Nordman har gått från rökmaskin till tungrök på scenen i sitt nummer. Innan de kör sin första genomsjungning fick vi se hur röken ser ut på scenen och det känns som en smart addering.

I andra genomsjungningen är röken med på scenen är de sjunger också.

När Håkan och Mats står i röken blir det lite mer känsla av fornnordisk mystik över det här, precis som jag tycker att Nordmans musik känns.

Med lite Carolafläktar så virvlar röken dessutom snyggt kring duons ben innan den far iväg och blåses bort från scenen.

Håkan Hemlin och Mats Wester har tagit plats på scenen.

Det här är stabilt.

Korparna är kvar på ledskärmarna.

Håkan har sitt lite spattiga rörelsemönster på scenen.

Han tar det kanske lite lugnt med sången i första genomsjungningen, men ser ut att trivas på scenen.

Man kan ana ett litet leende i ena mungipan då och då under genomsjungningen.

Jag undrar lite vad Lars Säfsund gör på parketten försjunken i sin telefon. Ska inte han stå bakom scenen och vara kör i kuliss med Nordman?

Det går så långt att jag messar Nordmans team för att fråga om han är utbytt och någon annan står i kulissen redo att sjunga.

Men så är det inte. Lars är bara ett sånt proffs att han reser sig upp på direkt cue från studiomannen:

”Alla på plats nu kör vi om en minut”.

Finns ingen anledning att stå redo förrän man faktiskt ska vara det. Han är ett proffs helt enkelt.

Jag tycker att Melanie hittat rätt energi under det här repet.

I deltävlingen kändes hon hela tiden på gränsen till om hon skulle bli övertänd eller inte. Nu lägger hon sången precis rätt, glädjen på scenen är fortfarande kvar men foksuerad mot kamerorna så att det är tv-tittarna som får ta del av det ordentligt.

Melanie Wehbe får lite vatten och ett snabbt samtal med SVT:s nummernasvariga Jennie Widegren mellan genomsjungningarna och sen hinner hon en tredje genomsjungning också.

Hon trivs verkligen på scenen. Melanie låter uppriktig i det hon sjunger, den här tredje gången tar hon inte i lika mycket framför den öppnade bivaxkupan, det var allra starkast i första genomsjungningen. På lördag hoppas jag att hon tar den från tårna.

Jäklar vad Melanie sjunger. I första genomsjungningen så tar hon verkligen i i ett parti så jag får gåshud.

Jag tror att deltävlingen gav henne lite självförtroende att verkligen ta ut sig nu, för det här är verkligen ett par växlar upp.

Efter genomsjungningen är hon framme vid scenkanten och pratar med Joakim Kvist i sitt team (Youtubern Heja Internet, för er som har koll).

Hon försökte först prata med honom i sin mikrofon, så han fick förkara att han ju inte har några inears och därför inte hör vad han säger.

Melanie börjar gapskratta:

– Se vilken diva jag har blivit när jag är artist, Tobbe. Bara tar för givet att alla hör vad jag säger när jag pratar i mikrofonen, säger hon till mig framme vid scenkanten.

Nu har produktionen fått lite lunch här i Örnsköldsvik och nästa person på scen är Melanie Wehbe.

Här finns inga scenändringar angivna i Mellopedia. Melanie har med sig sin bikupecylinder som öppnar upp sig efter halva låten.

Men jag tror att hennes scenkläder har fått en liten komplettering minsann.

Bland de svarta fransarna ser jag nu några bronsfärgade tygremsor också, samma färg som bikupan bakom henne.

Får höra att hon hade silverfärgade remsor i deltävlingen, det hade jag faktiskt helt missat. Men de här syns tydligt och är en snygg komplettering.

Elov & Beny har också lagt till mer pyroteknik i sitt nummer till semifinalen.

Från Mellopedia:

”Pyroteknik, i deltävlingen: Klotgrill som brinner/puffar och 6 stycken positioner som har dels korta silverfontäner och dels längre fontäner (durational gerbs). I semifinalen: Klotgrillen, 6 stycken positioner med korta silverfontäner, flashar med 4 explosioner och 2 stycken solar (spinning gerbs).”

Så här får vi alltså Caracola-pyro, för er som minns den referensen.

Det snurrande pyrot som står på ett stativ, alltså.

Det var det pyrot som en av Caracolas låtskrivare anklagade Christer Björkman för att ha limmat fast för att sabba för tjejgruppen eftersom han hade en beef med låtskrivaren.

Så var det självklart inte, men det var lite lustigt att pyrot hela tiden strulade för Caracola och flera gånger vägrade sätta snurr.

Här funkar det dock utan problem. Så inget fastlimmat pyro här.

Här har man verkligen ökat på så att pyrot både syns och känns.

Jag tror faktiskt att Elov & Beny är den scenshow som vinner mest på det nya pyrot vi sett hittills idag, vid sidan av Theoz.

Elov & Beny nu. Att Beny, Oscar Kilenius, fortfarande inte har skippat fejkvisslingen i låtens öppning, förstår jag inte.

Det ser så otroligt lökigt ut när han så uppenbart låtsas vissla in i mikrofonen. Men det kanske är den känslan de är ute efter. Det skulel möjligen kunna vara det, att de vill vara ironiska eller nåt.

Grabbarna har kul på scenen, det säger de till och med mellan genomsjungningarna:

– Oj vad kul det var, hör jag Oscar säga från scenen.

Men det här numret känns fortfarande väldigt rörigt. Det är så många element som ska in och det känns mer som kul för arenan än i tv-kamerorna. Samtidigt som det här i arenan också känns som att man inte vet var man ska titta.

Men det ser väldigt roligt ut när de i första genomsjungningen repar utan röstad lök och verkligen kastar ifrån sig korvarna så de flyger ner på scenteknikerna som sitter på parkett.

Även Tennessee Tears har lagt in pyro i sitt nummer. Tredje artisten på raken som alltså vill värma upp arenan med lite mer specialeffekter nu när det är sista chansen att ta sig till final.

Mellopedia igen:

”Pyroteknik, i semifinalen: 8–9 meter brett guldregn.”

Och visst blir det guldregn över hela scenen i den här duons andra och sista genomsjungningen. Det faller liksom mellan Tilda och Jonas i framkant och bandet på sina podier längst bak på scenen.

Det gäller att inte kliva fel för att inte hamna mitt i fyrverkerierna här.

Det är väldigt nära Jonas och Tilda. Om det inte till och med sprätter några gnistor på Jonas axel om jag ser rätt. Här kan man nog behöva flytta fram duon lite av säkerhetsskäl, för det såg väldigt nära ut från där jag sitter.

Nu är Tilda Feuk och Jonas Hermansson från Tennessee Tears på scenen tillsammans med det band som de hade som stöd även i deltävlingen.

Niklas Widén på pedal steel-gitarr, André Bergvall Kristiansson på banjo, Conny Bernhardsson på bas och Robin Waernquist bakom trummorna.

Musiken är ju förinspelad så de får snällt fejkspela på scenen. Det här är ju riktiga musiker så det måste kännas lite märkligt att vara där på scenen, men veta att det de spelar inte kommer höras i tv. De är bara statister.

Med finns också körlegendaren Britta Bergström och EMD:s Erik Segerstedt men de får vi inte se på scenen eftersom de agerar kör-i-kuliss.

Det har gått några veckor sen Tennessee Tears tog sig vidare från sin deltävling. Den veckan var de stundtals lite nervösa på scenen, men nu tycker jag att den här första genomsjungningen visar på ett stärkt självförtroende. Det känns som att de sätter kamerorna med större säkerhet idag.