Louise Hoffsten har också lite countryinfluenser i sin Only the dead fish follow the stream, men det här är hårdare gitarrrockigt. Snabbare midtempo än Segerstedts låt.

Visst känns Louise egen Let the best man win igen i tonerna, men det här är blekare. Eller åtminstone inte lika direkt. Risken är att det kommer kräva för många genomlyssningar för att fastna.

Erik Segerstedt och Tone Damli gör inte heller den typ av låt jag förväntat mig: Måns Zelmerlöw har svängt ihop en blivande radiohit som låter väldigt mycket som det som Danmark skickat till Eurovision de senaste åren.

En gitarrpoplåt i midtempo med country-influenser.

Det känns inte som en särskilt avancerad låt, sångmässigt. Tone får inte visa sitt register fullt ut, men det är glatt och trevligt. Undrar om jag tycker att det är tråkigt. Jag kan inte riktigt bestämma mig. Den lyfter inte direkt när jag lyssnar. Får ge det några gånger.

Swedish House Wives, Pernilla Wahlgren, Jenny Silver och Hanna Hedlund gör definitivt inte det ni förväntar er!

Det här är långt från schlagerpop. En första refräng där rösterna lagts med filter som gör att de låter autotunade. En glad refräng på det som drar upp tempot ännu lite. Dance-produktionen gör det här till modern housepop.

Men refrängen sitter inte direkt. Det är trallvänligt och glatt, men inte så direkt som jag hade velat. Jag hade förväntat mig att jag skulle älska det här direkt, men det känns snarare lite anonymt.

Oj, där kom schlager-takterna igång. Ni kommer höra en vändning precis före sista refrängen som är en typisk schlagervändning. Och en tonartshöjning! Där lyfte hela låten! Hurra!

Joacim Cans gör inte den förväntade hårdrocken. Det här är trallvänlig radiopop. Tänk snarare Stiftelsen, Per Gessle, Gyllene Tider och för all del Arvingarna och annan trallvänlig schlager-dansbands-pop.

Hårdrocksfansen kan bli besvikna på Hammerfall-sångaren, men det här är hookigt på Gessle-vis. Med Jakob Hellman-vibbar och en hel del folktoner. Fioler, kanske till och med en nyckelharpa nånstans.

Felicia Olssons Make me no 1 har en raspighet över låten, som att det ska låta som en gammal vinylskiva.

Amir Aly, Henrik Wikström, Ingela Pling Forsman och Maria Haukaas Mittet har skrivit en ballad i midtempo med mycket power i refrängen. Inte alls så anonymt som jag nästan förväntat mig av en debutant.

Det för så klart tankarna till Adele och stora James Bond-ballader. Frågan är om Felicia kommer kunna leva upp till de jämförelserna under veckan. Den här låten tillåter inte mycket nervositet på scenen…

Anton Ewalds Begging är en modern poplåt signerad Fredrik Kempe och Anton ”med-det-onödigt-långa-efternamnet” Malmberg Hård af Segerstad.

Det är närmare Popular än Manboy, alltså hårdare producerat och lite mindre trallvänligt. Men snyggt och gjort för ett rejält dansnummer. Anton är ju dansare i grunden och kommer garanterat vara en ny flickfavorit efter den här deltävlingen – om han levererar i sången.

Det är inte så hookigt som jag hade önskat vid en första genomlyssning, men det tyckte jag å andra sidan inte om Dannys In the club heller efter första genomlyssningen.

På lördag lär ni garanterat tänka på Eric Saade eftersom Anton dessutom ser ut som honom.

Oj, självklart kommer det ett litet dansbrejk i låten. Som om ni hade trott något annat.

Klockan 18 får vi lyssna på alla låtarna två gånger. Häng med här i bloggen så ska jag skriva så mycket jag bara kan om varje låt.

Louise Hoffsten är här nu och jag fångade henne på bild tillsammans med Monica Starck och Mija Folkesson som kommer vara med på scenen på kör och gitarr.

Monica Starck var med i Baku och körade med Loreen, så Louise har alltså ytterligare Eurovision-vinnare i ryggen, inte bara sina låtskrivare Sandra Bjurman och Stefan Örn som skrev Azerbajdzjans vinnarlåt 2011.

Nästa vecka tävlar Eddie Razaz, han solodebut. Men det tänker tydligen också hans Idol-motståndare och tidigare bandkollega från REbound, Rabih Jaber, försöka utnyttja för egen vinning.

Rabih släpper egna singeln ”Pyromanen” samtidigt som Eddie ställer sig i festivalen och i pressutskicket mer än antyder skivbolaget gång på gång att låten skulle vara en uppgörelse med Eddie och handla om varför de lade ner bandet:

-Självklart hoppas jag att det går bra för Eddie i Mello, men trotts det, nu är det jag mot honom, säger Rabih i pressmeddelandet som fortsätter:

”Låten heter Pyromanen och handlar om hur livet kan vara då man försöker och försöker hålla ihop något, ett förhållande, en vänskap…  men där ”andra sidan” bara vill ”bränna upp” dig. Det känns faktiskt bra att släppa en sådan låt just i denna veva…”

Pressmeddelandet avslutas med:

”Och vi undrar så klart, kan detta vara draget som får Rabih’s nya låt PYROMANEN att bränna upp vänskapen mellan de gamla idolartisterna och bandkollegorna?”

Känns det inte allting ganska småsint nånstans, eller vad tycker ni?

Äntligen. Här är avsnitt två av Schlagerkoll med Tobbe och Trus.

Andreas Lundstedt pratar rövsvett, Hanna Hedleund berättar vad hon egentligen tycker om Danny Saucedos programledarinsats och dessutom rankar hon och Jenny Silver veckans deltagare.

Dessutom en oväntad och oförberedd duett – mellan mig och Angelique Widengren. Ni som länge längtat efter att få höra min falsksång har nu alltså möjlighet.