Sista genomsjungningen ser och låter bra för Amanda (trots uttalet), men hon ser inte helt nöjd ut efteråt. Hon rycker i kläderna som att hon tycker att scenkläderna är obekväma och ser lite frågande ut i publiken efter sitt gäng.
Amanda Fondells låt är suggestiv och snygg. Vemodig. Men hon behöver verkligen öva på sitt engelska uttal. Väldigt mycket. Ibland är det så det kryper i hela kroppen.
Det är liksom inte bara låten som påminner om tyska Lene.
Sacha Jean-Baptiste har koreograferat Amanda Fondells nummer. Här visar hon hur hon vill ha henne inne bland speglarna och vilka kameror hon ska titta på.
På knogarna har Amanda fått på sig nån form av knogjärn-ringar-lösnaglar. Eller vad man nu ska kalla det.
Det här är en riktigt bra låt. Inte helt och hållet min kopp te, men snygg som Lenes Satellite om ni minns Eurovision-vinnaren. Och jag kommer snart börja älska den. Det vet jag.
Amandas problem är att hon blir för teatralisk. Det tror jag att många kan störa sig på.
Dansarna som står bakom Amanda Fondells speglar har försetts med svarta morphsuits så att de inte ska störa spegelbilderna.
Jobbigt bara att loggan ska synas så tydligt på rumpan på dem. Det gissar jag att man kommer tejpa över med svart tejp eller nåt.
Ravaillacz testar sitt glitterregn även i dag. Hence von Z kan inte hålla sig:
– Det där kommer ni inte få ur kalsongerna på flera dagar, säger han när sången avslutats.
– Om ni bara kan hålla käft där uppe på scenen och koncentrera er lite så kan vi köra igenom låten en gång till snart.
Henric von Zweigbergk ryter ifrån. Men så fort han har sagt det skrattar han.
De är ju inte de fyra lättaste herrarna att arbeta med, Tommy Körberg, Johan Rabaeus, Mats Ronander och Claes Malmberg.
Nu kom det in någon med ett klädprov på galge. Kan det vara kläder till mellanakten?
De ser lite svettiga ut på scenen Tommy, Johan, Mats och Claes.
Men man får inte glömma bort att dels tar de här gubbarna det här med en klackspark. Och att de dessutom är så rutinerade att de lär sätta allt de ska på lördag. Då kommer den här trall-marschen sitta som en smäck.
Nu ber de sin koreograf om ursäkt från scenen:
– Pardon, Vera!
– Vi krälar i stoftet.
– Jag skulle ju ha klätt ut mig till Jenny Silver den här veckan, men den peruken har använts till lite annat och är kvar på hotellet, säger studiomannen Henric Zweigbergk på scenen.
Molly Sandén kom ju hit till Skellefteå iförd blond peruk och mörka solglasögon för att inte bli igenkänd.