Nu är det snart dags för semifinalens första genrep denna vecka. Också känt som mitt 211 Melodifestival-genrep som journalist.
Jag har tagit mig in på parkett och arenan är väl kanske fylld till två tredjedelar. De övre läktarna är stängda på kvällens genrep och även de nedre läktarna har än så länge rätt många lediga platser.
Nu börjar finalartisterna så smått jobba på att sprida sin musik och väcka lite uppmärksamhet inför nästa vecka. Här har Maria Sur släppt en fin akustisk version av Never give up på Youtube.
På dagrepet idag fick låtskrivaren Anderz Wrethov hoppa in och vara kör i kuliss i Tennessee Tears låt, får jag höra.
Erik Segerstedt som egentligen är duons röstresurs bakom scenen hade tydligen andra åtaganden och kunde inte vara med, så Wrethov fick greppa mikrofonen och styra upp det hela.
Det här glömde jag berätta om förra veckan, pralinmakaren Kenny som hade gjort askar med chokladpraliner till alla artister som tävlade i Malmö förra veckan.
Jag fick en ask också! Hur gulligt är inte det?
Och goda var de också!
Oj, jag blev alldeles nostalgisk när jag dök in i Aftonbladets arkiv för att leta upp en bild på Lisa Nilsson från 1989 för det här blogginlägget.
För den första bilden som dyker upp är den här, på Lisa Nilsson med dåvarande skivbolagdsdirektören Billy Butt. På flankerna sitter vad som i vårt arkiv är angivet som ”oidentifierade” män.
Men visst ser ni också? Speciellt personen längst till höger?
Självklart är det låtskrivarna till Lisa Nilssons Melodifestival-låt från 1989, Håkan Almqvist och Bobby Ljunggren.
Framför allt Bobby kan ju numera beskrivas som en legendar i Melodifestivalsammanhang med totalt 55 låtar i tävlingen under fem decennier och med totalt fem segrar i bagaget.
Men så här såg han alltså ut i januari 1989, ett halvår före sin 28-årsdag.
Jag har uppdaterat vårt bildarkiv så att varken Håkan eller Bobby behöver stå omnämnda som ”oidentifierad man”.
Här har vi en lite nyare bild på Bobby Ljungren, från 2020, på efterfesten efter Andra chansen där Bobby valts in i Melodifestivalens hall of fame, i mitten mellan låtskrivarkollegorna Jimmy Jansson och Palle Hammarlund.
Den här listan har ursprungligen publicerats i vårt fantastiska magasin Schlageryra.
Det kan finnas kvar i vissa butiker fortfarande, men framför allt kan du som har eller skaffar plus fortfarande läsa i den app som heter Aftonbladet Tidningen.
Där kan man gå in under arkiv, gå på titlar, specialmagasin och där under finns hela den här 100 sidor långa festen med massor av artiklar, bilder, intervjuer, krönikor och nostalgi. Väl värt det helt enkelt.
I Schlageryra listar Markus Larsson sina 25 Melodifestival-favoriter från 2002 och framåt, med motiveringar och grejer.
Jag, däremot, litar helt utan motivering, mina 25 favoriter bland de låtar som i mycket glömts bort annat än för oss allra mest inbitna fans. Och nu bjuder jag på den listan här också. Så här skriver jag i magasinet:
De vann inte. De blev inte ens hits.
Här är artisterna du glömt bort, eller låtarna du inte minns att de tävlat med, och som definitivt inte spelats sönder på radio.
Men nu hoppas jag att schlager-djs och Mello-fans i hela Sverige tar chansen att plocka upp de här guldkornen och förnya sina spellistor med nya gamla godingar och blivande klassiker som förtjänar ett bättre öde.
Fem bubblare, som nästan tog sig in på listan: Lizette & Bizazz – ”Som om himlen brann” 1992, Alcazar – ”Alcastar” 2005, Karin Risberg – ”Stopp stopp stanna” 1986, Kikki Danielsson – ”Varför är kärleken röd” 1983, Jenny Silver – ”Something in your eyes” 2011.
Idag repar artisterna igen, men vi i pressen får inte vara med förrän ikväll till genrepet. Det beror på att man har ett annan upplägg på fredagens dagrep under uppsamlingsheatet och finalen.
Eftersom programmet skiljer sig från de senaste fyra veckornas upplägg så genomförs ett så kallat start-stopp-rep i arenan nu under dagen, där hela programmet repas, med öppningsnummer, programledare, mellanakter och omröstning.
Så jag och alla andra i pressen får snällt hålla oss borta och vänta till kvällens genrep innan jag kan berätta för er hur allt ser ut och låter efter eventuella justeringar och fix.
Jag sitter just nu på mitt hotellrum här i Örnsköldsvik och skriver på lite andra spännande samer som förhoppningsvis kan bli spännande läsning för er till nästa vecka. Men om jag får några rapporter från dagrepet i arenan så kommer jag givetvis uppdatera er.
Jag får påpekat för mig från en flitig bloggläsare att Mariette inte bara har fått lite gulddetaljer på outfitten, hon har i princip en helt ny överdel.
Och det stämmer ju, för förra veckan hade hon bara armar, nu är det ärmar på scenkläderna, som ni ser här ovan.
nedanför ser ni hur hennes scenkläder såg ut i deltävlingen.
Jag tycker att gulddetaljerna är bra. Det förhöjer numret lite och Mariette sticker ut.
Nu får vi höra att Kiana kommer spara på rösten till andra och sista genomsjungningen. Det är alltså inte bara den torra luften i arenan som är problemet.
– Vi kör en sista gång och Kiana kommer spara på rösten, för info, säger studioman-Pernilla Isedal i mikrofonen.
Kiana har Isa Tengblad i kulissen som körar huvudstämman, så vi får fortfarande höra det, men Kiana mimar stora delar av den här genomsjungningen, till Isas sång.
Dansen sätter hon och ibland flikar hon in sång också, men mesta delen lämnar hon till sin kör-i-kuliss.
Mot slutet blommar hon ut i flera stora leenden på scenen i alla fall. Men hon grimaserar lite efteråt och verkar tycka att det är lite jobbigt att hon inte sjöng hela omgången.
Jag fångade henne direkt efter repet på presskonferensen och frågade hur hon mådde med rösten.
– Just nu är det lite krassligt. jag var ju sjuk förra veckan med virus och allt möjligtt. jag antar att den försöker lämna min kropp nu, men det kommer bli bra. jag försöker sara min röst så mycekt som går inför lördag. Det är ju rep nu för mig och för alla andra. Jag är inte orolig.
Vad gör du bakom scenen för att det ska funka?
– Det här kom idag så nu stod jag bara med varmt vatten och ångade,d rack lite te och dricker mycket vattten, typ.
Kiana Blanckert nu. Hon stod ju på scenen så sent som förra veckan. Här har det inte anmälts några större förändringar, inga nya specialeffekter eller så.
Hon har lite problem med sången i första genomsjungningen, hon hostar till flera gånger i första versen och försöker harkla sig på scenen.
Det är väldigt torr luft i arenan och har man inte fuktat ordentligt innan är det lätt att man börjar hosta och då kan det också vara svårt att sluta också.
Men Kiana kör på.
Dansen sitter snyggt sen förra veckan. Och framme vid andra versen har hon släppt hostningarna, även om hon grimaserar en hel del i sången. Hon tar inte ut de höga tonerna heller.
Hon harklar sig ordentligt på scenen efter första genomsjungningen och får in lite vatten.
Undrar om hon åkt på en förkylning, eller om det bara är den torra luften som ställer till det. Mellan genomsjungningarna pratar hon med ljudteknikern och SVT:s nummeransvariga, och jag märker inte att hon hostar något mer.