Helena Trus, min kära kollega, får låtsas vara Sanna Nielsens mamma i hennes introduktion.

Swingfly har bytt skjorta och fått lite breda blå ränder under kavajen.

Det öser rejält på Swingflys rep, men jag får fortfarande en känsla av att det är rörigt på scenen.

Mitt i Nicke Borgs nummer bryts ljudet en bråkdel av en sekund i arenan och det blir helt tyst. Oklart om det blev så i sändningsbussen också, allts i utljudet som juryn kommer att få se…

Han har inte något långärmat på sig under kavajen utan fortsätter att visa alla coola tatueringar.

Måste bjuda på den här fantastiska bildsekvensen när både pyro och studshopp funkar perfekt. Linas bilder så klart.

Nu är den ”mer schlager” på överkroppen, med mer glitter och grejs. Och stövlarna har gjorts lite snällare. Men bara lite.

Pyrot får jubel och äntligen funkar studsmattorna ordentligt.

Dansarna har försetts med beiga skjortor med svarta slipsar.

Brolle börjar fortfarande hela första versen i mörkret. Jag tycker att det ser konstigt ut.

I första refrängen har han lagt in en liten pyroexplosion, men jag tycker att det är synd att han bara har det i början. Det är en snygg effekt som skulle ha kunnat höja numret ytterligare om man smällt lite till.

Skriver jag och så bränner man in ännu mer explosioner i andra refrängen också. SNYGGT!

Brolle öser för fullt och flirtar rejält med publiken.

Släng in pyro i slutet också så kommer jag vara helt nöjd!

Moniker slog sig rejält på repet i dag när han fick mickstativet i ögonbrynet och slog upp ett blödande sår. Men nu har såret sminkats över rejält.

Och Daniel öser för fullt på scenen och får publiken med sig i handklapp.

I Daniels grafik dyker Christer Björkman upp om ni kollar noggrant imorgon.

När han ska presentera The Moniker nämner han hur vilt det gick till på efterfesten i Sundsvall och en kamera värd 80 000 kronor som gick sönder. Det avslöjade jag och Helena i vårt inslag från efterfesten.

Sara Varga samlar sig på scenen innan hon sjunger sin visa. Men sen utstrålar hon självförtroende på scenen på ett helt annat sätt än hon gjorde när vi först fick stifta bekantskap med henne i Linköping.

När hon sjungit färdigt ler hon nästan generat över applåderna.

När Marie Serneholt ska påa Sara Vargas bidrag från puliken är det så trångt att en fjärrstyrd kamera åker in i studiomannen Henric von Zweigbergk och Marie tvingas tränga sig fram mitt framför oss i pressen.

Hence ryter till i sin intercom:

– Det gär för fan inte att jobba här, det är för mycekt folk, det är för trångt!