Nu är det snart dags för den andra semifinalens första genrep. Så nu kommer vi få se en av favoriterna Schweiz, men även Norge och Danmark och inte minst Israel. Häng med här i bloggen så ska jag försöka uppdatera er på hur allt låter och ser ut. Repet drar igång 15:45.

Nu fick vi precis ett pressmeddelande från SVT. Det blir Frans som lämnar rösterna från Sveriges jurygrupp i finalen.

– Eurovision har varit en så stor del av mitt liv och jag är otroligt hedrad att ha blivit tilldelad detta uppdrag, säger han i en kommentar.

Petra Mede får en fråga relaterat till sexskämtet i öppningen av tisdagens seminfinal, där hon sa typ: Jag har gjort det på egen hand, jag har gjort det med en man och nu testar jag det det med en kvinna. Men nog om mitt kärleksliv…”

En manlig reporter från Irland ställer därför frågan:

Jag måste fråga, hur var det faktiskt, att göra det med en kvinna?

Petras comeback är omedelbar, hon tänkte inte en sekund, och reportern, som möjligen är, möjligen inte är, homosexuell får till svar:

– Du borde testa, sötnos!

Det blev höga skratt här i presskonferenshallen. kanske skrattade jag allra högst och längst, faktiskt.

Nu är det presskonferens med Petra Mede och Malin Åkerman.

Petra Mede får en fråga om hon, som varit bakgrundsdansare i Frankrike, har något råd till andra bakgrundsdansare och bakgrundssångare som drömmer om att stå längst fram på scenen.

Hon börjar med att svara att hon alltid var roligare än hon var en bra dansare, så det har hjälpt.

– Jag brukar säga att jag har dansat bakom Celine Dion, men egentligen var det så här. Det var året innan hon vann Eurovision och hon var inte så känd då, vi dansare tyckte att vi var så coola och var nog inte särskild snälla mot henne, men hon fick sin hämnd, för efter att vi repat kom hennes manager och sa ”Vi behöver inte dansarna”. Så där fick vi.

Petra hinner också nämna att vi i Sverige har några av världens bästa körsångerskor, och hon nämner Britta Bergström och Dea Norberg vid namn.

– Jag skulle älska om de klev fram på scenen, men jag vet inte hur det ska ske.

Lite mindre beröm får man väl ge den version av ”svensk fika” som bjöds i presscentret igår.

Eurovision har basunerat ut att man bjuder på svensk fika inför varje sändning. Det visade sig vara samma kaffe och te som finns gratis i presscentret hela tiden. Tillsammans med tråg av torra kakor som köpts in till kilopris från valfri partihandel.

Inte riktigt så imponerande som man hade kunnat hoppas på.

När jag ändå är på beröm-humör. Här är en person till som förtjänar att prisas. Visst Bambie Thug i all ära, men bakom henne, i lite oskärpa, ser vi: Jovan Radomir.

Han håller i presskonferenserna här under Eurovision och tisdagsnattens presskonferens var verkligen ett under av svensk effektivitet. Alla artister fick lika mycket utrymme att skina, de fick utrymme att svara på frårgorna som ställdes och Jovan var flexibel i att kasta in frågor från online-reportrar parallellt med frågor från presskonferenshallen.

Och samtidigt, precis som på de här bilderna, så höll han sig i bakgrunden och lät artisterna ta plats, tillsammans med frågorna från journalisterna.

Förra årets presskonferens efter första semin höll på i timmar. Det var en katastrof. Så att se SVT leverera på det här sättet, med Jovan tryggt i centrum, var otroligt befriande.

På tal om Euroclub förresten.

Det var första gången jag var där igår, och det känns som den bästa Euroclub sen… ja, sen 2016 i Stockholm faktiskt.

Jag har flera gånger refererat till Euroclub 2016 i det stora tältet nedanför slottet som den bästa Euroclub som Euroovision har haft, men det här känns på samma nivå.

De senaste åren har Euroclub varit ett ställe som mer riktats till fansen, dit artister och delegationer åkt för att framträda på scenen för att sen snabbt bara dra därifrån igen.

Men i och med att årets Euroclub ligger i samma byggnad som det hotell där omkring 15 av årets delegatiner bor och på krypavstånd från ett av de andra hotellen som inhyser omkring fem delegationer så har det blivit vad Euroclub brukade vara under tidigt 00-tal: Ett tillhåll för delegationerna. Ett ställe där man vill vara, dansa, prata med varandra och även träffa fans.

Man kan stå på scenen och sjunga sin låt, ta en drink i baren, eller göra fansen sällskap och se Eurovision-klassiker framföras på scenen.

Det finns en liten viphylla inne vid det stora dansgolvet där artisterna kan hänga om det blir för mycket trängsel bland fansen, men samtidigt utan att det känns som att de gömmer sig och de får samtidigt uppleva stämningen som är på Euroclub, bland fans och andra besökare.

Det är ett problem det här, när nya värdstäder varje år ska försöka uppfinna hjulet på nytt. När de får för sig att de vet vad fans, delegationer och tävlande artister vill ha, istället för att lyssna på de som har erfarenheten av vad som faktiskt gör en bra Euroclub.

Men i år har Malmö stad tidigt tagit hjälp av de som kan. Den svenska fanklubben blev tidigt involverad, kanske för att de såg till att bjuda in sig själva till viss del.

Jag vet att Malmö stad flera gånger konsulterat Ronny Larsson från QX och Anders Ringqvist från Schlagerfesten-podden. Hans poddkollega Elaine Moe har styrt upp artistbokningar tillsammans med älskade Glitter-Stefan Eriksson, som rapporterar om Mello och Eurovision för ATG när han inte är marknadschef för travbanan i Eskilstuna.

Och det har sammantaget lett till succé.

Stämningen på Euroclub igår, efter seminfinalen, var verkligen otrolig. Jag såg medlemmar från sju olika delegationer, både artister som åkt ut och såna som tagit sig vidare.

Jag såg låtskrivare och delegationschefer, EBU-bossar och fans, mängder av fans, som dansade, festade och hade kul! Jag hoppas verkligen att de som vinner i år snabbt sstyr upp rätt typ av konsulter för att få till ett lika bra Euroclub nästa år.

Tajci tävlade för dåvarande Jugoslavien på hemmaplan i Eurovision 1990 med låten Hajde da ludojemo. Men sen bröt kriget ut och hon valde att flytta till USA där hon bosastte sig, bildade familj och fortsatte att arbeta med musik.

För nåt år sen återvände hon till Kroatien och deltog i ett tv-program och insåg att hon inte på något sätt var bortglömd på Balkan, utan snarare hade uppnåt kultstatus och sen dess har hon gjort ett antal framträdanden och spelningar.

Och igår var hon för första gången på 34 år tillbaka i Eurovision-sammanhang efteratt arrangörerna som styr det officiella feststället Euroclub hade lyckats få tag i henne och övertyga henne om att Eurovision-publiken saknat henne minst lika mycket som hennes fans i forna Jugoslavien.

Och vilken succé hon gjorde!

Tajci gjorde entré till publikens jubel. Fotografer från en stor mängd medier från Balkan flockades för att fånga hennes framträdande på bild och kön för att intervjua henne efteråt ville aldrig ta slut.

Det hjälper så klart att Kroatien är en av årets storfavoriter i tävlingen, det har gjort att mängder av Balkan-medier som annars inte hade varit på plats är det, och alla ville få prata med comeback-Tajci.

Det går närmast att jämföra med om Carola skulle ha slagit igenom med Främling 1983, men sen försvunnit i 30 år. Så förstår ni vilket genombrott Tajci hade fått precis innan kriget bröt ut.

På scenen passade Tajci på att hylla Kroatiens artist Baby Lasagna och göra delar av hans låt. Och sen försvann hon plötsligt av scenen i en och en halv minut, för att sen återvända. Iförd samma klänning som hon bar när hon tävlade i Eurovision 1990.

Helt otroligt!

Och i den outfitten sjöng hon sen Hajde da ludojemo till publikens allsång och jubel.

Marcus (eller är det Martinus) sprang på Olly Alexander nu på morgonen på sitt hotell och stod och pratade ett tag. Mina kollegor är där för att göra en intervju och fick syn på samtalet.

Och sen dök även Finlands Windows95man upp tillsammans med Henri Piispanen, som ju står för den mesta sången i det finska bidraget.

Så från ett samtal till ett annat blev det i lobbyn på hotellet.

Det ger verkligen en liten extra härlig stämning näär många av artisterna bor på samma hotell under Eurovision. Nu bor ju ett 15-tal av delegationerna på ett och samma hotell, som dessutom sitter ihop med Euroclub och det har defintivit bidragit till en skön, avslappnad stämning mellan deltagarna.

Israels Eden Golan och låten ”Hurricane” är inte favorittippad.

I Malmö har hon suttit isolerad på sitt hotell, där bara den israeliska delegationen bor, och inte träffat sina medtävlande annat än i samband med sina egna, kraftigt säkerhetsövervakade repetitioner i Malmö arena.

Demonstrationer mot det faktum att Israel tillåts tävla i Eurovision trots kriget i Gaza syns och hörs på Malmös gator.

Debatten i våra grannländer Finland, Norge och Island har gått så varm att den isländska kommentatorn hoppat av, vissa recensenter vägrar tycka till om låten och kampanjer förs om att stänga av tv-sändningen när hon ställer sig på scenen.

I Norge en oro för att folk inte ska ha hunnit slå på tv-apparaterna igen tills deras representanter Gåte kliver upp på scenen direkt efter Israels bidrag.

Men med de högljudda protesterna mot Israels Eurovision-närvaro förs lika vokala kampanjer för Eden Golans plats i tävlingen. Och de som hoppas att den israeliska delegationen snöpligt kommer vinka adjö till Malmö redan efter semifinalen behöver tänka om.

För inte nog med att ”Hurricane” garanterat kommer att ta sig till final i Eurovision. Det finns en möjlig väg till seger för Israel på lördag.

Och protesterna mot Eden Golan är en av anledningarna, om än inte den enda.

För när det är 26 låtar i finalen så går det inte att proteströsta.

Det går inte att rösta bort någon som man tycker illa om. Men det går att kampanja för att samla stödröster.

Och där ligger det israeliska bidraget steget före alla andra, med redan uppbyggda kanaler inom proisraeliska grupper och judiska föreningar runt om i hela Europa.

Först och främst, låten ”Hurricane” är en riktigt stark ballad. Det vi har sett av Eden Golan på scenen känns både tryggt och snyggt, hon ser bra ut, hon sjunger bra och det ser ut att vara en riktigt spektakulär show.

Det räcker för att några av dem som inte vill rösta på galna cirkusnummer och stökiga skojlåtar kommer kunna tänka sig att rösta.

Israel kommer med största säkerhet också få en del röster från dem som gillar låten och tycker att en ung tjej som Eden Golan inte ska behöva klä skott för krig och vad som händer i Gaza.

Och så har vi mängder av kampanjer på nätet.

För varje propalestinsk kampanj som uppmanar till bojkott av det israeliska bidraget finns det minst en som istället uppmanar till att rösta på henne, att stötta Israel genom att höja låten ”Hurricane” och ge Eden Golan ett bra resultat i Eurovision.

Och där ligger själva kärnan. Det går inte att rösta bort. Det går bara att rösta fram.

Det gör att Eden Golan kan samla en hel del telefonröster.

Och jurygrupperna då? Där lär det vara mer splittrat. De ska i första hand se till kvaliteten på låt, artist och scenshow, och då borde Israel kunna kamma hem en hel del poäng, så länge Eden Golan inte klappar ihop på scenen.

Den jurygrupp som ger högsta poäng till Israel kan räkna med ilska, hat, hot och förtvivlan från propalestinska aktivister. Men de jurygruppsmedlemmar som skulle välja att nolla henne lär utsättas för minst lika mycket från proisraeler.

Så då kan man tänka sig en kompromiss, där Eden Golan hämtar hem 3:or, 4:or, 5:or och 6:or från de allra flesta jurygrupper.

Ett tävlingsår där favoriterna Schweiz och Kroatien delvis riktar sig till samma målgrupp och kanske inte heller vinner jurygruppernas högsta poäng skulle därför en utmanare kunna glida förbi på ytterkanten och överraska. Och det skulle kunna bli Israel.

Det här är en insikt som har spridit sig i Eurovision-världen under den senaste veckan. Vad en israelisk seger skulle innebära för Eurovision är det många som inte ens vill tänka på. Men en delegationshöjdare sa det som många tänker, i förtroende, men ändå rakt ut:

”Jag vill inte ens tänka på det. Hur mågna länder skulle inte hoppa av direkt då? Det skulle vara slutet för Eurovision.”

Och kanske har personen rätt.

När tävlingen i år i allt överskuggats av demonstrationer, politiskt fulspel, protester, hot och säkerhetsarrangemang, vilka tv-bolag ska då i framtiden vilja lägga pengar, många miljoner, på Eurovision song contest?