och känner till hans stil, så är det här inte lika självklart längre.

Helena Paparizou gör en midtempolåt med modern produktion.

En typisk Eurovision-låt som absolut kan funka internationellt. Och jag gillar den starka enkla refrängen, jag hopas att hon får till det här på scen för det här är omedelbart och effektivt. Kanske inte så där supermodernt eller ungt, mer Lady Gaga än Katy Perry och Miley Cyrus.

Kan vara veckans karaoke-låt.