Man brukar ju prata om att åldras med värdighet. Om det gäller Johnny Logan får ni avgöra. Den gamla schlagerhjälten var på Tysklands-festen och såg inte alls så här sur ut förutom på den bilden som jag lyckades fånga av honom.
Ikväll bjöd tyska delegationen in till fest och de länder man bjudit in var länderna som gav Tyskland en 12:a förra året. Kaxig idé tycker jag.
Och belöningen var fri sprit fram till midnatt. Ganska många tyckte det var en bra idé kan jag lova. Men eftersom jag skriver det här när klockan precis passerar 12 kan ni förstå att jag fortfarnde jobbar och inte fick nån tillgång till den fria alkoholen. Det tackar min lever mig för.
Eric Saade var så klart på plats och gav intervjuer och sjöng Popular. Men sen gick han hem så medan Lena, som var värdinna för festen, bjöd alla deltagare att komma upp på scenen igen när alla framfört sina låtar, då hade Saade redan åkt hem till hotellet.
Danmarks A friend in London var däremot kvar och lät sig intervjuas. Och så också slovakiska tvillingarna Twiins.
markus och jag kunde inte låta bli att tycka till lite efter första genrepet inför semin. Och jag var nog lika neggig som ni brukar tycka att herr Larsson är. Om det inte funkar att klistra in klippet kan ni klicka på den här länken.
Medn jag har varit iväg på genrep har Eric Saade också repeterat. Varje dag har han en timme inbokat för repetitioner i en egen replokal, en lokal som gjorts om till danssal med spegelvägg för att hela gänget ska kunna repa ordentligt.
Ikväll väntar en fest som tyska delegationen anordnar. Eric kommer vara där och gigga och så också Lena som ju vann förra året och tävlar för Tyskland i år igen.
Men först lite middag.
Saade ligger bra till när pressen säger sitt. OGAE, paraplyorganisationen för de olika fanklubbarna håller varje år i en omröstning i pressrummet för alla med ackreditering. Den uppdateras regelbundet och efter de första repetitionerna ligger Eric tvåa i sin semifinal efter Irland.
Men ta inte så allvarligt på det här. Irländska Jedward är två falsksjungande tvillingar som skaffat sig en stor publik i England och Irland efter att ha kommit trea i X Factor. Någon karriär i övriga Europa har de knappast.
För semifinal ett har vi svenskt i topp, Azerbajdzjan följt av Ryssland, båda med svenskintressen. Men efter dagens rep tror jag att Norge klår dem båda. Om världen vore rättvis skulle det vara så.
Grekland har skickat något så märkligt som ett pretentiöst rapnummer.
Loucas Yiorkas och Stereo Mike kör tunga operaflirtar uppblandat med grekisk rap och etnotoner.
Många mil från Elena Paparizou, Kalomira, Sakis Rouvas, Anna Vissi.
Azerbajdzjan, detta land som är fullkomligt omöjligt att stava till på svenska, tar hjälp av fyra svenska körfavoriter Jessica Marberger, Vera Prada, Åsa Engman och Lisa Stadell, enda problemet är att kören riskerar att överglänsa Ell och Nikki som sjunger etnovackra balladen Running Scared.
I dag har man löst det genom att ha så lite ljus som möjligt på kören. Synd tycker jag.
Portugal har tagit med sig en hel fri teatergrupp från proggens 70-tal upp på scenen. De försökte komma med på Klara Soppteater, men blev förpassade till Eurovision istället.
Det ser verkligen bar knäppt ut. Men inte på ett tillräckligt roligt sätt. Och det blir inte ens Village People-gayigt trots att det finns både en byggarbetare och en militär på scenen.
Då blir jag istället riktigt glad av Litauens Disney-ballad C’est ma vie. Inte heller en låt som jag trodde jag skulle se farm emot när jag lyssnat på förhand, men Evelina Sasenko kan sjunga live och gör det med stor glädje och sköna leenden.
Åh nu blev jag ledsen på riktigt. Första semins bästa låt utan konkurrens är Ungerns What about my dream.
Men Kati Wolf har bara ett coolt artistnamn. På scenen är hon stel som en pinna. Ser arg ut och blänger när hon ska försöka flirta med kamerorna.
Trots en snygg ljussätning och ett i övrigt helt okej nummer är den här låten – som redan är gay- och fanfavorit – fullständigt chanslös. USCH VAD TRÅKIGT!
Tänk om Björkman fått sätta tänderna i det här. Åh vad bra det hade kunnat bli. Och så bidde det bara en tumme.
Islands bidrag är en tårdrypande historia, mest för att Sjonni gick och dog och hans vänner därförställde upp och tävlade med hans låt under namnet Sjonnis friends.
Skulle ju kunna anses vara lite utstuderat också…
Låten är enkel och lite småmysig, men anonym som så många av första semins låtar. Jag har verkligen ingen aning om hur det ska gå i den här semin. det är tyvärr så mycket som är blekt, slätstruket och alldeles alldeles. Trist.